Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 5 1llustiierad barntidning. 29
Bäst det var, blef Lisa törstig och gick ut
för att skaffa sig vatten.
Der stod |i:\ vedlåren i farstun ett fat med
skön, frisk mjölk. En klunk gör väl
ingenting, tänkte Lisa glad, och så klunkade hon.
Ack, så det smakade! Bara en gång till!
Och så klunkade hon igen ocli märkte icke,
att mjölken minskades.
När hon så hållit på en liten stund, fann
hon med förundran, att der var bara belt
litet qvar på bottnen. Då blef Lisa rädd
och begynte tänka på hvad „moster" skulle
säga. Och ju längre hon funderade, desto
förlägnaro blef hon. Slutligen fann bon på
råd. Hon lockade Måns upp på bänken och
bjöd honom den sista mjölktåren. — När
moster frågar hvem som druckit mjölken,
säger jag: Måns, och narras inte, — tänkte
hon vid sig sjelf.
Men Måns var en väluppfostrad katt, som
visste, att det vankades smäll, om ban rörde
något som stod pä bord eller bänkar. Han
vägrade ståndaktigt att hålla till godo med
trakteringen, slickade sig längtansfull om
munnen och strök sig mot Lisa.
När Lisa kom underfund med hans
betänkligheter, lyfte hon ned fatet på golfvet, och
Måns var ej sen att med välbehag göra sig
ett godt mål.
Om en stund kom moster hem. Måns och
Lisa lekte som förut i kammaren.
— Hvem har druckit upp mjölken? —
var mosters första fråga, i det hon
aningsfullt fästade sin blick på Lisa.
- Det, har Måns gjort, - svarade Lisa
med säkerhet, men hon vände sig så, att
moster ej skulle se hennes ansigte.
— 1’eppartrut, 1’eppartrut, narras du igen?
— sade moster bekymrad och lyfte upp
hennes hufvud, så hon kunde se henne rätt
in i ögonen. — Vill du inbilla mig, att Måns
lyft neil mjölkfatet från vedlåren?
Peppartrut slog ned ögonen; hon hade
ingen annan utväg än att bekänna och
li|fvade småningom fram hela historien.
— Se så, gråt inte mer, moster skall
förlåta dig. Det var rätt, att du bekände.
Hvarje jiång du härefter bekänner ett fel,
skall du få heta, icke Peppartrnt,, titan
1’tpjwtrkuka.
En sammansvärjning.
å gatan utanför skolan stod en grupp
flickor ifrigt språkande. Man säg, att
de voro uppretade; några voro röda och
häftiga, en och annan litet harmsen
stampning eller ett. (lämpadt utrop hördes ur
flocken. En af dein hade gråtit, bon var
mest upphettad och ifrig. De andra lyssnade
med spänd uppmärksamhet till hvad hon
sade:
Det är så, att . . . jag nästan kunde
slå honom. Att skrifva ett sådant bref! Och
då ha vi i två år umgåtts vänligt och
kam-ratlikt . . . Jag skulle ej trott det om
Otto . . .
— Hvad skref ban, söta Karin? Jag hörde
ej riktigt, — hördes en röst ur flocken.
Karin Ek drog upp ett nedskrynkladt,
papper ur fickan och räckte det till en af
kamraterna.
llalsarne sträcktes. Man läste öfver
hvarandras axel: „Tillbedda Karin! Jag
hoppas få se dig i afton hos Heimans och
hoppas du spar andra fransäsen för mig. Du
förstår ju, hvarför jag vill dansa just den
med dig. Jag räknar minuterna tills jag
får se dina sköna ögon igen och trycka dig
till mitt hjerta i valsens hvirfvel.
Din Otto."
— Oförskäindtl utbrast Elin Hammar och
räckte Karin brefvet. Du går naturligtvis
ej till Heimans?
- Hur kan du tro det? Jag vet ej
hvarmed jag förtjenat att bemötas så . . —
Karins läppar darrade. Jag har aldrig
koketterat för honom, aldrig visat honom
något företräde . . . och så kommer ban med
sådana dumheter!
Men, söta Karin — inföll Ester Ring,
— jag tyckte ej brefvet var så oartigt, att
du derför . . .
— OartigtV — afbröt henne Ulla Björn,
Karins goda vän, — nej, det är väl mycket
artigt att gå och tala om »sköna ögon" och
„trycka till sitt hjerta", o. s. v. Det iir ju
att, såra en flicka, när man tror henne vara
nog enfaldig att hålla tillgodo med sådant.
— Men 0111 han nu menar allvar? . . .
Brrr! Tala om allvar hos en sjutton
års pojke. Är det allvar, kaii ban godt hålla
inne med dumheterna ännu några år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
