Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 18
143
Prenumeranternes sida,.
Hvem är lycklig?
Hvem är lycklig? — frågade aftonvinden
träden i skogen. Den litt så underligt
hemlighetsfull hans frftga. — Jag vet ic.ke, ■ svarade en
lummig björk, som vid stranden speglade sig i
insjöns böljor. — Kanske jag nog skulle vara det,
om jag blott, finge byta plats. Ingen ser min
skönhet här utom böljorna och den lilla torra
en-risbusken. — och dervid skakade björken
behag-sjukt sin krona, troende sig vara den vackraste
björk i verlden.
— Åh, — sade vinden, — det finnes nog andra
vackrare träd. iin du, mon for ditt högmods skull
iir du ej 1 veklig. - O. h så ilado han bort. Han
for öfver bergf och backar och stannade vid en
stuga i skogen. Der säg hem trefligt ut kring ilen
lilla kojan, och en gammal gumma satt pä
trappan och stickade strumpa.
— Är du lycklig mor? — frågade vinden.
— Lycklig! — sade den ganiia och suckade. —
jag skulle nog vara det, oin jag blott hade mina
barn, men jag har ingen hos mig utan lår sitta
ensam. Ocu dervid suckade hon ånyo. — Stackars
gumma, tänkte vindon och ilade vidare. På sin
färd mötte han en bonde. — År du lycklig? —
frågade ban honom. — Det kan du fråga al en
annan, så lår du bättre svar. — sade bonden, det
syntes tydligt att ban ej var lycklig. Dä for
vinden åter vidare genom städer och byar och af
hvar och en frågade han: — Är du lycklig? Men
ingen kunde svara riktigt tillfredsställande.
En alton såg vinden en liten flicka, som I
nitade omkring på en äng och plockade blommor.
— Ar du lycklig? frågade ban den lilla och säg
in i hennes klara ögon. — Lycklig? hvad är del?
— frågade Hickan. Det vet jag icke sjelf, men
jag tror att man då alltid iir glad och ej ledsen.
— Då är jag lycklig. sade barnet och log.
l arväl då igen. sade vinden i di t ban kynte den
lillas guldgula lockar. Och så ilade han’ vidare.
Det är märkvärdigt, all endast, så lå äro lyckliga
i verlden, — tänkte vinden. — Kanske det är
deras eget fel, alt de ej ät o det.
Nn ökade vinden så sin fart, att huskar och
träd ödmjukt liöjde sig for honom, un n snart
saktade ban af igen och smekte iitigous blommor.
Ibland kyste ban vikens böljor, så de stilla
skvalpande rullade mot. stranden. Han var sft yr ibland
och sA full al glädje, s an om ban varit den
lyckligaste. Midt pä viken i en roddarbåt satt en Ung
flicka. Hon var turi ligt klädd, men glädje lyste
nr hennes bla ögon. Den lilla röda munnen log,
och hon sjöng en visa så friskt och gladt, alt
vinden stillade sin ystra färd och undrande hörde
på henne.
Jag är så lycklig, så glad och trogen,
Mitt hjerta spritter af idel fröjd.
Jag ville qvitt,ra lor hela skogen.
Att man iir lycklig, niir man är nöjd.
När flickan slutat kysle vinden henne och sade:
— ändtligen fann jag eu, som iir lycklig. Och
konsten att, v.ira lycklig iir blott att. vara nöjd.
Det är bela saken. /<’—<».
I Ediths minnesbok.
Blif en riktigt hurtig Hicka,
Alla fåglars glada vän!
När du ser en hungrigt picka
Gif då litet mat At den.
Intet gladare det linnes,
Ån att lindra nndras nöd,
Mången liten sparf blir mättad
Af blott några smulor bröd.
Agnes.
■"V
Bref under vingen.
]ini Ii . . . På din bröllopsdag i morgon
uppstämmer Sländan och alla hennes tappra
kamrater ett högt hurrali for din välgång.
Du är en af dem, som gåt.t, i spetsen för
Slän-dans nya idéer, du iir en at hennes trognaste,
käckaste, verksamaste drabanter, ooh ta, k for det.
Skall bon också fortfarande få behålla din vänskap?
Förblif god och glad, kärleksfull och förnöjsam,
sft skall du ocksä bli lycklig.
Nio gånger hurrali! för vår gamla vän Huth .
. . . och hennes nya hem! Hip hip!
Sländan och hela r.tdeil.
Kerilu S. Haf tack! Vi blefvo så glada, då
vi sågo din helsniug i Sländan, det var första
gängen vi fingo en sådan.
Moster Edda helsar. Hon iir f, n.
„teIefonnien-niska", och säkert tycker du det är särdeles
pass-ligt för den pratmalccrskau. Daggis.
Dagmar Gardiner, Californien. Tack skall du
ha lör ditt roliga bref. Tant Inna gaf mig det.
Nu går jag i skola i Helsingfors ocli mellan
Texor-na leker jag med min stora, stora docka. Hur
inånga dockor har du? Jag skulle gerna bli
riktigt bekant med dig, kommer du ej liit och bel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
