Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
NYA TROLLSLÄNDA!?.
N:o 18
sig ned efter något va|ien, men fick i stället
tag i ilen stora koskällan. Beväpnad uied
denna gick lian tappert emot fienden.
Denne kom emellertid allt närmare
Det var ett stort brunt djur, raggigt i
pelsen, med lurfvigt liufvnd och onda ögon.
Pekka förstod nog, att det inte var någon
hund. Han visste, att det var fienden,
vargen, och att det gälde att försvara sig. Ilan
tappade icke modet, utan menade att det
icke borde vara så svårt att rå på en slik
best, blott nian var modig, lian sträckte
ut sin arm färdig att med koskällan gifva
sin ovän en duktig örfil.
Vargen öppnade gapet mot den framräckta
armen. Lugnt och utan all slags oro körde
Pekka in sin hand med koskällan som sköld
i vargens gap, körde den säkert och snabbt
rakt ned i halsen, så långt den gick. medan
han ined den andra slog djuret i hufvudet
allt hvad ban orkade. Jussi, som ej förstod
faran, satt och skrattade, hvaremot Maija,
anande oråd, kämpade med gråten och
tuggade de hårda bjortronkarterna så det
knastrade mellan tänderna.
Vargen hade råkat illa ut. Koskällan satt
inkilad i gapet och kom icke lös. Pekka
blödde om armen, men gick på att luggas
sä godt ban kunde De skarpa klorna
trampade hans bara fötter. Vargen, som
omöjligt kunde bli qvitt ilen bålda, oväntade
tugga, ban fält i svalget, vände slutligen om,
slängande med hufvudet och arbetande med
käkarne samt förföljd af oqvädingsord från
den tappre segraren.
Det var middagstid, när barnen kommo
hein. De atö sin middag efter samma
matsedel som frukosten. Eudu skilnaden var.
att Pekka letat fram tre salta strömmingar
och lagt eu på hvarje brödbit.
Sent på qvällen den tredje dagen kom mor
hem. Hon fann de små som hon lemnat
dem, kiuiske en siuul brunare och
smutsigare än förut. Pekka hade röda fläckar
af blod ]iä skjortan, minnen af striden, och
kroppen full af rispor.
Mor slätade luggen och såg honom i ögonen.
— Har du haft vargen i famn ? — frågade
hon och såg förunderligt oroligt på gossen.
— Nej, — sade Pekka, — för ban sparkade
sä fasligt. Jag bara slog och luggade honom.
Dcli så blef ban rädd och sprang sin väg.
— Sprang ban — vargen? För hvad blef
ban då rädd? — Modren såg tviflande in i
sin äldstes käcka ansigte.
— För koskällan, mor, som ban fick i
halsen, och som han inte gaf tillbaka, fast
jag luggade och sparkade ocb slog.....
Den unga qvinnan lyfte gossen i knäet och
såg honom forskande i ansigtet. Ilon kunde
icke fatta, att det var sant, nej omöjligt!
Pekka trodde att de tårar ban såg i hennes
ögon, gälde koskällan.
— Ja, hvad skall Jussi nu gå med? Den
otäcka luifven, som åt upp skällan !Var nu
icke ledsen, mor, jag skall be Gud om eu
annan.
Mor tryckte honom häftigt intill sig. Pekka,
som var ovan vid hvarje smekning, blef
nästan flat, slet sig lös, sprang ut och slog
kullerbyttor utför hela backen nedåt
landsvägen.
Men den qvällen var der fest i stugan.
Mor kokade rågmjölsvälling, och barnen
fingo äta sig riUii/t mätta.
Kapten Hardys äfventyr.
En sann indianhistoria.
Frun utigelskau.
Mp ör nittio är sedan tillhörde staten
FIo-rida Spanien och var till största delen
befolkad med krigslystna och djerfva indianer.
Kapten Hardy var på deu tiden en ung
man, bosatt i Syd Carolina. Han beslöt all
uppköpa handelsvaror och fara till Florida
för att handla med indianerna. De hade
nemligen icke blott pelsverk af vilda djur
att sälja, men de hade fullt upp ined spanskt
guld- och silfver mynt, hvarmed de kunde
betala de artiklar deras indian hjertan
åstundade ur kapten Hardys varulager.
Kaptenen var en lång lid den ende hvite
ibland dem. Indianerne visade honom stor
välvilja och han förvärfvade sig hastigt eu
liten förmögenhet. Hvarje qväll begrof han
dagens inkomst i marken under sin bädd
i tältet. Allt skulle ha gått lyckligt, om ej
äfventyrslystue dagdrifvare, af hvilka det all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
