Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N° 14,
Lördagen den 20 Juli.
£889,
•fe.
En utvandrares äfventyr.
Bnriittolso från Finland ocli Amerikn.)
(Forts, från N:o 13.)
jffevft lilrarc sutto till bords mod oss ocli
IjW. två uppassare betjennde oss^ serveradethé
ocli |ljödo omkring faten. Gossarne voro alla
i en ålder mellan 12 och 18 år, ganska fint
klädda; de yngre mest i mörkblå knäbyxor
och tröjor, de äldre klädda som unga
herrar med krfisnål i halsduken. Jag tyckte
de sågo klenare och mindre ut iin våra
gossar och tänkte inom mig. att jag nog skulle
rå lätt på de flesta af dem, om det. kom till
brottning emellan oss. Alla talade ganska
högt och frimodigt, trots lärarenes närvaro,
och dessa blandade sig äfven ofta i
samtalet. Det var i synnerhet fråga om en
utfärd till en stor bollkastning med pristäflan,
hvilken gossarne tycktes lin företagit dagen
förut. Kn af dem hade hoppats bli
prista-garo och bela skolan tycktes ha hoppats
detsamma, men en Chicago-gosse hade öf-
vcrvunnit honom. Ingen talade till mig,
utom lärarne hvilka då och då stälde en
fråga till mig. Jag förstod af dessa att man
trodde mig vara hemma från Sverige och
jag kom mig icke för att upplysa dem om
misstaget, emedan jag var förlägen att fala
engelska då jag fann att alla samtal mellan
gossarne upphörde så snart jag öppnade min
mun. Flera af de yngre visade öppet sin
munterhet öfver mina misstag, och de äldre
beto sig i läppen för att, ej brista i skratt.
Det var icke mycket uppniuntraudc för inig.
Närmast mig satt min ruinkainral, som
kamraterna kallade Peter (d. v. s. Piter) och
„Pitt". Han pratade ifrigt med de andra,
men talade icke till mig utom då han ined
uågra otydliga ord sköt ett fat eller en Jtopi’
till mig. Jag tyckte dock att det kändes
som om han gjort så af blyghet om icke
af elakhet.
Efter théet gingo de ^flesta af gossarne ut
att slå boll och de öfriga att läsa lexor till
morgondagen. En af lärarone, doktor,
furrer, tog mig med sig och visade mig"* hein
skolhuset. I »et hade en stor festsal ined
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
