Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
nya tiioli.sländan.
N:o 16
Från Denver foro vi några timmars väg till
Colorado Springs, en liten stad med många
olika slags mineral vattenkällor. Vi stannade
dock ej der, utan drogo vidare till Manitou,
en lielso- eller brunnsort högt uppe i
Klippiga Bergen.
Ack, så vackert der var! Vi dansade
omkring, ursinniga af fröjd, första aftonen på
verandan till det lilla hergshotellet der vi
tagit in. -lag kan inte beskrifva det
annorlunda, än att det var en grön Häck med
porlande källor, höga susande cypreàscr och
cedrar, på sluttningen af skogbevuxua berg,
så hiiga att man finge taga 1’uijo, Vnokatti,
Aavasaksa och ännu några af Lapplands fjäll
till hjelp, och ställa dem på hvarandra, 0111
man ville skapa likadana. „Pikes Peak", det
högsta af dessa toppar är nemligen 14,000
fot hiigt öfver hafsytan. Vi sofvo som
stenar första natten, och företogo sedan under
de fyra dagar vi stannade der, vandringar
åt olika håll. Endel redo på små lustiga
lurfviga åsnor, utstyrda med röda
liufvud-rosettcr, andra vandrade med stora stafvar
i händerna. Än drucko vi riktigt sodavatten
ur en källa, än varmt vatten, svafvel jern
-— eller vicbyvatten, ty Manitou har
öfverflöd på dylika naturliga mineralvatteukiillor.
Slutligen utvandrade vi till ett indianläger
på andra sidan Pikes Peak. Det var afton
då vi framkommo. KIdar af grof stock brunno
mellan de smutsiga hvita tälten, kring hvilka
våta filtar och skinn voro upphängda.
Qvinnor i utslaget hår, brokiga yllekjolar och
filtar kring axlarna sutto nedhukade framför
eldarna och bakade bröd. De hade en flat,
något urhålkad sten, i hvilken de slogo
kornmjöl och vatten, som de rörde till en deg.
Sedan lade de den tunna stenen i askan,
makade glödande kol omkring och läto den
sålunda gräddas. Under tiden tillredde de
ny deg i en annan sten. Några karlar
mjölkade ett par getter, andra rengjorde bössor
och barnen sprungo halfnakna omkring
under rop och underliga läten. Alla hade en
kopparröd hy, så mörk som en välskurad
kastrull, kolsvarta ögon och hår. En af
männen kunde engelska och mr Parker
utverkade åt oss tillstånd att qvarstanna öfver
natten. Indianerna mottogo oss med stor
likgiltighet, ty de voro på denna plats vana
att se resande och vara omgifna af nyfikna.
Vi fingo köpa af deras färska bröd, hvilket
vi förtärde med smör som vi medhaft. Det
liknade till smaken mest det. bröd af
kornmjöl, rrieskatt som man äter i en del
trakter af Finland. Kring en af eldarna utbred?
des våra kläder och filtar och efter att ha
vandrat omkring bland indianerna, besett
denis berggrytor, rådjursskinn, filtar, skor
flätade af rötter samt andra märkvärdigheter,
lade vi oss att sofva. Alen indianernas rop,
hästarnes stampande och barnens oväsen
hindrade oss att somna in på länge. Slutligen
blef dock allt tyst, fiillniånen stod klar på
himmelen och bela lägret var försänkt i sömn.
(Forts.)
–
Paanajärvi.
(MinHen finn en fotvandring.;
Mögt uppe i norden, i Kuusamo sockens
05/.J- nordöstra hörn, så långt i norr, att en
däst få af Sländans läsare ha varit så nära
Lappland, ligger Paanajärvi. Denna sjö är två
mil lång och något mera än en verst Ined,
ligger inklämd mellan höga berg och påstås
vara öO famnar djup. Sjön är mycket
fiskrik: man fångar der gädda, harr, lake, lax,
sik, allt god fisk, förutom smärre blankfisk.
Härvidlag har man således intet öfrigt att
önska, om ej några duktiga abborrar. Men
så är sjön också för öfrigt af stor vigt för
folket der. Den är deras enda väg, deras
allt i detta afseende, ty det är ej godt att
röra sig till fots och än svårare ined häst i
dessa bergstrakter. På sin höjd ser man
någon fotsbredd gångstig och viutergamla
spår efter de vägar, der man kör med
renar. Folket beklagar sig deröfver, men hvad
kan vara intressantare för en äfventyrslysten
resande, än att klänga i bergen, att förvillas
i skogen, att utstå allehanda mödosamma
strapatser? När man så är på sina
vågsamma vandringar för att utspana traktens
sevärdheter, får inan se något rödt skymta
fram mellan mossa och stenar och vid
närmare påseende finner man, att det är
smultron. Stora, mogna smultron! Sådana
finnas ej i hela södra Kuusamo och ej heller
i Suoniussalmi ännu sydligare socken.
Underbart! Nu är man lönad för allt besvär,
nu kan man hålla kalas i ödemarken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
