- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Fjerde Årgången 1888 /
142

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

NYA THOLLSLÄNDAN.

N:o 18

att indianerne i sin hämd törst ej skulle skilja
mellan skyldiga och oskyldiga, utan låta sitt
raseri drabba hvar och en al’ dem.

Vid dagbräckningen voro de så långt horta,
att de utan större fara kunde fortsätta
färden. Sent pä qvällen anlände de till eu
mi-litärstatiou, der eu trupp soldater voro
stationerade och der de voro utom all fara.

Kapten Hardys pligt var uppfyld. Han
landsatte >itt folk, kännande stor lättnad a»t
bli dem qvitt, och gaf dem den proviant som
återstod jemte rådet, att så fort som möjligt
finna en lugn plats för qvinnorna och
barnen. L>å de voro ur sigte, återvände ban
till båten, tog upp sina guldpåsar och
vecklade sin lilt omkring dem. Efter att ha
stannat öfver natten i stationen, begaf ban
sig ned till St. Augustine, sålunda för alltid
lemnande Florida.

Kapten Hardy hade blifvit så förtrogen
med indianstammens språk, att han höll på
att förbereda ett lexikon deri, dä hans
vistelse bland dem fick ett så oförmodadt slut.
Hans manuskript hade blifvit gömda i det
ihåliga trädet jemte penningpåsarue, samt
tagna derifrån samtidigt med dessa, men
ordboken blef aldrig tryckt. Troligt iir att
manuskripten blefvo skadade under flykten,
men en af kapten Hardys döttrar påminner
sig många år senare ha sett lösa blad ur
ordboken i deras hein i Oliid, der den orädde,
ädelmodige imlianvänucu slutade sitt lif.

För blifvande stenografer.

n svensk tidning yttrar följande om den
lärobok i stenografi, hvilken Sländan en
gång förut omnämnt:

^Läroboken i Gabelsberger stenografi,
utgifven af rSleipners" red: är en liten nyhet,
som förtjenar uppmärksamhet. Boken är,
i fråga om den stenografiska stilen, det bästa
vi sett i den vägen och lämpar sig redan
derför synnerligen väl för sjelfstudiuni. De
stenografiska tecknen äro icke blott sä
tydliga, att hvarje förvexliug dem emellan är
omöjlig, de äro derjemte sä prydliga och
smakfulla, att t. o. m. eu icke stenograf

måste erkänna, att. den stenografiska stilen
gör ett godt intryck på ugat. Läroboken
är äfven uppstäld på ett. sätt, som gör hvarje
annan lärare i stenografi öfverflödig För
hvarje regel förekommer cu mängd
stenografiska exempel, och då dessa äro tryckta med
såväl stenografisk, som vanlig stil, blir det
ingen svårighet för nybörjaren att kunna
rätt fatta dem. Bokens värde framgår
äfven deraf, ut t trenne upplagor redan utsålts.
I fjerde upplagan, som nu utkommit, ha
åtskilliga förbättringar vidtagits. Bokens pris
är blott 1 krona (1 in. 40 p.) och vi önska
uppriktigt, att hvarje expl. mätte bli i till
fälle att utbilda helst en stenograf."

Sländan instämmer i den nämnda
tidningens slut-uppman i ug: „köp boken ocb blif
stenograf!" ty hvar och en, som lär sig
använda den stenografiska stilen, vinner
många ögonblick af en måhända i framtiden
dyrbar tid.

Hundförstånd.

Eu läkare som förestod ett stort
hospital hemtade en dag in från gatan eu liten
biinil, som liade brutit sitt ben. Den lilla
patienten badades, förbands ocb fick springa
sin väg först då ban var fullt återstäid.
Några veckor senare hörde portvakten ett
ihärdigt hundskall utanför hospitalet. 1
början brydde ban sig icke derom, men då det
fortfor allt högre och ursinnigare, gick hau
slutligen förargad ut för ati se hvad som
stod på. Da fanu ban den lilla hunden, som
nyss blifvit luitad, i sällskap med en annan
liten hund, samt en stor hiilldogg med
brutet beu Så snart hau kom ut, sprang deu
främmande lilla hunden bort, men de båda
andra upphörde att skälla och sågo ut som
om de nu uppnått sitt mål. Portvakten
förstod, att den lilla bunden tagit deu stora
med sig till hospitalet för att. få lians tas»
förbunden. Den andra lilla bunden hade
fullast kommit med för att hjelpa till att skälla
Läkaren vid hospitalet blef rörd och behöll
begge humlarne hos sig ända tills bullduggcn
var återstäid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1888/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free