Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 14
riJ.OSTHEItAK llAIINTIItNINU.
10»
Under tiden gjorde de Ire äldre flickorna
sinn första rön såsom tjenarinnor. Allt gick
öfver förväntan lyckligt. Öfverst innan visade
sig vara en snäll och godlijertad fru, som
egnade största delen af sin tid åt sin man
som var mycket sjuklig. Flickorna, med
undantag af liva, sågo icke mycket, till henne,
och den sistnämnda kunde ej nog berömma
henne för hennes vänlighet. Den gamla
köksan, bruinbjörnen, hade visserligen ett
litet born i sidan till flickorna, men på
samma gång hyste hon respekt för deras
större bildning och JYökennktighet".
Dessutom voro flickorna muntra och hjelpsamma
också möt henne; Wenny gned hßnnesry^g
då hon hade reumatism och Kva klädde en
hatt åt henne. När gumman var på dåligt
humör, lingo flickorna äfven sin andel deraf,
men deremellan visade hon dem en viss
sur-mulen väldighet. Den gamla betjenten blef
strax så förtjust i Wennys hurtiga gladlynta
sätt, att lian gjorde sig till hennes riktige
slaf: bar vatten, skar greirir, rullade bort
lunga stenar och ryckte upp nässlor. Wenny
hade fått den svåraste platsen, ty öfverstens
ögonsten var lians trädgård der ban satt
mest bela dagen eller vandrade omkring.
Om allt icke var i ordning eller fullgjordt
såsom ban befalt, fick stackars Wenny med
tårarna i halsen lyssna till stränga
förebråelser. Småningom lärde hon sig dock att
bli mera påpasslig och då försommarens
ut-planteiångar voro förbi, tog det tyngsta
arbetet, också slut och bon fick mera ledighet
Mimmi dukade, diskude, passade upp,
tvättade och strök kragar, hvarmed Eva hjelpte
henne och var förtjust i sitt arbete, hvilket
alls icke var tungt. EvaS tjenst var så lätt
hos hennes goda matmor, att hon skrattande
bedyrade alt hon ej gjorde nytta för mer än
maten. De tider det kom främmande, hade
de det svårare, i synnerhet Mimmi, som
skulle bädda många Sängar och ständigt vara
till hands med i ppassning. Sedan Kva
tagit mod till sig och bedt matmodern om
tillstånd att, hjelpa henne, gick det. bättre.
I Augusti for familjen bort på en vecka.
Då voro flickorna i sjunde himmelen.
Öfvcr-stinnan hade visst lemnat Kva och Mimmi
litet syarbete, men de hade dock god tid
att. alla dagar sitta ute, vandra i skogen
och trädgården. Och hur solbrända, hur
duktiga ble|vo de ej! Hur somnade de ej
som grisar hvarje qva.ll och vaknade uthvilade
vid fåglarnas sång om morgonen. 11 ur roligt
var det ej att skrifva till modern och Emma
ett långt biel hvarje vecka och berätta
alla små missöden, äfventyr, bekymmer och
uiijen För Mimmi och Kva voro de tider
det kom främmande så roliga och lärorika,
att de gerna påtogo sig det ökade arbetet,,
ty de fingo medan de passade upp och
Betjänade gästerna höra många både nyttiga
och roande samtal, se (dika slags
menniskor och höra deras åsigter. För dem som
bela vintern lefde ett enformigt tarfligt och
instängdt lif, var detta en uppfriskande
omvexling.
De sista dagarna i Augusti flyttade
Koma-rolls till Ryssland och flickorna skildes med
saknad frän siu sonimursysshu Villan hade
blifvit såld och endast betjenten och köksan
skulle medfölja herrskapet. Den goda
öfver-stinnan omfamnade och begåfvade flickorna
„seino allerliebste Mugdloin" vid afskedet och
kunde ej nog prisa och berömma dem. llon
hade hvarken votat af gräl mellan dem
sinsemellan eller mellan dem och köksan,
hvilket alltid förr varit fallet med hennes
finska tjenare.
Bruna, med grofva händer, muntra och
uppfriskade, samlades flickorna äter i
hemmet den Ml Augusti. Hvilket jubel det var
att se modern, sii frisk och rask, gå omkring
i rummen som förr! Och hur hade ej Kunna
vuxit, fått röda kinder och blifvit söt och
förståndig.
— Vi äro alla just som Ujijil<ipj’(l{ta, —
utbrast. Wenny, — åtminstone känner jag
ini| sii. tack vare Koiuarofls morots- och
blöinkålsbänkar och gumman Åuastaschas
köttsoppor och filbunkar Säg sedan att
mitt påhitt inte var en lysande idé!
Jo, men den hwh kunnat bli en
pannkaka, — smålog modern. - Xi hade lika
gerna kunnat komma till ett ställe der ni
lått salt fisk. potatis och svagdricka till mat
och hållits till arbete till sena qvällen,
dessutom bannor och förebråelser. Man hittar
, icke en rik och god öfverstinua Komaroll
]iå hvarje gren.
— Nej. det är sant mcdgäfvo flickorna,
men Wenny tillade lugnt: — åh, jag tror
jag snart, skulle vänja mig så der temmeligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
