Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XJo SI. Lordagen den 3 November. fä* 1888.
Hemlös.
ii dag var hon hos en af sina
skolkamrater och de lekte knrragömma i
skymningen på gården lita hade gömt sig
bakom en källardörr, som stod öppen just
invid porten. Medan hon stod och lurade i
springan efter Karin, som gick omkring och
sökte henne, såg hon en stor pojke komma
in genom porten. Hon kände ögonblickligt
igen Japhet på den slängande gången. Hon
tyckte att hennes hjerta stannade och
vågade knapt andas. Hvad gjorde han här,
skulle han komma och bortröfva henne nu,
när hennes fostermor ej kunde försvara henne ?
Kn stor ängest grep henne, och hon smög
sig ljudlöst in i den stora mörka källaren
der hon oj såg handen för ögonen Men
hon trefvade sig fram längs väggarne och
kröp bakom en stor byktiua, som stod der
allra innerst, och der hukade hon sig ned,
skälfvande i alla lemmar. Miunet af Mirka,
af striderna 0111 brödbitarna och af Japhcts
gräsligt hårda fingrar stod lefvande för
henne och hon fruktade hvarje ögonblick, att
han skulle komma dit in i mörkret, draga
fram henne vid håret och sparka henne, som
han brukade.
Hon hörde Karin ropa henne derute på
gården, men vågade icke svara. Och hon
var så matt af ängest och rädsla, att hon
tyckte sig ej kunna stöda på benen. Geuoin
den smala springan af källargluggen kunde
hon se, att det mörknade allt mer. Skulle
hon nödgas ligga här i uatt, der råttonia
sprungo öfver henne, eller skulle någon
komma och taga henne härifrån? I sin uöd
hopknäpte hon händerna och bad Gud hjelpa
henne och bönen borttog den stela fruktan,
som hämmat tårarne, sä hon hejdlöst och
bittert kunde gråta en lång stund.
När hou något lugnat sig, beslöt hon
försöka trefva sig ut igen. Men hon såg ej en
strimma dager och visste ej åt hvilket håll
dörren var. Medan hon, på nytt uppskrämd,
sökte och trefvade efter utgången, hörde hon
fotsteg på gården och såg skenet af en lykta
som rörde sig utanför källardörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
