Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya tiiollslåndan.
N:o 7
— Strunt, — afbröt Masse, — du kan ju
ha lånat din fästmös.
Svante befans ypperlig i sin vidlyftiga
pels, med skunkskinnskragen uppdragen
öfver öronen, och mössan nedtryckt i pannan.
Han, liksom Massarne, hade lösskägg och
mustascher att litet upphjelpa manligheten.
Fritz Amatus var un söt tlicka i
sammets-hatt och flor öfver näsan, och Camilla en
rik-fru i räfskiunskappa och guldarmband.
När alla voro kostymerade, repeterades
ett par gånger, hvarvid Elli mästerligt
återgaf tant Dea.
Vid i]vällsvardsbordet voro sidensvansarne
så laddade med skratt, att den ena salvan
efter den andra gick lös öfver minsta
obetydlighet. Tant Dea var fördjupad i
allvarliga tankar öfver sin vigtiga auuons, det
första opus af lieunes hand, som stått att läsa
i en tidning.
Tant Dika deremot blinkade småslugt åt
bolaget, när någon anspelning gjordes på
morgondagen; hon var tydligen road och
lyssnade förströdd till Deas bekymmer.
Morgondagen kom. Sidensvansarna
täflade om att öfverbjuda hvarandra i sinnrika
och smakliga aprillnarrin och Effi jublade
öfver att hon fått. tant Dika att springa,
med nödropet att kaffeköket kokade öfver.
Tant Dea hade ej ro att dricka kalle,
innan hon fått tag i Ilufvudstadsbladet och
verkligen funnit sin annons der. Hon hade
nästan fruktat, att censuren skulle finna den
samhüllsfarlig och indraga bela nummern
En qvart timme efter det annonsen varit
synlig i tidningen, ringde det, och Etli kom
med bud, att en herre önskade tala med
fröken Atnadea Sideusvahn.
Tant. Dea uppsteg, knäsvag af
spänningen, slätade sitt här och gick ut i salen.
En lång, tydligen välmående herre med
blå glasögon presenterade sig som
{commercerådet Svindelberg och bekände sig ha
tappat en börs. n
— Ja, — sade tant Dea artigt, men
försigtigt, — jag har visst funnit eu börs, men
var god ocli heskrif den.
— Röd safiian, med G fickor, innehållande
115 mark 97 penni... kom det ur pelskragen.
— Mycket riktigt . . . kommercerådct är
tydligen egaren och jag skall med största
nöje ha äran återlemna . . .
— Skall det vara hittarelön?
— Åh, jag ber . . . jag är lyckligtvis ...
det är alldeles . . .
Kommercerådet upptog 1 mark ur sin
ficka, lade den på bordet, bockade och gick.
Men i dörren knuffade ban till en
mycket korpulent dam i räfskiunskappa, som med
sniisig röst yttrade något om „grobianer"
och „drnmlaru. Tant Dea skyndade
förmedlande till och bad den främmande stiga in.
— Mitt namn är Eudoxia Pepparstein,
sade damen högdraget, — och jag . . .
— Jag skall genast säga till min syster,
— skyndade sig tant Dea att infalla. —
Var god och tag plats
— Jag kommer i anledning af en annons. ..
Tant Dea bleknade.
— Jag har förlorat en börs . . .
— Var den röd? — stammade tant Dea.
— Röd, 115 mark, 97 penni i sex fickor.
Tant Dea skakades af en inre frossa.
— Här var nyss kommercerådct
Svindel-berg, som också förlorat en börs . , .
— Och han fick den? — skrek Eudoxia ined
en röst, sont var blandad med skratt, men
som i tant Deas öron lät som en hämndens
basun.
— Jag kunde ej annat, då ban . . .
— Men jag måste säga, — utbrast frun
och steg vredgad upp, — det är verkligen
märkvärdigt.
I detsamma anmälde Effi, att. två herrar
ville tala med tant Dea i tamburen.
Med en känsla som när man gömmer sig
för åskknallen, skred tant Dea till
tamburen, der en ung sprätt med tvinnade
mustascher och stora åtbörder, samt en student
med blygsam hållning inväntade henne. Hon
såg ej, att bakom henne räfskinnskappan
snurrade ett tag rundt med Effi.
Sprätten framförde sitt ärende: — Jag
har läst om en annous om en börs . . .
Studenten med blyg röst: — Jag har
också läst om en börs, och det är min.
Stackars tant Dea kände sin hals
sammansnöras. — Var det, pengar i den?
— 115 mark, 97 penni och sex fickor,
-svarade begge herrarne på en gång.
Jo, det här var roligt. Det der
kommerserådet inåtte ha varit en bof. Hon
måste ut och rådföra sig med Dika. Men
innan hon hann gå, inträdde en ung skön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
