Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 12
ILLDSTItEliAll barntidning.
95
P r en u me r a n te r n es sida.
Huruledes Nick, Lilli och Lea reste till
Australien.
— Fy. så tråkigt! — knotndo Kick.
— [/ff, så ledsamt! — gäspade Lilli.
— Usch, den tråkiga guvernanten, - - sado Lea.
Hamon hado nemligen lått lof att fara ut till
tant Wivy, mon lexan hade gått skralt, och
derför finpo do nu stanna hemma.
— v eta ni hvad, flickor, — utropade Nick
plötsligt, vi ska1 rymma bort, dot här blir i längden
odrägligt!
— Ack ja, ja! — ropade flickorna, — mon hvart?
— Till tiröuön derborta i midten af sundet. Der
kan ingen se oss. Vi kunna nog lofva af biir
och rötter, såsom Robinson.
Flickorna mottogo jublande förslaget.. Derefter
sprungo alla tre till stranden.
— Nu ska’ jag vara Columbus, — sado Nick, —
och ni bada äro mina följeslagare. Nu resa vi
bort och upptäcka Australien.
— Men Nick, — invände Lilli, som var ytterst
hemmastadd i geografin, — Columbus upptäckte
ju icke Australien, utan Amerika, som också
kallas Nya verlden. Detta skeddo år 1492.
— Sak samma, — svarade Nick, som kände sig
litet sårad af tillrättavisningen, — vi kunna lika
gerna fara för att upptäcka Amerika.
Och dervid blef’ det Barnen hoppade i båten,
lluj, sä fort donna flög åstad. ..Columbus" satt i
fören ocli såg mj-ckot morsk och vigtig ut Var
dot tinder? visst, icko, lian var ju på
upptäcktsresa. Följet deremot skrattade och pratade ifrigt,
sträckte ut sina händer eftor do små silfvertiskarnn,
som vågade sig aå djerft nilra båtkanten.
— Halt! — ropade Columbus slutligen. - Lefve
Ferdinand! Lei ve Isabella! mina knngliga
välgörare! — Marsch i laud mod er att slåss mot
våra otaliga fiender. Trädstubbarna der äro
vildar, märsen, kasten grankottar, barr, mossa o. d.
pä bestarna, så kuuua vi intaga ön titan några
vidare farligheter.
Barnen kröpo i land. Huj, så tappert do stredo.
— Ihärdighet bara, ihärdighet, mina vänner, —
kommenderade Nick, - om vi bara slåss till sista
bloddroppon och befria Amerika ur dessa
hedningars händer, så komma kansko konung
Ferdinand och drottning Isabella och helsa pä oss och
gifva oss en belöning ur sina egna, kungliga
liüti-iler. Sålunda uppmuntrade Columbus sitt lolje.
Mon allt har sin ände och striden kunde ej heller
fortsättas i id| ovighet. — Det märkvärdigaste var,
ntt inan kände sig hungrig. — På ön radde stor
bärbrist och rötterna ville ej smaka. — Ty det är
säkert bittermandel, — sado Lea, i det hon gjorde en
grimas och spottado. Hvad var nu att göra?
Hungra ville man icke gerna. — Det bästa var
att återvända bom. Nick såg på Lea, Loa såg
på Lilli och Lilli såg åter pä Nick . . .
— Ja, nu gå vi hen1, — sade Nick slutligen.
— Ja, ja, nu gå vi hem, — svarado båda flickorna
med eu mun.
Mon, — o ve! . hvar var båten V . . Ack der
långt, långt i fjerran blå gungar hon! — O,
Columbus, hvarför baud du bonne icko fast vid
någon stubbo? Amerika upptäckte du visst, men en
hton båt kunde du icke sköta. — O, Europa, Eu
ropa! Columbus gråter. Alla gråta.
Nu voro goda råd dyra.
Men se! hvad synes der borta. En fiskarabåt.
— Se bara, Columbus, nu komma Ferdinand
och Isabella och helsa på dig. — Ferdinand är
klädd i fiskarblus och Isabella i grof klädning.
— Vi äro räddade, - säger Columbus, leende
genom tårarna — Bäddade! hvilket, skönt, ord!
Fiskarparet tog bådo Columbus och „ioljet" i
famnen och förde dera i båten. — Se, sft,
obeskedliga barn, — sade de, — gå nil fort hem,
mamma och pappa ha redan länge sökt eder . . .
Nu hjelpte intet annat. Barnen fingo lof att traska
hem. — Hvad som bände derefter i hommet,
kunna vi lätt gissa, — troligen en liten risbastu.
Riset iir strängt inen ytterst, välmenande.
Vid qvilllsvardsborilet sado Nick med munnen
full af liirskt bröd: — Tycka ni icke att Europa
ilndå iir bäst? Ja, ja, - svarado båda flickorna
— Lofva Europa, lefve Finland I och mjölkglnseii’
klingade mot hvarandra: Skål för Europa, Skål
for Finland !
Anemone.
OnO
Bref under vingen.
Marta. Tack för bidragen till skafleriet.
Yr sa. Sländan blef hjerteglad öfver dina rader.
De blåste litet luft under vingarne, som varit
trötta och nedslagna. Låt oss lefva nå en
förhoppning; mera kan Sländan ej gifva dig.
Agnes. Ett så rart ocli vänligt bref! Tack för
det. Nog blir det menniska af bullorbason, blott
hon liar tålamod och godt kurage.
Elna. t^vadratgåtan är bra och du hittar den
nog en dng i Sländan.
Kajander. Nu har det värsta skoldammet blåst,
af mig mellan farsguinmans drifbänkar och
skogens horrliga backar. Jag har blifvit solbränd
och gjort intressanta ,,nni>tiu’kt.or i naturen". I
bland kommer jag ihåg Maja och dig. Eu glad
sommar önskar ib’g kamraten
Euff.
Omvändningsgåta.
i Kavarellus).
Iialt/ram är jag ott gossnamn;
Bakfram är jag ett flicknamn.
C>2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
