Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 5
1llustiierad barntidning. 51
Måhända.
Det är lyckligt, att vi icke få välja, att
vi drifvas framåt och åter framåt från
barndom till ungdom, från ungdom till
mannaålder och så ända fram till ålderdomens
yttersta gräns. Det är lyckligt att vi
nodgas upptaga det ansvar och de mödor lifvet
bjuder oss med fulla händer. De skola,
sedda från sin rätta sida, styrka oss,
utveckla oss och lära oss tillbedja den vishet,
som blandat solsken och skuggor, allvar och
glädje inom och utom ett menniskohjerta.
Moster Sara.
Sidensvansarnes Aprilnarri.
et var den 31 Mars. Tant Dea kom
hem till middagen efter ett
förmiddagskaffe hos prostiunan Fjäderholm. Hon
var röd och altererad, d. v. s. uppskakad samt
framdrog Yid middagsbordet en liten röd
saffiansportinonnä ur sin ticka.
— Tänk nu, Dika, den här hittade jag
på Abrahamsgatan, rakt vid mina fötter!
Och der är 115 mark och 97 penni i den.
Kan du nu tänka!
Massarnes halsar sträcktes och Fritz
Ania-tus anhöll att få betrakta fyndet.
— Så roligt, tant, — utbrast Camilla
spetsfundigt, — nu har du råd att bjuda
oss alla på äppelpaj till Löfström.
— Bevare mig I Egarn skall ha sitt igen,
förstår du väl. Nu blir det att annonsera.
— ,1a, men tant, — och Camilla blinkade
bönfallaude åt tant Dea, som ej såg
skälmen i ögonvrån, — ja men tant, litet kan
du ändå draga af i hittarclön, och så håller
du kalas för oss.
— Mitt söta bain, — sade tant Dea med
värdighet, — det går inte an. Jag tänker
lemna börsen tillbaka med allt dess
innehåll.
— Hhhhål — gick en tillgjort! suck
genom bela bordssällskapet med undantag af
tant Dika, som tillsvidare förhöll sig
temligen lugn.
— Få vi se på fyndet, tiggde Masse,*i
hvars hjerna tanken på ett upptåg just nu
grydde. — Hm, den är fin, ... 6 fickor, 100
mk i sedlar, resten i silfver och koppar.
De der två 1 penni slantarne kan du godt
kapa, tant Dea.
— Masse, hur kan du , . .? Tant Dea såg
förorättad ut.
Efter middagen skockade sig
sidensvansarne i Massarnes rum, sjelfva Spirea var
smittad af den allmänna upptågsandan.
Masse förde ordet:
— I morgon är 1 April I Ni förstå. ...
Annonsen kommer in på morgonen ... vi ha
ju alla månadslof . . . kläda ut oss . . .
bocka och affordra Dean börsen. Vi kuuna
ju beskrifva den både innan och utan.
— Jaha, jahal Men vi äro för många att
alla vara ined.
— Effi är för liten, Spirea kan inte
„spela", och Mick läspar. De tre duga icke,
alltså bli vi bara fem . . .
— Jag ser hellre på, — menade Svante.
— Nej, du måste bli ett kommerceråd,
det har du ben till. Och Kasse blir
student. Camilla och Fritz få bli förnäma
damer . . .
— Och du sjelf?
— Nå, hvad som helst, aktör till exempel.
Spirea lofvade sina tjenster vid påkläd-
ningeu och man fick brådt att skaffa
hem nödiga klädesplagg. Tant Dika blef
som alltid invigd i hemligheten, och Spirea,
som smått fruktat att hon skulle ogilla
företaget, blef glad, när hon fann tant Dika
taga det så harmlöst som det var menadt.
Ett par timmar senare kom Camilla hem,
skinande belåten med en atlaskappa med
räfskinnsfoder, en elegant mössa och
handskar med 7 knäppen. Effi hade släpat hem
Ella Melinders systers svägerskas dotielpaltå
åt Fritz, och Masse hade skaffat två
förmögna pclsar åt sig och Svante. Kasse
fick nöja sig med Svantes vinterom hölje, som
räckte honom ända till hälarne.
— Det är lycka att tant Dea är närsynt,
annars skulle hon känna igen knapparne i
Svantes paltå, — sade Camilla förtjust. —
Kuin nu ihåg, Kasse, att du är en fattig
student, som nyss fått ett rekommenderadt
bref från din pappa med 115 mark, 97
penni . . .
— Men inte bruka studenter ha röda
! saffians . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
