Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 illustiieuad
— Jeppe N:o 3. Han var en lin och
förnäm stöfvarevalp, som med tiden skulle blifva
en hundra marks jagtbund; utmärkt vacker,
släthårig, hvit med bruna Häckar. Derför fick
ban det fina namnet Lion, lejon. Men den
stackaren blef icke långvarig. Han hade för
goda dagar, fördt sig på köttmat, fick
valpsjukan och dog. Jag sörjde honom
bitter-Iigen, begrof honom under en björk i
trädgården och ämnade resa en minnesvård der,
mon det blef, som mycket annat i verlden,
aldrig af.
— Gardist N:o 3. Han var sii
märkvärdig och vidtberömd, att barnen på den tiden
kunde både sagor och verser om honom:
„Fukki ban var en äkta spanjor,
Vau van, vauvau, vauvauedi van,
Och ban var så svart, att ingen det tror,
Vauvau, vauvauedi van".
Och så Inskrefvos der i en lång visa, med
hundspråk emellan, hans lefnadsöden ända
till hans ryktbara och sorgliga slut.
Han hemtade? som en valp af sjökapten
till Helsingfors från Barcellona och bar då
det välklingande namnet Gitano, som
betyder en spansk tattare. Men när jag fick
honom, gaf jag honom det mindre vackra
namnet Pukki, icke för att ban liknade en
bock. tvärtom, han var en äkta pudel af
förnäm härkomst, men för att det lät mera
hemtrefligt så. Svart var ban som en
morian, icke ett hvitt strå fanns i lians mjuka
ull, och bland alla kloka pudlar var ban en
af de klokaste. Jag skall, bland hundrade
historier 0111 lians klokhet, endast omtala en
eller två.
Puklci var van att följa mig precis
klockan 2 till Hotel Petersburg, der jag den
tiden åt middag. Då fick ban sin middag med
för 10 penni om dagen. Den bestod mest
af buljongskött. En dag sade jag åt
kyparen: för nu åt Pukki så mycket ban orkar
äta; jag skall betala! — Ja, Pukki fick den
ena rågade talriken kött efter den andra,
jag tror det var sju, och allt gick det åt,
men när åttonde talriken koin, förmådde
Pukki ej mer, lade nosen på talriken och
suckade så djupt, som hade ban lidit den
bittraste oförrätt. Kyparen ville borttaga
talriken, men tror manV Pukki högg efter
baltntldnisß. N:0 16
hans arm, och den kära, bedröfliga talriken
lemnade han ej, förrän jag gick från hotellet.
Som sagdt, han hade nu fått den vanan
att gä till siu middag precis klockan 2.
Ingen kunde punktligare passa på klockslaget;
jag hade kunnat ställa mitt ur efter honom.
Det bände, att jag glömde tiden, medan
jag läste och skref. Pä slaget 2 kom Pukki
och lade sin nos på mitt knä, som ville ban
säga: 1111 är det. middag! När jag ej låtsade
märka honom, gick han till ett litet matskåp
och skrapade med tassen på skåpdörren.
När jag ändå blef orörlig, gick ban till
dör-len, bar till mig först ena, så andra
galo-schen och lade den varligt framför mina
fötter Begriper du nu? frågade ban mod sina
kloka ögon. Ja, då begrep jag.
En pålitligare nattvakt kunde man ej
begära. Två gånger väckte han mig, när
brand-signaler hördes 0111 natten. I dessa
oskyldiga tider sof jag, som mången annan, med
nyckeln i dörren. En ljus majmorgon, klockan
4 vidpass, vaknade jag at att Pukki
sniå-skälde. Jag stod upp och såg honom
last-hålla en rysk soldat vid den grå schenellen.
lian bet icke, ban bara höll last. Soldaten
såg generad ut och frågade, 0111 polkovniken
(öfversten) bodde här. Nej, han bodde ej
här; jag skrattade, soldaten skrattade med.
Lac/ic. Pukki! . . Pukki .släppte sitt tag,
det blef intet krig den gångeu, och vi
skildes från ryssen som goda vänner,
Det skulle blifva en bok att berätta alla
Pukkis strider och skälmstycken. Han låg
i krig med alla kattor och miste vid en
sådan het strid sitt ena öga i esplanaden. Med
köksorna i gården hade ban ständiga
kalabaliken Jag såg honom en morgon
baklänges dragande med sig vid kökstrappan en
kalfstek, som var så tung, att ban ej kunde
lyfta den i gapet. Köksan efter med ([västen
i högsta hugg, men Pukki visade tänderna
— Skäms, Pukki! Lacfte! Motvilligt släppte
tjufven sitt rof och fick en bastonad för
besväret. Mon beklagligen hade ban kort
minne; naturen gick framför konsten. En
dag var stor festmiddag i Kajsaniemi
värdshus. Pukki var icke bjuden, men hade listat
sig med, jag vet ej huru. Dörren stod
öppen till skäukrummet; jag såg, när jag kom,
en sfor, delikat äppeltorta ligga på fatet.
När deserten skulle bjudas, blef der ett sö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
