- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Femte Årgången 1889 /
2

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 nya tltollsländan. n:o 4

som annars såldes åt den minst fordrande
och kanske ginge under i brott ocli elände.
I Helsingfors vet jag en hel hop vänliga
barn, som hjelpt till att draga sina strån
till stacken. De ha fått sparbössor af sina
föräldrar, och der ha de insatt alla slantar,
som de med eget arbete eller egna
försakelser kunnat förtjena. Tillochined de allra
minsta ha varit med. En liten treårig flicka
fick 5 penni för sparbössan hvarje gång hon
sjelf lyckats knäppa sina byxor. En annan
fick detsamma, niir hon lyckats sofva lille
bror. En tredje fållade handdukar åt sin
mamma; en fjerde vande sig af med att
krångla vid kamningen; en femte afsade sig
sin naninsdagskringla, o. s. v. Och vid hvarje
sådan liten seger öfver sig sjelfva fingo de
en slant för de fattiga barnens sparbössa.
När innehållet tömdes efter de första sex
månaderna, steg det, sammanlagdt, till f)0
mark, en nog så rar gåfva till barnhemmet.

— Så roligt, Slända| Jag vill också
bestämdt skaffa mig en sparbössa och bedja
mamma gifva mig arbete Min nästa
födel-sedagskriugla skall också få krvpa i
sparbössan, den brukar kosta hela 3 mark.

— Bra, Mari! Det är din, liksom alla
lyckliga barns ljufva rättighet att få ultra
något af det goda, Gud gifvit er, för dem
som intet fått. Icke kunna ni ju lefva nöjda
och obekymrade, när ui veta, att vid er sida
stå späda små varelser, som ni sjelfva, hvilka
sakna allt, som gör er barndom lycklig och
glad. Eller, om ni kunna det, så växa ni
upp i sjelfviskliet, och det är visst icke Guds
mening med ert lif, ej heller fars och mors.

Mari, nu måste jag flyga igen, men jag
har dig nog i minnet. Det nya år, som nyss
gått iu, måtte det bli ett kårlekens och
barmhcrtighetens år för alla små hungrande,
frysande barn på jorden! En slängkyss,
Mari, och tack för den fuktiga blicken i ditt
öga. Adjö!

— Adjö, Slända, tack för gamla året
och mycken sol på din vinge i det nya!

En utvandrares äfventyr.

Berättelse från Finland och Amerika.

I. Födelsedagen.

är jag, Carl Rönnnian, som skrifver
detta. I berättelseböcker bruka gossar
och flickor begynna föra dagbok på sin
femtonde födelsedag, och jag har alltid i
hemlighet föraktat dem derför. Det låter så
tillgjorda 1 dag. på min femtonde födelsedag
gaf mamma mig ett paket, som liknade en
bok, och sade småleende: — det är en
dagbok, Carl. Skulle du tycka mycket illa om,
ifall jag bad dig att ibland skrifva litet i
den?

- Uh, mamma, — sade jag, - du talar
ju som om jag vore en riktig romanfröken,
livad i all verlden skall jag hitta på att
skrifva i den?

— Försök I Hur kan du veta om du har
något att, skrifva, innan du försökt? Du är
en handlingens man, min gosse, rask, häftig,
obetänksam. Derför skulle jag vilja att du
ibland liksom skulle samla dig. Pressa icke
fram något, men sätt dig nu och då ned,
tänk öfver ditt lif under veckan och
ned-skiif dina handlingar. Vet du, när man
ser dem så der stirra sig i ansigtet, så blir
man ibland flat öfver sig sjelf.

Mamma strök håret ur min panna, skakade
skälmaktigt på hufvudet åt mig och gick ur
rummet.

Jag vet icke hur det är, men andra gossars
mammor bruka ofta tråka ut mig förfärligt.
Antingen predika de, eller äro de för
beskedliga eller külta de jemt Men min
mamma är helt annorlunda. Hon har ett
sitt att taga ett, fel vid lufven och draga
fram det innan inan vet ordet. Och så slår
hon en på axeln och säger någonting lustigt
så att man måste skratta. Men mest tycker
jag om hennes ögon. De äro så ärliga att
de bestämdt skulle se en lögn redan dagen
förr än jag sagt den. 1 skymningen bruka
vi hvarje dag sitta en liten stund tillsamman.
Mamma säger, att vi gjort det sedan jag
var ett litet, litet barn, ja, t. o. in. förut,
ty innan jag var född, brukade hon sitta i
skymningen och föreställa sig att hon talade
ined mig. 1 början satt jag i hennes famn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1889/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free