Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 1
illustrerad
b atintionino.
3
men nu bar jag länge sedan vuxit derifrån,
Mumma beklagar sig (lagligen öfver min
van-vördnad att vtlxu henne öfver hufvudet.
N|ija, alla dagar så dör femtiden på
eftermiddagen, ropar hon: — Carl, brasan är
tänd! — Och så slå vi oss ned; ihland i
soffan, ibland i de gamla länstolarne. När
jag har svåra lexor eller mamma har
mycket arbete, sitta vi endast cn liten stund,
men då vi äro hvad mamma kallar på vårt
lata humör, qvarstanna vi längre.
Me-lida bär in kaffebrickan och mamma dricker
sill eftermiddagskaffe, hvarmed hon äfven
ibland trakterar mig, då hon anser att
tillräckligt lång tid har förgått sedan hon sist
bjöd 111ig. Ty hon är rädd att lära mig
tycka lika mycket 0111 kaffe som hon sjelft
(Jag bryr mig inte heller derom, jag tycker
mycket mer om knäckor.) Melida är vår
lilla tjensteflicka, som varit hos oss sedan
hon gick i folkskolan och passade upp på
mamma. Nu år hon tjugu år och kan
ensam sköta hushållet de dagar mamma har
mycket slcrifarbete.
Stackars mumma| Hon måste arbeta
strängt för att underhålla mig och sig. Hon
är folkskollärarinna och liar dessutom
ren-skrifningsarbctc. Jag kan icke begripa hur
vår mat och våra kläder kunna kosta så
mycket, ty vi bo i Tavastehus, der allting är
så billigt, — siiger mamma. Vi ha tre rum
i en liten gul gårdsbyggning och hälften af
en liten trädgård, der mamma sår morötter,
dill, persilja och rädisor om våren. Der
står min gunga, frän den tid jag var en
liten gosse, min gymnastik-ställning och
mammas „funderingsbänk" under den stora
björken. Från två äpplet råd få vi frukter och
cn rad vinbärsbuskar förse oss med bär.
Mamma går nästan ingenstädes, utom till
tiint Sofie, som är hennes van sedan låug,
läng tid tillhaka. Båda gå vi mycket
enkelt klädda. Jag är ofta förargad öfver att
se ut som en bonde i mina grofva stöflor
och sträfva halfylle kläder i bredd med
kamraterne. Hvad är det då som kostar?
Men jag måste, skrifva Oin min födelsedag,
ehuru jag kommer att blygas litet när jag
skall tala inn en sak. Mamma hade långt
förut lofvat mig en liten bjudning för mina
klasskamrater. Vi skulle få russin och
mandel och senare the med smörgåsar.
Klockan fem kommo gossarne, och mamma
gick att tillbringa qvällen hos tant Sofie,
sedan hon välkomnat dem. Det är
nemligen så, att pojkarne i vår skola äro
förskräckligt flata, om deras mammor eller
systrar äro inne på derus små tillställningar.
Ehuru mamma och jag då vi äro ensamma
äro alldeles som två kamrater, blir jag också
förlägen om hon iir inne när pojkarne helsa
på mig Det är så många ord som vi
begagna på vår klass, dem hon inte förstår,
och sä säga de flesta af pojkarne, att de
äro friare, om fruntimmer inte äro
närvarande. I synnerhet Axel, lian är äldst pä
klassen och den stiligaste bland oss.
Vi voro först i trädgården, ty det var
ganska varmt och vackert, ehuru det redan
är i slutet af September. Sedan gingo vi
in. Axel var icke riktigt vid godt lynne,
han svarade enstafvigt på våra frågor om
hans Ilelsingforsresa, och var ibland rent ut
butter. De andra voro dock lifvade och åto
russin och mandel så att det stod herrliga
till, pratade och glammade. Wäiuö kan
alltid en miingd löjliga historier. Slutligen
föreslog Erkko cn ny lek med kort, som
han lärt sig. Mamma afskyr kort och ser
ogerna alt jag deltager i något slags
kortspel, äfven de oskyldigaste, men jag ville
icke säga något emedan pojkarne alltid kalla
mig mammas gosse, om jag vägrar att
deltaga i deras upptåg.
Vi ha inga kort, — anmärkte Wäinö.
— Jag har kort med mig, sade Axel, och
ljusnade, lian kastade cn packe nya kort,
på bordet och såg belåten ut. — Det här
blii- lifvadt, gubbar. Ni ha verkligen varit
riktiga mjölk-grisar i Qväll; ingen skulle
kunna tro att ni efter två år ämna bli
studenter.
Erkko begynte blanda korten och spelet
började. Jag har alltid tyckt om spel i
allmänhet, både kungs-, Aavasaksa-, croquct,
lawn tennis och andra. Men då Axel senare
föreslog att vi skulle spela på pengar —
ban ville lära oss cn lek som han sjelf
nyligen lärt sig, — sade jag nej.
— Hvarför inte? — frågade Axel försmädligt
— Derför att det är orätt att spela om
pengar.
— Hvem har sagt det, bara man icke går
till öfverdrift? Hemma hos oss ha vi ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
