Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10C ILLDSTltEHAD IIAItNTIliNlNG. NlO 11
orgel, flygclpianu ocli läktare med länga
bänkrader. Sedan fans ch gymnastiksal, men
ehuru den var stor, tyckte jag ej den var
så vtU försedd som vår skola durhemmu
Klassrummen voro stora och ljusa med
ljusgul möbel, och ett slags mekaniska
pulpeter, der man satt, mycket bra och hvars
lock ej bullrade. I en våning låg
laboratorium med sina gas spislär och länga bord
med glasretorter och hur lear; ett annat der
växter torkades och preparerades och ett
litet museum, der det fans uppstoppade
fåglar, fiskar och däggdjur samt mässor af i
sprit inlagda kräk. Kl t rum kallades
slöjdsalen, eller arbetssalcu. men der såg ej uf
såsom i fröken lljelts slöjdsal i Helsingfors,
der jag en gång varit med mamma. Här
tycktes nemligen förrättas Hera olika slag
arbeten: sömnad, broderier, lappning,
träslöjd, korgflätning och i en liten skild
verkstad smått smide. Jag undrade om
gossarne också lärde sig sy och sticka, men
fick förklaringen när vi kommo ut på
gården. Doktor Curter pekade på ett stort
te-gelstenshus midt öfver och sade: — der bo
de unga damerna. De ha sin gårdsplan på
andra sidan och komma till klassrummen
från den dörr som ligger på gafveländan.
Detta var således en samskola och jag
undrade hur det skulle kännas att läsa
tillsammans med flickor och om „de unga
damerna’’ voro tillgjorda gåsar eller trefliga
flickor sådana man kan trifvas med.
Doktor Currer visade mig det klassrum
som skulle bli mitt. Det var 2 klassens,
och låg i andra våningen lian visade mig
äfven en hög böcker, hvilka blifvit köpta
för min räkning, och i hvilka namnet
Charles Rcennmann redan prålade med stor
vårdslös amerikansk stil. Jag blef först häpen
öfver att. komma till en så låg klass, men
lärde mig småningom att detta berodde,
utom på min ringa kunskap i engelskan, på
de amerikanska skolornas olikhet mot våra.
I)er kan en gosse (eller flicka) icke gå i
en enda skola, utom småbarnsskolan, upp
till Universitetet liksom hemma i Finland. I
Han kommer först i förberedande skolan,
sedan till elementarskolan och så till
„high-school". Do som vilja studera vidare, gå
sedan till ett college der de studera medan
de aflägga sina prof för universitetet. Detta
var en highschool, en skola som motsvarar
de högsta klasserna i våra lycéer och
fruntimmersskolor.
Då jag |com upp till mitt ruin för att
lägga mig, var Peter redan der och låtsade
vara fördjupad i en skrifning. Jag förstod
nog att de måste ha talat om mig och att
de der orden om „tranu och „skiim" gälde
mig, och att iiet var derför Peter var så
förlägen. I tan att säga något började jag
packa upp mina saker och ordna dum i ilen
ena byrån samt i bokskåpets två öfre
hyllor, hvilka troligen blifvit, tömda för min
räkning. Peter låtsade fortfarande skrifva,
men jag såg nog att han nyfiket tittade på
mig under lugg. Slutligen, när jag upptog ur
kappsäcken ett par skridskor, glömde ban
sig och ropade: — nej se, har du
skrid-skört1 Gå ni på skridskor i Sverige?
— Jo, — sade jag, — men jag är icke
från Sverige, utan från Finland.
Peter blef sittande med öppen mun.
— Finn . . . Finn . . . doktorn sade, att
du var frän Sverige.
— Han misstog sig, sade jag och
började skratta, Peter säg sä löjligt förundrad
iil med sin öppna mun. Han tillslöt den
litet förlägen, men började sedan pä nytt:
Finland, hvar är det? Ack jo, jag vet
. . . vänta nu, ffingals grotta, den är ju
hos er, den? iir den inte.
— Nej, den är ju i Skottland.
— Asch jn, jag glömdel Jo nu mins jag,
Finland, Lappland, Bessarabien ni höra ju
till Ryssland, ni äro ryska finnar. Jag vet
att ni bo i tält af renhudar, äta mjölk och
ost af era renar och om vintrarna köra med
ett slugs underliga slädar.
Han såg lika triumferande ut, som om
ban hållit ett lärdt föredrag.
— Du förblandar oss med lapparne. Vi bo
sydligare och nyttja vanliga kläder, ha
hästar, kor, åkrar och ängar. Nog är det’kall!
om vintern hos oss, men om sommaren växer
der råg, hvete och potatis, till och med
äplen och bär.
— Åka era gossar riktigt bra skridsko?
— Jo, det kan du lita på. — Och belt
stolt berättade jag om våra
skridskoklubbor och tättings åkningar, om Rudolf
Sund-gren och herr Gatan i och hur Axel på vår
klass en gång tagit första priset, vid en snabb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
