Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16g
nya trollslända!).
N:o 21
— Kors bevare oss, hvad skall det här
betyda? — utbrast bon slutligen i sin stora
häpenhet, satte ned korgen pä marken oeb gaf
sig att springa tillbaka till båten, der
gubben just lyckats få rågsäcken upp på sin
gamla krokiga rygg.
— Matti, Matti, vår stuga bar blifvit
trollad till röd, eller också ha mina ögon
rått. något fel, kom fort upp oeb se.
— Hvad pratar du för persilja, kära mor?
Vår stuga bar aldrig haft. så mycket
rödfärg på sig, som kuuat rymmas i ett
liöns-åggl
— Ja, men kom ändå och se? - bad Maja.
Nå, må vara då, — sade Matti oeb lät
rågsäcken falla tillbaka på båtbottnen samt
följde gumman uppför backen.
— Ser du något? frågade bon.
— Ja, men inte kan bon vara röd, iute,
— sade gubben betänksamt — det är solen,
vet jag.
— Nej, solen bar gått ned för längesedan,
nog är det rakt som ett trolleri
— Var tyst du, Maja, livad skulle du veta.
Han blundade med båda ögonen och såg
upp igen, han blundade med det ena och
kisade med det andra, — lika förvändt,
stugan sken röd som fulhnåuen, när ban stiger
upp öfver himlaranden.
— Nog tyckes det som om ilen vore röd
— Jaså, du ser det 1111 också, är det inte för
märkvärdigt, men nog måste man taga reda
på saken. — Dermed skyndade Maja fram till
stugan och for med handen öfver väggen,
handen blef röd.
Jag har det, jag har det, — ropade hon,
— vår stuga är inte mera förtrollad, äu jag,
hon är — nymålad.
— Målad I — upprepade Matti — hvem
skulle väl målat henne och det ännu till
då vi voro borta?
— Jag har mina aningar, — svarade
Maja och log småslugt, hon hade nu fått
allting klart för sig: — 1 förrgår, då jag
var till gården för att köpa mjölk, berättade
bon, — höll unga husbond just på att måla
stallet och matboden. Det blef säkert färg
öfver och så har han kommit hit i dag och
lagat grannt åt oss också, medan vi voro
borta.
— Jaså, du tror det! — Gubben Matti
såg allt annat än öfvertygad ut, men sedan
ban gått omkring stugan och noga synat
både väggar och fönsterkarmar, föll det
honom med ens in att Maja ändå kunde hafva
rätt
— Hvad menar du? — frågade gumman,
som troget följt honom bela tiden.
— Jag menar att vi ändtligen måste ha
upp dörren och se till att, vi få våra
handelsvaror under tak innan daggen faller.
Maja log åter, men i tysthet. Hon kände
sin gubbe så väl och visste alt han ogerna
gaf henne rätt, allra minst så der i |Tuxen
och inte pockade hon heller på det. I
stället skyndade hon sig alt söka fram nyckeln
och hjelpa gubben bära in hvad de köpt hos
handelsmannen. Sedan gjorde hon upp eld
och kokade mjölvälling, så att de skulle få
en ordentlig varm mat till qvällsvard, innan
de kröpo till kojs.
Följande morgon steg gubben tidigt upp
och Maja såg från fönstret huru ban åter
gick rundtomkring stugan och betraktade
henne från alla sidor. Då ban kom iu såg
ban mycket säker och viss ut: — Det. är
nog vår husbonde som målat stugan åt oss,
— sade ban.
— Måntro det? — menade gumman —
det var na bara en tanke i mitt sinne.
— Ja, du må nu tänka hit, eller dit, och
om du inte vill tro det, så får du låta bli,
men han är det i alla fall, sade Matti
ifrigt. — Och jag skall i denna eviga stund
ro öfver till gården och tacka.
— Det kan nog vara orsak till, men drick
ini ändå en tår kaffe först. — Nej, Matti
hade icke tid att vänta tills pannan blifvit
lyftad från elden, ban tog sin helgdagshatt
från spiken och skyndade lit.
Gården låg ganska nära, på andra sidan
en liten vik; med några raska årtag rodde
gubben öfver och vandrade snart långsmed
dikeskanten upp till den prydliga gula
byggningen, der deras unga husbonde bodde.
Bäst ban gick, hörde ban en munter röst
bakom sig: — Godmorgon, gamle far, hvart
skall det biira af så tidigt på inorgonqvisten.
Han vände sig om, och der stod just den
ban sökte:
— Goddag, husbond, — helsade Matti, —
jag är ute i det, ärendet att komma och säga
tack åt er!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
