Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TROLLSLÄNDA!!.
133
titi finnes vid civilisationens utposter, liade
hört talas om kaptenen och lians rikedomar
I>e tyckte detta vara ett godt och liitt sätt
att förtjena penningar ocli inom några
månader hade der bildat sig en liten koloni
kring kaptenen af hvite män med och utan
familjer. De bygde tarfliga kojor att bo i,
odlade upp ett stycke jord till trädgård,
jagade och fiskade samt handlade med de
röde.
Kn dag hade en af desse män druckit mer
af kaptenens whiskey (ett slags bränvin) än
som var nyttigt för honom. Han blef
skrytsam och vild, nedtog sin bössa och sigtade
på eu indian, hvilken jemte några andra voro
på väg till kaptenen för att köpa varor.
— beså, — sade den druckne hvite
mannen, — nu skola ni få se hur jag skjuter
ett af dessa rödskinn.
— Uuderstå er bara I — ropade kapten
llardv ond. Men det var för sent. En indian
föll till marken död i samma ögonblick som
skottet small af. Den druckne var icke nöjd
härmed. Han ryckte till sig bössan af en
bredvidstående hvit och fyrade af pä nytt,
innan någon hann förekomma det. Eu
annan indian föll död ned.
De vilde upptogo hastigt sina två döde
och buro bort dem. De försvunno snart ur
sigte och allt föreföll all, vara lugnt. Men
kapten Hardy kände indiauernes vanor och
visste att detta lugn betydde intet godt.
— Nu ha ni stält till vackert, — utbrast
ban, blek af vrede till de kringstående hvite
männen. — Det bästa ni kunna göra är att
packa ihop era saker och tly, ty indianerne
skola hämnas.
Khuru ban var uoga bekant med alla sina
vilda vänners sedvanor, hoppadus hau dock
att de skulle lemna honom i fred, emedan
lian alltid varit vänlig och rättvis mot dem.
Men ban misstog sig. Samma natt hölls
eu rådplägningseld bland de röde och der
beslöts att alla de hvites blod i kolonin
måste bli utgjutet för att hämnas det
lättsinniga inordet på deras egna tvä män.
Qvin-iiorna och barnen skulle tagas till fängur.
Ibland denna församling af uppretade
indianer, var der en, som var en sann vän lill
kapten Hardy. Hau smög sig, sä snart
rådplägningen var slutad, till kaptenen och
varnade honom.
Då solen går till hvila i morgon, dä
skola de komma, - sade hau. — Låt dem
taga de der hundarne — hau pekade på
kojorna, — men ni är varnad.
Och den vänfaste unge indianen smög sig
bort, ljudlöst såsom ban kommit.
Kapten Hardy var eu ung man knappast
mer än tjugo år, men ban var modig och
tänkte icke ens på att fiy ensam, utan att
varna de andra. Han fattade häftigt sitt
beslut, gick till hvarje koja — de voro blott
fera och väckte upp invånarne, förklarade
för dem hvilken fara som hotade och tillsade
dem att ögonblickligen göra sig i ordning
till flykt.
— Lägg in så mycket ni kunna bära.
Efter en timme skola vi alla sammanträffa vid
det stora cypressträdet, vid hvilket min båt
är fastgjord. Vareu lugna men skynda er,
om lifvet är er kärt.
J kojorna rädde största förvirring ocli fasa.
Den druckne, som hade orsakat allt detta
onda, var nu den fegaste af alla. Medau
de förskräckta qvinnorna klädde barnen och
hopsamlade husgeråd och kläder, skyndade
männen att, göra i ordning sina bössor och
förse sig med ammunition. Ingen kom i
brådskan och förvirringen ihåg att medtaga
mat, de glömde i sin fruktan för indianerne
att de må hända på flera dagar icke skulle
fä något att äta Sedan skyndade alla ned
till det stora cypressträdet och väntade
ängsligt pä sin anförare.
Kapten Hardy hade emellertid ilat till sina
tält, gräf| upp sitt guld och silfver och bar
alla ]|åsarne ned till stranden af floden. Der
stod en gammal ihålig trästubbe, och i denna
besynnerliga kassakista nedlade kapteuen
sina skatter. Sedan tog ban siu bössa samt
tillräckligt med krut och skyndade ned till
båten.
Sä hastigt som möjligt stego flyktingarne
i båten, som var nära att brista under deu
tunga lasten. Kapten Hardy gaf befallning
att ro till en liten smal landremsa mellan
floden och liafsbuglen. Der skulle de finna
ett lämpligt gömställe till nästa natt.
Indianerne skulle icke sakna dem förrän 0111
qvällen då de anföllo byn och de hade
ingen båt att ro med öfver floden. Simma
öfver kunde de icke för alligatorernes skull.
De landade ändtligen vid den öde, sumpiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
