Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 20 illustrera» barntidning. 155
... Af en okänd qvinna. Hon stod i
portgången, när jag i morgse gick till skolan
och när jag kom derifrån, mötte jag henne
igen. Nn, när jag för en stund sedan kom
hem i skymningen, fann jag henne åter i
min väg, och hennes skarpa forskande blick
skrämmer mig. Hvad kan hon vilja mig,
tant V
— Kanske du misstager dig, — sade tant
Dika lugnad, — kanske är det endast en
tillfällighet, som gjort att du mött henne
så ofta.
— Det är ju möjligt. Men jag tycker ej
om, att hon ser pä mig så der.
— Hvarföre frågade du henne ej, om bon
ville dig uågot?
— Jag var sjåpig och rädd, tant, och bon
vände sig alltid bort, när jag såg på henne.
— Om hon synes förfölja dig en annan
gång, så säg till mig. Jag skall då gå ut
med dig och taga reda på saken. Ku skall
du ej vara ängslig, mitt barn, hvem skulle
vilja diy något ondt? Kom nu, gå vi in till
de andra och jaga bort misstämningen "med
en portion vattlingon.
Spirea följde henne tacksamt. Det var
ändå lugnt och bra att ha en tant som hon,
att förtro sig åt och känna sig trygg hos!
Hon återfick sitt jemna lynne och var
munter med de andra. Då och då fick hon en
nyfiken blick ur Massarnas eller
Camillor-nas ögon, och hennes käcka lilla kamrat,
Fritz Aniatus, såg ut som om ban ämnat
slåss med bela verlden för hennes skull.
Det såg ut, som om tant Dikas förmodan
att hennes skrämsel berodde på en
tillfällighet, verkligen varit riktig, ty nnder bela
veckan såg hon ej en skymt af den
främmande qvinnan. Och sideusvausarne kände
sig nästan besvikna öfver att ej ha kommit
någon intressant hemlighet på spåren.
(Forts.)
GnO
En utvandrares äfventyr.
(Berilttelse lrfUi Finland och Amerikfu)
(Forts. fr. N:o 19.)
8. En utvandrares pröfningar.
»i skulle nu Hytta från Bloomington till
New-York — så der tre dagars jemviigresa.
Det fans visserligen teknologiska institut i
Chicago, men herr Sten kände föreståndaren
för ett dylikt i New-York och ansåg det mer
fördelaktigt för mig att komma dit, emedan
han hoppades att jag skulle kunna få extra
ritniugsarbete genom denna herre.
Detta var det sista vänskapsbevis vi kunde
få på länge af heir Steen. Samma morgon
vi lemnade Chicago, for ban till San
Fransisco för att derifrån fortsätta till Australien,
der ban skulle stanna ett år eller mer.
Yid godt mod begåfvo vi oss österut. Det
var visserligen ledsamt för mig att lemna
skolan, men från kamraterna var det
deremot icke så svårt, att skiljas, emedan både
Pitt och Käte, mina bästa vänner, redan
lemnat den före mig. Kates föräldrar hade
dött och hon måste sluta sin skolgång,
emedan hon icke hade råd att fortsätta. Pitts
far åter hade köpt en stor egendom, „rancliu,
i Kalifornien och flyttat dit med sin familj,
hvarför Pitt numera gick i skola i San
Fransisco.
Mamma blef mycket trött af resan. Jag
blef förskräckt, då jag såg hennes bleka
ansigte, när lampan tändes i kupén.
— Gör ingenting, — sade hon muntert, —
jag behöfver bara en kopp the för att bli
kry igen. Förr skulle jag ha sagt kaffe, men
jag har redan blifvit, tillräckligt
amerikaniserad, för att säga thé. Den gamla goda
tiden med Mellida och kaffebrickan är förbi.
Mon suckade ocb förde i det samma
handen till hjertat. Då jag frågade 0111 hon
mådde illa, svarade hon att henne fattades
intet. Endast litet stygn af det långvariga
stillasittandet i obeqväm ställning.
Vi togo in på ett litet tarfligt hotell nära
järnvägsstationen, utan matta på golfvet, med
trasig soffa och oklara fönsterrutor.
— Hvad gör det? — tröstade mamma. —
Snart lä vi ju värt eget hem och då skola vi
göra det trefligt. Vi skola skära gull ined
tiilj-knifvar, Carl, och scdau förvåna menniskorna
med vår välgörenhet mot dem som utvandra
till Amerika!
Stackars mamma, hon försökte skämta,
ehuru hon nästan föll i hop af trötthet. Hon
låg ännu följande morgon då jag begaf mig
till direktorn för det, teknologiska institutet.
Det var visserligen in på förmiddagen, men
hon sade att hon sofvit dåligt under natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
