Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
nya thoi.j.si.änuan.
N:o 11
hafvet Den är i skepnad uf en qvinna med
en fackla i sin utsträckta hand. Facklon är
en fyrlampa, i hvilken brännes elektriskt ljus
för en förskräckligt stor summa om året
I tullkammaren styrde ön svartmuskig
kortväxt karl rätt på mamma och sade med
en hastig bockning: 1 är mister Andersson.
1 vill mycket gerna liolpa er. I träffa
mister Uünnmun i Chicago, han visa missis
liönnmans fotograf, I genast känna igen er.—
lian räckte mamma ett bref med min fars
stil på kuvertet. Det innehöll en hjertbg
välkpmsthelsning till Amerika och eii
uppmaning, att låta herr Andersson, en
skandinavisk skoppsageuf, sörja för oss. Vi kunde
trygt anförtro oss åt honom.
Mister Andersson förde oss straxt ombord
på en stor ängfärja, som bölade som en
uroxe och paddlade med oss öfver
lludsou-flod( ■ii till New York. Sedan gingo vi
uppför en trappa upp i ett högt hus och trädde
ut på en perrong. Du min mildel Nedanför
oss lågo hustaken, och med svindlande fart
rusade ett, täg fram till perrongen. Innan
vi hunno blinka, hade mister Andersson
dragit oss in i en kupé, dörren sinälde fast
och vi ilade vidare bort öfver hustaken. Det
var den „öfvorjordiska jernvägen". Pä
gatorna reste sig höga jernbeslagnà stolpar,
hvilka upprätt höllo det starka underlag
hvarpå skenorna voro lagda. .lag fick icke
se något annat af New York, ty vi måste
ju skynda till min far och hade ännu öfver
två dygns resa till Chicago. När mister
Andersson köpt biljetter, ville mamma säga
honom farväl och tacka honom, men han
skakade på hufvudet och sade att han skulle
följa oss ända fram, hvarefter han steg in
med oss i kupén. Mumma var visst nöjd
(ifver min fars omtänksam het, men sade dock
bekymrad till mig på finska: — det blir en
dyr utgift att bekosta hans resa, Karl. Tror
du ej vi hade redt oss på vägen med
mamsell Solgrens plan och cajft
4. Öfverraskning vid ankomsten.
Jag mins knapt något mer af denna tvådygns
resa natt och dag, än att allt dansade för
mina trötta ögon och allting gungade under
mina trötta fötter. Jag kunde knapt glädja
mig åt den skymt jag såg af präricrua, när
vi närmade oss Chicago. Jag såg ofantliga
gröna vajande majsfält och hvita hus med
vinrankor, omkring, men inga bufflar eller
indianer. Mot aftonen af andra dagen var
jag så inörbultad och trött af allt det nya
vi llögo förbi, det fremmande språket som
surrade kring mina öron, lokomotivens
liviss-Ijngar, rasslet, bullret, att jag så när gråtit.
Ändtligen ankomst till Chicago. Det var
sent på natten. Vi stufvades i en täckt
vagn, der jag halfsofvandß såg af ljus
strålande gator och hus genom fönstren.
Vagnen stannade. Som i en dröm följde jag
efter mamma uppför flera breda maltbelagda
trappor och in i ett ljust varmt rum der
cn tebricka stod på bordet. Mister Andersson
talade med en vaielso med hvit mössa på
hufvudet, son. gerna för mig hade kunnat
vara kejsarinnan af Kina eller min egen
mormor, så sömnig var jag. Sedan sade
han att doktorn förbjudit oss alt se min
far förrän i morgon — och sedan mins jag
ingenting mer än en mjuk biidil dit jag
nedsjönk.
(Forts.)
*’ ’ 3’fåv —%
Triton.
(Insändt.)
†
Då under de sista åren alla barn i
Helsingfors trakten intresserat, sig för de båda
taxarna Triton och Brita, vill Sländan
frambära budskapet att Triton Tax är ibid. Hau
blef till stor sorg för sin unge husbonde
dödad af bantåget den 21 Maj vid promenad
i djurgården.
Till hundrade uppgå de råttor, som Triton
dödat, till stor glädje för alla gånisegare,
der han bott. Under 3 dagar säg man
honom cn gång döda 7 stora råttor. En af
dem bet sig i dödsångesten fast i hans läpp
ocli släpades länge omkring på gården.
Triton var maktlös, lian bar nemligen den
tiden, till följd af öfverhetligt föi ordnande,
munkorg, och kunde derföre icke befria sig
från den döende råttau. Och derför trodde
alla, att nu kan ban ej mera fånga dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
