Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 13
nya tliollsländan.
83
fåglarne komma om våren Here hundrade
mil tillbaka till Finland, för att detta land
är dem kärare, än något annat i bela
verlden! Är de möjligt, att du vill löna deras
trohet med att fånga dem, plundra dem,
bedröfva dem eller döda dem ?
Krig mot förtrycket I krig mot orättvisan !
Det är fegt, det är uselt och vanhederligt.
att förtrycka de svaga ; men det är en mans
ära och stolthet att försvara de värnlösa!
Z. T.
En utvandrares äfventyr.
Herüttelse från Finland och Amerika)
(Forts, från is’:o 4.)
l°chan åtta hade vi blifvit
upptrum-■4^;made med en så kallad „gong"
hvarefter en jungfru kom in till oss och frågade
om vi ville ha frukost på säng eller gå ut
i matsalen — det vill säga, vi gissade att
hon frågade något dylikt, ty förstå henne
det kunde vi ej. I matsalen fans piano, i
bibliotheket stora skåp ined böcker, men o
ve! endast på engelska. Jag tröstade mig
med att rådbråka detta ljufligt otydliga
språk med matroserna och äta tappert till
morgon, middag och qväll. Hade jng varit
yngre, så skulle jag ha fått spisa med
småbarnen, af hvilka funnos 10 stycken. De
åto under uppsigt af fyra jungfrur i hvita
mössor och hvita förkläden. Jag blef snart
hemmastadd på det. stora fartyget. Mamma
stickade, Atlanten låg blå och solig, det
jemna, lugna skeppslifvet ombord gick sin
gång.
På tredje dagen begynte det blåsa mot
qvällen. Jag stod på mellandäck och såg
utåt hafvet genom den vida dörröppningen.
Som höga svarta hus med hvita tak stego
vågorna upp på ömse sidor om fartyget;
oceanvinden tjöt omkring oss, det var
kolsvart mörker och endast några famnar
omkring fartyget syntes ljusa fläckar,
återskenet af fartygets lyktor. Aldrig har jag
kunnat tro att hafsstormarne skulle tjuta så
vildt. Det var som om hela verldens
hungriga vargar varit ute på rof efter oss. Men
jag var icke rädd, mitt hjerta klappade
endast af orolig förväntan. Fartyget krängde
nu starkt, passagcrarne hade småningom
försvunnit från däck.
Mamma kom upp från sin hytt, mycket
blek. Hon lotsade sig fram till mig under
skeppets häftiga rörelser.
— Vet du Karl, att man väntar en svår
storm i natt? Jag vore lugnare oin du följde
ned med mig och stannade i hytten. Om
det blir så häftigt som kaptenen tror, kan
du ilndå ej bli qvar på däck.
— Ack låt mig stanna, — bad jag, —
der nere är så qväft, och jag är alls icke
rädd . . .
I detsamma reste sig en jättehög svart
hafsväg som ett tjutande rofdjur med hvitt
hufvud öfver relingen. Det nästa jag mins
var att jag steg upp genomblöt, med en
kula i pannan från en vrå dit jag blifvit
slungad. Mamma låg på knä vid soflan,
omfattande dess karm med begge händerna.
När vi .-kulle försöka gå ned, blefvo vi
på nytt kullkastade och nådde vår hytt först
sedan en kypare efter otaliga krumbugter
lyckats komma oss till hjelp.
Stormen hade plötsligt tagit en häftig
vändning och „Uiubriaw dansade och slängde
på de rasande vågorna. I tre dagar och
tre nätter lågo vi som fastspikade i våra
bäddar i hytten. Den enda omvexlingen i
stormens tjut och vattnets dån mot
hytt-fönstren var kyparens besök, då ban hemtade
oss mat, ibland tre, ibland två gånger om
dagen, allt hur vädret tillät. Vanligtvis
kunde vi ej äta annat än litet smörgås och
the, men det var dock en tröst att se ett
menniskoansigte. Han var en munter ung
karl och brukade skrattande peka på sina
stöflat* och byxor som ofta voro garnerade
med sås, potatismos eller gelé från de
sönderslagna karotterna.
Ändtligen saktade sig ovädret. Ehuru
sjögången ännu var stark, begynte vi krafla
oss på däck, bleka om nosen och hungriga.
På åttonde dagen efter vår afresa från
Liverpool var vädret åter soligt och ganska
lugnt. Yi sågo oräkneliga delfiner leka på
hafvet. Vi passerade på afstånd New
Found-lauds öarne och anlände två dagar derefter
till Brooklyn Den stora frihetsstatyn, skänkt
af franska republiken, syntes långt ut till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
