Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 14
ät faster Anna; de förde tidningarna at
pappa pä verandan och hjelpte Mina att
torka diskarnc i köket.
Lifvet iir så kort, odi vår förmåga att
hjelpa så liten. Låt oss derför ej försumma
de små tillfallen till hjelpsamliet mot aiuira.
som det dagligen erbjuder oss. Det lins ej
en vänligare syn, än ett. par kärleksfulla
ögon, som genast upptäcka hvar hjelpen
behöfves och ett par villiga fötter, alltid redo
att utföra den.
Deremot, hvilken glädje kan en latmask
känna, som med sura miner och lättjefulla
steg utför ett uppdrag, som blifvit honom
anförtrodt?
En vresigt erbjuden tjenst stänger dörren
för tacksamheten, men en glad hjelpsamliet
vinner det hårdaste hjerta.
Flickornas påhitt.
— En sak måste ni minnas, mina flickor;
— anmärkte modern allvarsamt, — och det
sir att om ni cn gång åtaga er dessa pligter,
så få ui ej begagna er af ert husbondfolks
grannlagenhet eller kanske också vårdslöshet,
för att försumma dem. Betänk er väl. in-,
nan ni begynna ert företag.
Flickorna voro tysta. Slutligen sade
Wen-ny: — det är icke min mening att vi skola
slarfva med våra sysslor eller passa på att
lättjas så mycket vi kunna. Tvärt om
hoppas jag att vi skola försöka vara
samvetsgranna och Hitiga. Men jag tror att tjenare
i ett rikt barnlöst hus icke ha så mycket,
arbete och att värn sysslor, emedan de äro
sä olika värt vinterarbete, skola verka
välgörande på vår helsa och vårt lynne, i
förening med hiudtlufteu.
— Men måste vi gå med duk? frågade
Mimmi.
— Det tror jag inte, ty öfverst iuiiaii är
tyska och bör ju vara van vid att äfven
tjenare nyttja hattar. Jag skall taga bort
lie röda rosorna från min halmhatt och göra
mig en svart bandrosett i stället
— Jag skall sv några hvita förkläden att
ha på mina ljusröda och blii
kattuflskläil-ningar — sade Eva. — Och min bruna vlle
blir rar helgdagslàg.
— Den hiir rutiga bomullsklädniiigen blir
bra för mig i hvardagslag, — inföll Mimmi,
och min mörka boniasé också. Sedan
har jag min tunna svarta och min
cretnnne-klädning när ilct är främmande.
Präktigt, — utbrast Wenny. — Jag
behöfver ej annat än taga något gammalt
öfver mig, jag som skall krafsa i
mullbänkarna. Kanske jag måste hjelpa till ibland
med uppassningen, när det är främmande,
och då kan jag ha min.nya
bomullsklädning. Men hvad säger du till vårt påhitt,
lilla moster? Tillåter du ors det?
Mostern tog Wenny i famn.
— ,1a, barn, gerna fä ui pröfva vingarna,
om ui ha lust. Jag tror att jag kan lita
på er, mina duktiga snälla flickor. Och
aldrig skall jag glömma, Wenny, den
kärleksfulla sjelfuppoffring du lagt i dagen för min
skull. ’
Följande dag gingo flickorna, försedda med
prcstbetyg och alla betyg de hade, till fru
Komarofl. llon mottog dem vänligt och blef
så belåten öfver att de alla kunde tala litet
medelmåttigt tyska, att hon strax beviljade
deras begäran att nyttja hattar och föreslog
sjelf att de, om de hellre vilb äta ensamma,
skulle göra det. blott de sjelfva dukade och
nfdukade sitt bord.
Den lö Juni afreste flickorna till sitt nya
hem, öfverstens ståtliga villa, och samum
morgon foro modern och Emma till
Willmanstrand. Den 14-åriga Emma var djupt
smickrad öfver förtroendet att bli moderns
enda vårdarinna och sällskap, och lofvade
systrarna under t ärar att göra sitt allra bästa.
De fingo ett litet nätt rum nära Saiina,
modern njöt af de sköna baden, hvilan,
lugnet och den herrliga barrdoften från skogen
vidt omkring staden. Emma lade bort myc
ket af sin sjelfviskliet och blef en
uppmärksam, omsorgsfull liten passopp när hon
märkte hur modern var tacksam öfver
hennes små tjenster och hur ögonskenligt hon
förbättrades De kunde snart göra små
utflykter till den närbelägna tallskogen; der
plockade Emma linnéa, läste högt „
Planeternas skyddslingar" för modern och sprang
omkring och letade efter här Sålunda lefde
de nöjda och lyckliga vid ilen lilla stillsamma
badorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
