Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 13
illustrerad barntidning.
67
— Hvarför Står du här? — frågade
mannen, som var patron Walther, egaren till de
stora qvarnarne nere vid älfven. —
Hvarför är du icke hemma? Qvarnarne äro ju
stängda för två timmar sedan?"
— .la, jag vet det, men jag har inte
varit på arbete i denna veckan, för syster
Anna är sjuk och jag liar varit tvungen att
passa på henne. Se’n mor dog och vårt
lins såldes, bar Anna och jag inackoideråt
oss bos madam Carlson. Men nu är det
slut med mina pengar ocb madam Carlson
sa’ i morse — — bon sa’ i morse–-
Pojken tystnade.
— Nå, sjung ut, Erik! Du är väl inte
rädd för mig. Berätta mig, hvad madam
Carlsson sade.
Jo, bon sa’, att jag skulle betala
inae-korderingsafgiften i förskott hvar vecka nu,
sen syster Anna är sjuk. För när bon är
sjuk måste jag vara hemma från arbetet ocb
passa henne. Och nu äro mina pengar slut,
för de sista 25 örena köpte jag droppar åt
Anna Men madam Carlson sa’, att jag inte
fick spisa vid hennes bord, förrän jag betalt
i förskott. Derför gick jag ut vid mat-1
dags, för jag vill inte, att Anna skall märka,
att jag inte sitter med vid bordet: hon skulle
lägga det så hårdt, vid sig, nu när hon är
så sjuk, stackare.
Gossen slutade, halft förskräckt öfver sitt
långa tal till patron, och tog åter af
mössan, under det blåsten förde lians rika gula
hår ner i det af regn och tårar fuktade
ansigtet Och en rysning genomfor hans kropp,
som blott torftigt skyldes af hans tunna,
luggslitna kläder.
Patron Walther stod ett ögonblick
försänkt i djupa tankar, lian hade svårt att
förstå en sådan fattigdom, till och med bland
.lians eget folk. Erik hade sedan ett år
tillbaka, eller alltsedan ban „gått fram",
arbetat i c|varname. Walther visste, att
gossen varit ett godt. stöd för sin mor och
syster. Nu var blott systern qvar. Gossen
liade alltid sett frisk och glad ut, och
patronen hade af förvaltaren hört, att Erik,
ehuru så ung, var en af de raskaste
arbetarne och liade god dagspenning. Att detta
barn skulle rent af svälta, under det han
sträfvade för sin sjuka syster, förekom
honom alltför sorgligt för att vara sant, ocb
han hade icke förrän nu kommit att tänka
härpå.
Mon hår framför honom stod Erik med
sina trolijcrtadc blå ögon, hvilkas blickar
berättade samma sorgliga historia som de
blåfrusna läpparne: utan middag, utan
aftonvard och snart sagdt hemlös i denna mörka,
stormiga qväll.
Walther glömde den vigtiga
angelägenhet. som tvungit honom gå ut i regnet och
stormen — den stigande vårfloden, som
hotade att blifva ödeläggande för qvarnarne
ban tog gossen vid handen och stötte
upj) dörren till bageributiken, innanför
hvilken äfven fans en spisningslokal för de
ogifte arbetarne vid fabriken och qvarnarne.
— Hör på, — sade ban till värdinnan,
som nigande och fjäskande beredde sig att
utföra den mäktiga mannens befallningar, —
gif gossen här den bästa qvällsvard, ni kan
åstadkomma och låt honom sedan få med
sig hem så mycket matvaror ban orlotr bära;
sänd sedan räkningen till mig. — Så tog
ban raskt fram ur sin plånbok en summa
penningar, som han gaf Erik och sade: —
När du nu har ätit dig riktigt mättj så
gå hem till madam Carlson och betala henne
i förskott för en månads inackordering för
dig och din syster. Bed så läkaren besöka
din syster och stanna du hemma och vårda
henne, tills hon blir frisk igen. Så kan du
komma tillbak:} till mig och åter börja
arbetet i qvarnarne — så framt, de då icke
ryckts bort af vårfloden, — tillade ban sakta
för sig sjelf. — Nej, säg ingenting! —
fortfor hftn, då den förvånade och af
öfversvallande känslor ända hittills förstummade
gossen ville tala. — Pengarne äro en gåfva
från mig till dig och Anna. - Och innan
Erik ens kommit sig för att tacka, liade
Walther gått.
Qvällsvard! Pengar! Och en läkare till
Anna! Var det verkligen sant? Gossen såg
på sedlarne, som han höll i sin haml: jo,
det var sant!
Under det ban spisade af den rikliga
qvällsvarden, som var någonting belt annat
än hvad madam Carlson brukade bestå,
utmålade ban för sig sjelf huru glad Anna
skulle bli, då ban kom hein och berättade
henne hvad som händt. Då han så en stund
senare gick hem i regnet och stormen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
