Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 ’21 illustrerad barntidning. 165
djur, Pil stort och starkt, och ändå faller du
offer för en liten vilde
Numera lefva elefanterna blott i Afrika
och Asien, men fordom funnos de vilda också
i Amerika och Europa. Man finner ännu
stundom i urskogarnas jord rester af en
numera utdöd clefantart, mastodonten, likaså
af det forna ofantliga mammuthdjuret, som
kunde vara ända till tio fot hiig och tjugu
fot ling.
Men så har det också funnits en
elefantart, som ej var högre än tre fot. Hans
ungar måtte ha varit så små, att vi godt
kunnat bära dem i rockfickan.
Elefanterna lefva mycket länge. De kunna
också i fångenskap blifva ända till 130 år
gamla. De äro ytterst godsinta och fromma
djur, då de ej retas, men bragta till raseri
kunna de vara förfärliga.
En utvandrares äfventyr.
i Berättelse trim Finland ocli AineriUn.)
(Porta» fr. N:o 20.)
— Ursäkta, — sade hon förlägen. jag
kom att stöta till er . . .
Men bon afbröt, sig i det samma och vi
ropade på engång.
— Charlie 1
— Katel
.la, det var verkligen Kale. Ingen hade
kunnat vara mera välkommen för mig, än
niin gamla kära skolkamrat, alltid så rådig,
vannhjcrtad och trofast. Med några ord
Ilade jag berättat henne om våra senaste
olyckor. Under den sista tiden med sin oro
och sina planer, hade hvarken mamma eller
jag kommit oss till att underrätta henne
om vår flyttning till New-York. Vi visste
att hon hade tjenst der såsom biträde i en
butik.
— Nej, — sade bon nedslagen, då jag
frågade om hon fortfarande hade denna
plats, — jag kunde ej qvarstanna der
emedan jag hade så liteu lön och fick arbeta
så många timmar. Fr ån kl. 8 på morgonen
till 10 på aftonen måste jag nästan
oafbrutet stå och under vintern var butiken sä
kall att mina fötter och händer kändes
stelfrusna. Jag vågade ej stanna, ty mitt bröst
begynte taga skada af kölden och fukten
och hvart skulle jag, ensam och fattig som
jag är, taga vägen, oui jag förlorade min
goda helsa.
— Hvar arbetar du nu? — frågade jag med
eu blick på hennes korg, som liknade en
vanlig torgkorg, fyld med kålhufvud, ägg, smör
och ett stort stycke kött.
Hon såg ned.
— Charlie, — sade hon sakta, — jag vet att
du är en bra gosse och att, du icke blyges
för ett ärligt arbete. Då jag lemnade min
plats, hade jag nästan inga sparpenningar
och jag har icke råd att vara sysslolös
medan jag väntar på eu annan plats. Jag tog
tjenst, i en sjökaptensfamilj.
(Forts.)
O^O
Den förtrollade stugan.
(Forts.)
fagra timmar senare, då solen just hade
^ _ sjunkit bakom den närmaste tallskogens
toppar, syntes Matti ocli Maja närma sig
hemmets strand, roende i sakta mak ty de
voro trötta efter den långa färden. Snart
skrapade båten mot strandstenarnc: — Ohoj, väl
rödt! — ropade gubben som satt vid styråren
akterut. — Väl rödt! — svarade gumman och
hoppade trots sina sextio år raskt i land.
Sedan hjelptes de åt att draga båten så högt
uii]) som möjligt, ocli gubben band den säkert
fast med en tjock repstump kring stammen
af en gammal al.
— Tag du, Maja, korgen med kaffet och
tobaken och gå uppåt, — sade Matti, — så
skall jag komma efter med rågsiickcn och
saltpåsen.
— Ja, — sade gumman, — det skall jag göra.
— Men hon hade inte gått många steg, innan
hon stannade med ögonen fästade på stugan
Hvad hade hon fått för fel på synen? Hon
tyckte precist, att den var rödmålad I Det
måste vara skimret från aftonrodnaden! Nej,
der var inte en skymt, af rödt, solen hade
tvärtom gått ned i en molnvägg. Hon
skuggade ögonen med handen och såg åter på
stugan. N(h/ot tokigt var det, antingen med
den eller med ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
