Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wi 30.
•i––-
^ Lördagen den 19 Oktober
Sidenswahnska bolaget.
En ny hemlighet.
-Æs^et var åter höst, och sidensvansarna
(hade samlats i sitt välbekanta
vinterbo. De voro sig alla lika, utom att
sommaren gifvit dem en liten tillökning både i
längd och bredd. — Men inte i vett! —
skrattade taut Dika, när hon första dagen
såg Fritz Amatus, trogen sin vana, stötia in
med leriga fötter på de hvita salsmattorna.
Allt var sig så likt. Tanterna hade inte
en smula åldrats, påstodo barnen. Mabelle
hade ej heller blifvit vigilantare än sist, och
Mina i köket gick precis som förr med en
näsduk knuten om kinden för tandvärkens
skull. Solstrålarna spelade öfver salens gröna
växter och bröt sig i ljuskronans ghis;
taklampan i matsalen spred om qvällarna sitt
vänliga sken öfver stora bordet med vaxduk
på och deromkring åtta muntra ungdomar
med odygd i benen. Taut Deas gungstol
knarrade pä sitt intressanta sätt: Masse
påstod att den spådde väder och rättade sig
efter den, då det gälde att taga paraply
eller ej.
Den enda, som var sig olik, var lilla Dan.
Han hade under sommaren varit p&
Savi-niemi bos Ilimmelstjernas och der blifvit
rund som ett lagom krocketklot. Han var
nu två år och trillade omkring i madam
Pul-lonens kök med en fart och en ifver som
injagade djup oro hos den lugna, beskedliga
madamen. — Jag får täcka öfver både vattså
och slaskämbarc, — sade hon bekymrad,
— ty iunau jag vet ordet af, kan han stå
på hufvudet i någondera.
Svante var nu välbestäld studiosus, som
utom en splitterny fiol, besatt en svart frack
och en hvit mössa, skatter, hvilka kommo
Massarnes hjertan att klia af afund. Fiolen
var fortfarande hans allt i allo, hans bästa
vän. Under melankoliska skymningsstunder
kunde de inne hos tanterna höra hjertslitande
toner från Svantes rum, hvilka kommo tant
Dea att gråta och Mabelle att snyfta af
deltagande.
— Stackars gosse, — brukade taut Dea
då säga, — han är bestämdt olyckligt kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
