Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 NYA TKOLLSLÅNDAN. N:0 10
Pelles hämnd.
Jeppe och Kulle ville köra, men de hade
ingen kärra och ingen häst. Kalle fann på
råd: Vi spänna Pelle bässen för gungan, nog
duger han till häst.
Pelle lät sig fromt bindas vid gungan, ban
anade intet svek. När han var fastbunden,
tog Jeppe en lång ruska i handen och så
satte de sig begge i ekipaget.
— Se så Pelle, hopp, hopp!
Pelle vände föruudrad på hufvudet i
detsamma en duktig snärt från ruskan träffade
hans nyss klippta pels. Det gjorde ondt,
— mau måste laga sig undan, — tänkte
Pelle.
Lindas hatt.
Friherrinnan Rosenwald satt vid sitt
skrifbord fördjupad i ett angeläget bref, då Linda,
en sextonåring med glada ögon och friska
kinder kom instormande som en hvirfvelviud
och kastade sig ned i chäslongen vid
skrif-bordet.
— Mamma, jag har sett en så förtjusande
sommarhatt i ett fönster, en så englalik,
hänförande, älskelig hatt, att du inte kan
tro. O, hvad den var söt I Mamma, jag
måste få den. Jag kan ej lefva utan den.
Min gamla är så illafaren . . . blekta band
och raknade plymer. Söta mamma den
kostar bara 20 mark och det är inte dyrt för
T Det varp just hvad gossarnes[ ville De
klatschade till ännii en gång och gungan
fick bra fart. När den flög bakåt, släpades
stackars Pelle obannhertigt med, och det
retade slutligen hans fromma bockblod. När
gungan af farten svängde framåt igen, vände
sig Pelle plötsligt om, färdig att taga emot
med hornen. Nu var det pojkarnes tur att
baxna. Nästa ögonblick törnade de mot
Pelles horn. som befordrade dem baklänges ur
gungan. Och hvem vet huru det gått med
dem, om ej köks-Brita i tid varsnat olyckan
och skyndat till hjelp.
en sådan extra " förtjusande tingest. Tänk
dig, en ljusröd, toppformig . . .
— Kära barn, du stör mig, jag har
brådtom.
— Jag går strax, mamma, jag går på
ögonblicket, bara du lofvar att jag får den
hatten . . .
Linda slog armen kring modrens nacke
och kysste henne.
— Älskade mamma, bara 20 mark!
— Jag tycker din hatt från i fjol ser ut
att kunna bli bra ännu . . .
— Hur tycker du, mamma! Du har ej
sett riktigt på den. Den är ju mogen för
judinnorna. Och vi som skola resa till faster
på Fredriksdal. Inte vill du att jag skall
se ut som en slamsadara i bredd med
kusinerna.
— Nå så tag den då. Du fick ju 50
mark extra i förra veckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
