Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
NYA TUOI.LSLÅNJIAN.
N:o 21
Maffen reste sig möilosamt. som om lian varit
en gammal gumma. Haröronen vippade
beställ-samt, han lädo handen på dSrrvredet och gick nt
i matsalen. Mat ville |inn ej ha tnen väl litet
deltagande. Ilan koin ej alls ihåg. att han nvss
varit ovänlig mot Lotta.
— Drick helst litet mjölk, — sade mormor. Pappa
drog i sina rödgula mustascher och talade om
tanddoktorn. Det lät otrefligt. Pesten af qvällen
förflöt nniler en ledsam marsch Iran det ena
hörnot af rummet till det andra med spottlådan till
raststation. Unn kände att han föraktade rnssin
och att han ej var någon hjelte i fysiska lidanden.
Så kom liatton. Mallen kröp till sängs med ett
svagt hopp att få somna. Han drog täcket, ända
öfver näsan, uien sömnen hördes ej af, och värken
fortfor.
Half tolftiden öppnades dörren och ou bred
ljusstrimma flöt in. Det var mormor, som kom att
so 0111 sin gosse. Mon stälde ljuset, på bordet.
Är du vaken ännu. stackare? — sade hon och
jemkade om kudden. — Här är litet tanddroppar,
måtte du somna snart! — Hennes band strök sä
vänlig och sval öfver hans heta pann». Maffen
kände hur tårarna liksom amfllte tram. dot
kändes så ljuft att få litet deltagande.
— Tack mormor — sade ban.
— Och nu skall du försöka somun?
— .Ta, mormor.
— Godnatt då; mormor kastade en sista vänlig
blick på det upphettade ansigtet, på kudden, tog
sitt ljus och gick, blid och tvst som bon kommit.
Det dröjde läuge innan Maffe somnade, och innaii
ban gjorde det hade ban fattat, ett stort beslut.
Hau skulle i morgon till tanddoktorn
Då lian vaknade följande morgon höll värken i,
trofast och marigt. Pappa gaf honom en
fem-markssedel, och Maffe klädde på sig förr sin
sorgliga färd. Med mössan nedtryckt i pannan gick
han slokörad nedåt gatan litet förlägen att möta
en kamrat, när hau Tiade duk på öronen.
Hau steg betänksamt, uppför trapporna, läste
namnet på dörrplåten och ringde. Eu liten pojk"
öppnade, tog oniot hans öfverrock or.h visade inåt
sälen. Kl. var just ti ocli der funnos ej mer äu
två patienter. Mallen tog plats vid ott bord och
började blada i ön hon tidskrifter. Slutligen koin
hans tur. Doktorn t.illslöt dörren, och Mallen var
ohjelpligt i fällan.
— Sitt neil bär, — sade doktorn och visade på
eu stol med lutande ryggstöd. Mallen tog plata,
lian måste erkänna att det var ön beqväm
ställning, men ban njöt. ej af den. Hvad skulle det
nu riktigt bli at V Tog det. mycket, ondt?
— Får jag se tanden ? - sade doktorn vänligt.
Maffe gapade, som eu fågelunge gapar mok aili
mumma.
— Hm — sade doktorn, - den tanden ser stygg
ut, bäst att taga bort den. — Han knackade lätt
på den med en tång. Sedan gick ban att söka
någotpft ott af sidoborden.
Maffe tittade omkring sig i rutumef. Han såg
en hop flaskor och underliga sakor i ett. skåp, en
dödskalle på bordet ocli eu uppstoppad nggla i ett
hörn. Ilan blef kusbg till mods. Måntro det tog
mycket ondt? Nu kom doktorn tillbaka.
— Det skall snart vara gjordt,— sade ban
npp-mnntrande. Han tryckte gossens hufvud bakåt,
och fasthöll det stadigt med venstra handon. Med
tången tog hau ett. stadigt grepp om tanden och
ryckte at och an.
— Au! — sade Maffe neil lade afvärjande sin
baud på doktorns arm. I det samma gjorde denne
en duktig knyck, och Mattes tand var för evigt
skild från sinn grannar.
Det hela lörsiggick på par minuter. 1 Maffes
ögon trängde sig två tårar; do hade kommit flit
alldeles oförvnrmides.
— Dot. var duktigt. — stulo doktorn. Maffe
stälde sig att spotta "och det så grundligt, att ban
lätt kunnat inbilla sig det var blodstörtning. Han
sköljde munnen med vatten och kände sig bättre.
— Värker det ännu V
— .To, — mumlade Maffen med munnen full.
— Låt mig se! — Mnffe gapade, och doktorn
sprutade in någonting kyligt som stillade värken.
— Tfå!, tlfth ! spottade Matle - hvad kostar
det, t |åh!
— 3 mark —
Maffen betalade — Tack, adjö!
— Adfö!
Doktorn öppnade dörren och Maffen var fri.
Pri tandvärk och fruktan, men underligt kändes
det i munnen, högst besynnerligt. Ilan kastado
en afuudsfri blick på frun som var i tur att gå
in, bockad" lör doktorn, tog sin öfverrock, som
hau omsorgsfullt igeuknänte och gick. Näsduken
ined haröronen kramade han belåtet ihop och
packade i fickan.
Vid hvarje trappatsats stod en spottlåda, och
Matten begagnade sig samvetsgrant af dem lian
tog det nästan soin en skyldighet.
|lemma ringde ban på, som om det varit
eldsvåda.
— Hur gick det? — frågade Lotta, som öppnade.
— Bra! — skrek Maffen, öste brådskande af sig
ytterkläderna, tog eu sväng med Lotta och
galopperade iu i matsalen. — Det kostade tre mark.
— skyndade ban sig att, säga och gaf tvåmarken
tillbaka åt sill far — inte räckte det alls läuge,
men jag tycker just inte oin när det tar ondt.
Mormor smålog, och pappa höll allt fortfarande
2 marken mellan tiunmeu och pekfingret, i
stället. lör att sticka den i västfickan. Al allen
fattades af glada misstankar. Pappa märkte det och
skrattade.
— Kanske du ej har något emot att behålla den
här som uipperhetsmedalj ? — sade ban och räckte
myntet åt Maffe. — Tack snälla pappa, — sade Maffe
förtjust, nickade belåtet åt mormor och satte sig
ned vid frukostbordet. Al tu.
o^o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
