Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 15
ILLUSTBEHAIl BARNTIDNING.
115
tilare haile det ej varit att komma i
gene-ralens lina vagu med de dansande hästarne,
den ståtlige svartskäggige kusken och
betjente|| i livré! Och så göra sitt inträde bland
gästerna vid sidan af dcu eleganta general*
skan Roos och Mine i ny klädning med
at-lasgarnityr I
Mammas vana öga märkte Berthas
hemliga missnöje, gissade också orsaken, men
sade blott, dä hon tog afsked af henne: —
roa dig godt, mitt kära barn!
Det var första gången Bertha reste denna
väg. Snart hade hon glömt all missräkning
för de vackra utsigterna, det sköna vädret
och hoppet om aftonens nöje. Tant
Anne-Charlotte berättade om egendomar och byar,
hvilka de foro förbi, en gammal, gammal
kyrka samt ett högt borg, der en rymlig grotta
under krigstider tjenat som flyktingars fristad
och gömställe för deras matvaror.
Då de körde upp till den stora sandade
gårdsplanen, började åter Berthas missnöje.
1 lon sneglade på tantens halfvantar och
gammalmodiga hatt Och när hon kastade en
hastig blick på gruppen af uuga flickor på
verandan, jemförde hon deras yfviga kjolar,
hattar och grannlåter med sin egen enkla
drägt. Hvarför, hvarför kunde mamma ej
låta henne lägga ett kriuoliiiband i sin
klädning’? h varför fick hon så sällan ny hat t. V
Värdinnan helsade vänligt, och till sin stora
förundran såg Bertha, att icke allenast
familjen, utan äfven flera af gästerna med stor
hjertlighet, ja uied vördnad helsade på den
tarfliga tant Anne-Charlotte. Nu kom Aliue
Roos springande. Efter mycket kyssande och
skrattande aflägsnade sig de båda flickorna
för att utbyta sina hemligheter. De hade
ju icke råkats under bela sommaren.
Hvarför i all verlden liar du ej bitit
modernisera din klädning? — voro de första
ord Aliue yttrade, då de kommit utom
hörhåll för andra.
Ja — hvarför? — svarade Bertha. —
Tror du ut t jag ej ville?
— Jag förstår . . . din mor
— Ja, — svarade Bertha
inodfälld-Aliue lyftade pä siu lilla näsa. — Om jag
hade en sådan mor.
— Tyst, tyst! — utbrast Bertha förskräckt,
llou kunde ju ické höra andra klaudia
sin mor, om hon ock sjelf gjorde del inom
sig.
— Du behöfver inte tysta ned mig, jag
vet nog hvad jag säger. Det är att förstöra
din framtid att. kläda dig som en ... ja
värre än eu tjenstcjuugfrii, ty de är
omoderna, åtminstone i Helsingfors. Det är att
stänga alla finare hus för dig, det är
enfaldigt . . . riktigt elakt. . . .
.’. ertha bleknade och rodnade, hon förstod
hvem som nu var elak, men hennes hjerta
klappade sä, att hon ej kunde framstamma
ett ord. Nu hördes en signal, att
kapprod-den började. Flickorna skyndade tillbaka till
gården. Aline trängde sig fram till de bästa
platserna bredvid damer, klädda i sannuet och
och siden, och lemnade sin väninna ät
hennes öde. Blvg och försagd bland alla dessa
obekanta, drog Bertha sig undan i ett hörn.
Dä koin Tant Anne-Charlotte, tog henne
vänligt, i handen och förde henne till en
obemärkt plats, der man likväl hade den bästa
utsigt öfver viken och trädgården med sina
flaggor och vimplar. Bertha kände sig
plötsligt så tacksam, sä viinligt sinnad mol
tanten. Alla andra, till och uicd Aliue, hade
glömt henne, och nu hade hon dock eu så
god plats.
Det var ett lif och ett hurrande utan all
iiiule. Der kilade båtarne som svalor genoiu
det klara vattnet, der bröts en are, der föll
en pojke i sjön och drogs upp fiän luggen.
Musiken spelade, vinden satte de brokiga
flaggorna i rörelse. Det var utmärkt, roligt.
När kapprodde.n var förbi, och
prisutdcluin-gen skulle börja, försökte Bertha äter närnia
sig Aline, meu hon var omringad af fina
damer ocli unga herrar. Bertha hade ej mod
alt tränga sig fram. Aliue var elt är äldre
och uppostrad på ett belt annat sätt, hon
förde sig som eu liten verltlsdam och bjöd
till att sä mycket som möjligt efterlikna de
fullvuxna. När det började mörkna, tändes
de kulörta lyktorna och fyrverkeriet spelade.
De yngre gästcruu promenerade af och an
på de breda sandgångarna i parken, de
äldre sutto uppe på verandan och betraktade
det vackra skådespelet framför dem.
Beilha kände sig glömd. Husets döttrar
voro fullvuxna damer och de fä barn hon
såg i sällskapet voro alla, utom Aliue Roos,
obckauta. Bertha ville ej tro, at,L Aliue med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
