Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
nya trollslAnhan.
N:o 15
ten eller nek göra upp räkningen med
Kolokomi, som genom sitt misstag var skulden
till alla dessa lidanden. Blott den gamle
Mohamed behöll sitt lugn och siu fattning
stödd af sin facalistiskn vcrldsuskådning. Då
på eftermiddagen älinu intet vatten
anträffats, släcktes också hoppet hos Nachtigal.
l)ct var sä stilla och lugnt rundt omkring
honom. Ej det minsta buller störde denna
naturens graflika tystnad. Ingen vindflägt
rörde bhul eller qvistar pä de få träden.
Ej en enda yttring af lif förmildrade
omgif-ningarncs stelhet ocb dysterhet Huru
mycket ban än kämpade mot, den tanken, att
ban här stode inför ett för tiiliyit slut på
sin afrikanska resa, så blef han till sist
öfverrnannat! af utmattningen och fürsjönK i
det tillståud af vaket drömmeri, som under
dylika omständigheter brukar vara dödens
förelöpare.
Då såg ban i sina feberdrömmar på en
gäng fullkomligt tydligt en väldig get, sora
styrde rakt fram mot akaciegruppen, och på
det väldiga djuret satt en mensklig gestalt.
Ja. det var verkligen en menniska och en,
som var högligen efterlängtad, iugeii anuan,
än föraren Kolokomi på sin kamel. Och
kamelen hade vatten med sig; två läglar fulla
af vatten, hvars blotta åsyn allockade de
försmäktande menniskorna tårar af rörelse.
Liksom genom ett trollslag vaknade genast
Nachtigal och Sa’ød ur sina fantasier.
Sedan Mustafa doppat några skorpor i vatt {+-+}
net, emedan det var rädligast att efter så
lång törst först få litet fastare näring, insögo
alla med girighet den „kostligaste bland
drycker", som denna gång var så smutsig, att
de under andra förhållanden aldrig skulle
rört den. Efter den första klunken vorn alla
kroppsliga lidanden fullkomligt försvunna och
glömda.
Berthas sommarferie.
(Fortsättning trän nu- 14.)
ägot öfver en timme senare kom
modren upp för att läsa aftonbön med
Sissi. Då hade Bertha lagt sig ordentligt
för natten, men när bon låg tyst med
ansigtet mot väggen, trodde modren att lum
sof, stängde fönstret, och gick sakta ut.
De följande dagarna var Bertha fortfarande
blek och såg trött och lidande ut. Lätt
rettig var hon också, men aktade sig att i
föräldrarnes närvaro alltför mycket visa sitt
dåliga lynne.
Mot slutet af veckan hade Bertha den
obeskrifliga glädjen att erhålla en biljett till
kapprodden.
— Det är bestämdt, den snälla, snälla
Mine ltoos! — utbrast den lyckliga flickan,
rodnande af glädje. Hufvudvärk och dåligt
lynne voro som bortblåsta, ja den intressanta
boken måste för några dagar lemnas, ty
Berthas „bästa klädning" var en smula
urvuxen ocb mamma önskade att hon sjelf skulle
hjelpa till vid ändringen.
Med gladt mod satt Bertha på den svala
verandan bredvid mamma, sprättade, sydde
och strök ut sömmar. Hon ville knappt gifva
sig tid att bada och promenera. Det måste
hou dock.
Så kom den efterlängtade dagen med
strålande solsken och det herrligaste väder.
Bertha hade hoppats, att Aline Roos skulle
af-hemta henne, de hade ju öfverenskommit
derom, men ingen Aline kom. Orolig och
missmodig stod Bertha vid fönstret och
blickade utåt landsvägen, då Tant,
Anne-Charlotte kom åkande i sin gamla trilla.
— Hon är då alltid i rörelse, —
mumlade Bertha, medan Sissi glad rusade neil
för trappan och rakt i tantens famn.
— Är Bertha färdig? — hördes bon fråga.
— Jo. längesedan.
— Kom då och sätt dig bredvid mig, —
sade Tant till den förvånade flickan.
— Jaså, är det du, som varit så god och
skaffat Bertha biljett? — frågade pappa.
— Jo, — svarade Tant Anne-Charlotte
leende.
— Jag hade fatt två och rättighet att
medtaga eu bekant. När jag i måndags hörde
huru gerna lilla Bertha ville vara ined,
beslöt jag att skänka henne biljetten.
Bertha neg tyst och förlägen. Samvetet
anklagade henne för alla stygga ord och
tankar, inen åter smög fåfängan sitt fula
hufvud fram. lluru mycket roligare och geu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
