Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
nya tltollsländan.
N:o 4
— >lag är också bjuden till Heimans,
men jag går inte, — utbrast Hulda Berg
stam energiskt
— Inte jag heller! hördes flera röster ur
flocken.
— livad är det för idéer? — sade Ulja
Björn undrande. — Skola vi låta den
oskyldiga Siggi umgälla, att hennes kusin burit
sig dumt àt ? Det är jag ej med om. Tvärtom
föreslår jag, att vi gå allesamman, men
hämnas Karin genom att, hvarenda en, afslå
Ottos uppbjudningar.
Ett sorl af bifall hördes. — Det blir det
allra bästa I Vänta du, din inbilske munsjör!
Karin smålog. — Var inte onödigt stygga
mot honom! — bad bon.
Ulla och Ester följdes åt ett stycke
— Nog tycker jag Karin ändå är litet
öfverdrifven, — sade Ester. Att iddas
gråta för sådant! Andra flickor skulle ha
tyckt om det.
— Men ser du, Karin är inte som „andra
flickor". Don är för reel för att tillåta
gossar sådana ngsvisheter. Och du skall
minnas, Ester, hvad vi så ofta talat om dum
kurtis och sådant. Fastän vi äro bara
skolflickor, måste vi ha så mycken sjelfaktning,
att vi hålla dylikt raljeri på afstånd. Adjö
med dig, vi råkas i qväll.
Ungdömsdansen bos Heimans var börjad.
Der voro 18 par, af dom tolf flickor af
Karins kamrater. De hade föresatt sig att lui
roligt, trots sin lilla hänulcplan mot Otto
Segerblad. Då och då märktes
betydelsefulla minor och hemliga tecken, men annars
lyste deras ögon af glädtighet, och munuarne
gingo flitigt både på „herrarnesa och
»damernas" sida.
— Kunde vi ej gå dit öfver och språka
litet med gossarne? — föreslog Ulla Björn.
— Jag begriper inte, hvarför vi skola
låtsa vara rädda för hvarandra.
— Det passar inte, det brukas aldrig. —
sade en af flickorna skrämd och tog Ulla i
armen.
— Passar! Brukas I Har du inte bättre
skäl, kan du gerna vara tyst.
Ulla ück några med sig, och de
marscherade tappert öfver golfvet till ,,fiendens" sida,
der snart ett muntert ordkrig begynte. Det
var lika fritt från opassande skämt, som
det var fritt från tillgjordt sjåperi. Det var
naturligt, harmlöst och gladt och framkallade
de muntraste skrattsalvor, som läto
underbart lockande i de andra flickornas öron.
En och annan kunde ej motstå frestelsen,
utan sällade, sig till kotteriet på herrsidan. De
andra sutto qvar, tittade på hvarandras
klädningar och längtade att dansen skulle
begynna.
När Otto Segerblad inträdde, tystnade
tolf slabbrande munnar, som på en gifven
signal. Men det märktes lyckligtvis ej,
sorlet var lifligt uog ändå. Tliéet kringbjöds,
man hörde presentationer till höger och
venster; slutligen spelade musiken upp.
Otto sneglade spejande öfver till damernas
sida, och då han ej fann den lian sökte, gick
ban fram till Ulla Björn.
— Det smakar fågel, — hviskade Elin till
Ester.
— Karin Ek är ej här? - sade Otto, sedan
han helsat.
— Nej, Karin är icke här, — bekräftade
Ulla torrt.
Otto såg djupt besviken ut. — Får jag be
om en vals? — frågade ban, sedan ban
hemtat sig.
— Nej, jag tackar, svarade Ulla.
— Icke? Kanske får jag då be om första
fransiisen?
— Nej tack, jag är uppbjuden, — sade
Ulla, som verkligen var det. I detsamma
bjöds hon upp af en annan och sväfvade
bort i en sprittande vals.
Otto kastade en halft förundrad, halft, stött
blick efter henne och bjöd upp värdinnan,
lilla Siggi.
Denna var ej med i sammansvärjningen
och antog ifrigt uppbjudningen. De valsade
ett par hvarf och derefter styrde Otto kurs
på Ester Iting.
Nej, jag tackar sade denna och biel
blodröd. Som en ursäkt tillade hon:—jag
är så trött.
Otto bjöd upp den ena och den andra.
Hvarje gång han råkade på någon af de tolf,
fick han afslag. Några skylde pä trötthet,
andra påstod o sig behöfva se om sitt hår i
töilettrummet, ingen hade mod att öppet och
utan omsvep säga: nej, jag dansar ej med er
i qväll.
Det begynte förtryta Ulla. Om Otto alls ej
märkte oartigheten, så var bela lexan förfelad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
