Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 15 NYA TROLLSLÄNDAN. 117
13 i 1 cl utan text.
Kajutpojken och hans kapten.
(Frän norskan.)
Forts, från N:r 14.
Vid middagstiden gick jag åter bort till
luckan, och då hau denna gång icke
besvarade mig, beslöt jag, att ban skulle komma
fram till luckan och fråga efter mig förr
än jag gick dit igen. Dagen gick, och då
aftonen kom, började jag blifva orolig. Jag
tänkte på alla de goda egenskaperna hos
gossen och på hans stackars mor, som var
enka, Han hade varit 3ti timmar i rummet
och ^10 timmar utan mat och dryck. Han
torde vara för svag att kunna tala. Det
kostade mig mycket att uppgifva mitt beslut,
men tanken på att han kanske skulle dö af
svält gjorde uiig ännu mera ondt, och till
sist beslöt jag att gå neil i rummet för att
se. huru det var med honom. Det var strax
före solnedgången, då jag tog at luckan och
hoppade ensam ned på lasten i rummet,
litt litet stycke för om luckan såg jag en
öppning i lasten, der Jakob utan svårighet
kunde ha krupit ned, och till detta ställe
kröp jag på händer och fötter. Jag ropade
på honom, men fick intet svar. Ett stycke
längre fram var ett öppet ställe, som jag
hade glömt, men som jag nu kom ihåg var
lemnadt öppet vid lastningen, då
garneringen i skeppets botten var sönder, och vi
icke kunde ställa något der, emedan vi voro
rädda för, att lasten skulle blifva våt af
slagvatten.
Mot detta ställe kröp jag nu och äntrade
ued i öppningen. Jag hörde ett förunderligt
susande af vatten, och jag tyckte, att, jag
hörde ett ljud, likt det som uppkommer,
när vatten sprutar fram genom ett litet hål.
I början kunde jag icke se någonting, men
så snart mina ögon blefvo vana vid mörkret
kunde jag skönja konturerna af gossen ett
stycke under mig. Det såg ut som om ban
satt på den utskjutande kanten af eu kista,
ined sina fötter utsträckta mot
bordläggningen. Jag ropade och tyckte, att hansfig upp.
„Jakob, är du der V" Och ban svarade
uiig med svag röst:
„Ja, hjelp mig! För himlens skuld, hjelp
mig! Hemta folk och skaffa hit en
lanterna! Skeppet har sprungit läck!"
Jag dröjde, och ban tillfogade i ifrig ton:
„Skyiraa er, kapten. Jag vill försöka att
hålla ut, tills ni kominer tillbaka."
Jag väntade icke på att höra mer, utan
skyndade upp på däcket så fort som möjligt
i ocli kom tillbaka med en lanterna och tre
man. Jag hoppade ned bredvid pojken, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
