Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
nya tiiollsläniian.
en stor korg fyld till randen med hvetebröd,
kött, skinka, kringlor och ett i>ar apelsiner,
så var han så innerligt glad och lycklig och
kände sig trots den pinande kalla blåsten
så varm om hjertat vid tanken på, huru
lycklig Anna skulle blifva och hvilken
förvånad min madam Carlson skulle göra. då
ban betalade henne i förskott — icke
fölen vecka, utan för en bel månad.
— Det. är nästan som i sagoböckerna! —
sade ban för sig sjelf, då ban med korgen
på armen klättrade upp för de af regnet
hala trapporna till matlam Carlsons bostad.
— Ja, det är precis som i sagorna, då en
väldigt rik och snäll herre kommer med
underbara gåfvor.
Morgonen grydde. Det svarta molntäcket
sönderrefs här och der af stormen, och en
och annan flik af molnen försvann långsamt
mot vester. En dyster, gråaktig
morgongryning började framträda i öster och
bildade en halfljus bakgrund, mot hvilken de
bladlösa träden, som kransade åsarna i
fjerran, aftecknade sig som böljande silhuetter.
Stormen och ovädret hade rasat allt sedan
solen gick ner föregående qväll, och äfven
nu föll regnet i strida skurar öfver byn och
öfver den forsande elfven, som uppfyld med
stora, på kant vräkta isflàkur ocli lösryckta
stockar från timmerbommen ett stycke
längre upp, i våldsam fart störtade fram
mellan sina bräddar och med jättearmar
skakade qvarnarnes grundvalar.
Öfverst vid qvarndammen, der strömfåran
var smalast och starkast, strax ofvanför den
största af qvarnarne, hade väldiga ismassor
hopat sig. Der låg isflak på isflak, som
tornat sig högt i luften. Ismassorna tryckte
med oerhörd kraft mot fjällväggen på den
ena och qvarnen på den andra sidau.
Fjällväggen stod sig nog. Men huru skulle det
gå med qvarnen? Isen bildade en formlig
barrikad, som växte i höjden med hvarje
ögonblick, hämmade det frambrusande
vattnet och kastade det tillbaka i hvirflande
vågor, som slogo rasande mot qvarnväggen,
underminerade den och hotade hvarje
ögonblick att störta omkull den. (Forts.)
Toms seger.
(En snübollsliistoriu, seilun snön I agi I slut.)
— Se så Tom, ställ dig der, så kan du
träffa honom rakt i planeten!
Nej, här är en med en sten uti. Den
kommer att knäcka honom.
— Fy skäms pojkar, skrek Tom, — det
är inte ärligt Vi slåss med snöbollar, och
inte med stenar. Karl fälde förargad stenen,
{ kring hvilken han hållit på att krama snö,
mon nu var ingen tid att vara sur, ty Tom,
som var kapten, höll upp sin näsduk mot
fienden till tecken af vapenhvila, hvarefter
ban drog Karl och Anders afsides.
— Hör ni gubbar, — sade Tom, — Georg
är en tapper krabat och vi skola aldrig
kunna taga fästniugen af honom, om vi gå
på på detta sätt. Men jag vet råd, Karl
och jag bombardera honom och under tiden
kan du Anders smyga dig omkring
fästningen och taga flaggan från honom genom
öfverrumpling.
— Präktigt — utbrast Anders — hur kom
du på det?
— Bry dig ej derom, — svarade Tom
nedlåtande. — Tror du att en riktig general
berättar för sina soldater hvarifrån han får
sina idéer? Gör som jag säger och vi skola
ha fästningen inom 5 minuter.
Georg hade kastat sig ned med armen
omkring flaggstången, men nu hoppade han
upp då ban såg fienden uppdyka. Ett
ursinnigt snöbollskrig begynte. Derunder kröp
Anders bakom det gamla äppelträdet längs
kullen upp till fästningen. Han nådde lyckligt
målet, och kastade sig med ett härskri öfver
den intet anande Georg, samt ryckte fanan
ifrån honom.
— Hurrah! skrek den segraude armén —
fästningen är vår.
— Ni äro förrädare! — ropade Georg
förbittrad och kastade en snöboll emot Toms
hufvud.
— I krig Sr allting tillåtet, — utbrast
Tom — tagande fanan ur Anders hand,
-du är vår fånge.
— Gif fanan tillbaka, — sade Georg, som
blef mera ond för hvarje ögonblick. — Det
är icke ärligt spel. Huru kunde jag se
bakom mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
