Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 17
illdstiierad barntidning.
135
Ty ödemark är nejden rundtomkring.
Paanajärvi, med dess rikt, bevuxna stränder, med
dess 30 gärdar ocli dess smultron, är som
en oas midt uti en obebodd ökentrakt.
Klif-vcr man upp på en bergstopp, hvilken som
helst, så har man nedan för sig en rå,
obarkad naturbild: man ser skog. kärr, berg
vid berg och ett litet träsk bär och der.
Allt tyckes vara orördt af menniskohanden.
Icke ens rökpelare från tjärgropar, hvilka
äro så allmänna i Suomussalmi förråda här
menniskans intrång på naturens område.
Tvärtom är det icke omöjligt att man
under sina ströftåg får höra björnen,
„skogs-konungen" med ett brummande uttrycka
sin illvilja öfver menniskans oförskämda
djerfhet. Vid Paanajärvi har man dock under
den senaste tiden fått vara i fred för den
besten till följd af sprängandet i
kopparber-geu, som finnas på sjöns södra strand. Dessa
berg äro vanliga föremål för resaudes besök.
Hvad som för öfrigt visas för främlingar, är
eu bergvägg alldeles invid sjön, sotn lodrätt
stupar från en böjd af 3S famnar, enligt hvad
liiuu der får böra, men den torde dock icke
fylla detta mått. Emellertid ser den ståtlig
ut och ännu högre förefaller den, sedan man
efter åtskilliga mödor och ansträngningar
lyckats kratta sig upp för en bredvid
liggande, trädbevuxen, mindre brant sluttning.
Icke alla ha hufvud att från en utskjutande
spets alldeles invid bråddjupet blicka ned i
den nedanför liggande vattenspegeln.
Våg-halsar, som djerft klänga dit ut,
ihågkommas och omtalas med beundran af folket.
Paanajärvibon iir icke bortskämd med
besök: han minnes nemligen resande som
färdats der för 20 eller 30 år tillbaka. Något
öster om bergväggen, Ruskeakallio, linnes en
kägla,’ som synes bestå af lösa på
hvarandra staplade stenblock. Denna kägla är till
halfva sin höjd förenad med berget, der detta
biblar en vinkel, genom en vägg, som också
utgöres af lösa, uppstaplade stenar och det
hela ser ut som en jättckanimaro med ett
torn i ena hörnet. Upp på käglan har
endast en drängpojke från trakten vågat sig
och den enda väg ti it leder iir eu kullstjelpt
gran, hvars tupp når upp till närheten af
käglans spets. Utom allt detta har man
ännu att bese ett. vattenfall, som tar sig
rätt ståtligt ut i solsken, då solstrålarna bry-
tas af stänket i regnbågens färger.
Vattenfallet utgör slutpunkten af en liten bäcks
lekande bana, som gått fram mellan höga
björkbevuxna stränder ocli mellan herliga
utsigtsberg. Det faller i I re afsatser
liksom ned för en trappa och skymmes
nedifrån till en del af en liten treflig qvarn
med dess fördämningar. Al|f. ser liffullt och
sprittande gl adt ut, man måste stanna för
att beundra den för denna trakt ovanliga
taflan.
Ja — en skön solklar sommarafton finnes
vid Paatiàjärvi så mycket att beundra, så
mycket att iakttaga, att man vill svälla
öfver; man kan ej annat än känna sig stolt
att ega denna underbara natur inom sitt
eget land.
Paanajärvi ligger så vid gränsen mot
Ryssland, att råskilnaden går vid dess ena ända
med sitt stenkummel och sin stock i
hvilken äro inristade på ena sidan U (Uleåborg)
och på andra sidan A (Archangolsk).
Herliga finska by,
gammal och dock så ny!
Tjuskraft du har änna,
lcäuslor du väcker, du,
varma för folk och land,
varma för sjö och strand,
varma för dal, för höjd,
fulla af fröjd.
B. M. N.
C
Bref under vingen.
Hulda. Inn a. Signe. Dessa rader frill|a er ej
mera tillsammans, det, iir långt mellan Uleåborg
och Petersburg. Men de uppsöka er med en stor
och välment tack ior edra rara bref. Sländan är
glad att räkna or till sina drabanter och glad att
ni blifvit goda kamrater. Hurrah för den kära
sommaren, för ett duktigt vinterarbete och för
alla hurtiga Sliiudflirkor!
Johnny C. Dill gåta, ombotsbror, skall nog
införas. blilndnn iir tacksam Jör alla ordentliga
bidrag.
lihni. Visst brvr jag mig om dig, nya glada
vän, och tackar dig for brefvet. Gåtan är riktig,
mon verserna ej rätt väl valda. Kanske du
tillåter Sländan att ändra några ord. Jaså, du
klättrar och seglar! Bra! Nog finge du tillräcklig last,
otn alla Slämltanter — gossar — och — flickor
voro mod. Adjö och glöm oj Sländan.
Axel II. Stockholm. Det var roligt att få dina
riktiga lösningar, tack skall du ha. Vill du helsa
moster N. från Släudans tant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
