Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 17
illdstiierad barntidning.
175
P r q n u nn era n t e r n e g: s id!.a,
Vänskap bland djur.
- tfoj, låt oss ini oj förstörn mngnrne ined
dylika litekerltotör, som dessa delikata maskar! Gör
ett niürko bör, att vi, niir vi vilja, kunna ostördt
njuln uf dom, — sado tuppen.
— Jn. |At oss gA in, svarado bönan. —
Egont-ligen iir det litet tör tidigt, men det gör ju
ingenting. Vi kunna jn dA sprAkas vid, ty ingen af de
nndra hönsen tiro inne iinnu.
SA trippndo de in i ladugArden, och alla
hönsen som de mötte sade: — so der tiro de
nykomna! — och dA tyckte de det var sA
obehagligt. Innan do flögo’ npp, Atö de sin qvällsvard,
kom och vatten.
Kedan satte de sig sA beqvämt som möjligt på
don högsta pinneu och sA nära hvarann de kunde,
ty det var kallt.
Tyckte du ej dot var gränslöst obehagligt att
komma hit i den der rysligt trAngn korgen ? Man
kunde ju inte ens röra sig? — började tuppeu
— „Och vagnen skakade, sA jng biet sjösjuk",
— tillade hönan.
— „Och den otiicka menniskan tog oss ur
korgen och klämde mig bär i bröstet, sA att jng fick
häll, och sedan fick vi ju en sådan dålig mat.
Jag tror att. man förgås af denna mat. Korn och
vatten! Annat var det hemma, der man fick
risgryn ock mjölk, kokt potatis saint hnckadt kött.
Och dou snälla sköterskan sedan som gret då vi
voro hungriga
— Och hvad jag gret, dA Tant Püna sado att
vi aldrig mer sicullo träffas i lifvet, mon kanske
i döden.
— Hvem tyckte du mest om der hemma V —
frågade tnppen. i det. han ifrigt plockade sig.
— Alin mor, förstas, ty det var ju hon som lödde
mig! Och jag mins hur skönt och varmt dot var
i den trefliga liggtunnan under honues stora bruna
kropp, — sade hönan, ocli tårarne kommo henne
i ögonen. — Dornäst tyckte jag bäst om dig.
Men jag tyckte mest om dig, — sade
tuppen — och derför tyckte jag det var bra att vi
Kommo tillsammans. Men tyst, — tillade ban, nu
komma de andra hönsen in.
Ja det var sant, nu kommo de in allesamman,
en -S(t stycken, galande och kacklande. Nu var
samtalet slut tör i dag. —–––-
Dagen derpå, dA de kommo nt piV gArden, sAgo
do en stor, hvit tupp ensam stå och äta pA deras
mnskslälte. Tuppen, modig sotn lå. rusade
genast att straila den forvägne. Den andre tuppen
å sin sida ville ej lemna let utmärkta stället, han
rusade äfven fram. och nu började en häftig strid.
Snart snmlado sig bela hönshopen att bose slaget,
deribland var älven den bönan om hvilken vår
burältelse handlar. Emedan den obekanta tuppen
var både större och starkare, måste den andre
dra sig tillbaka sedan linu erhållit mänga och
i svAra iiugg. DA började do nndra hönsen smäda
och hftna honom och sade att. do ej tyckfo dot
var roligt vara tillsammans ined dem. Do båda
främlingarna voro mest ensamma bela den dagen.
Nil hände det att herrskapet skulle ha
främmande. och skulle ha böns till middagen.
Kök-swii skulle nu välja en tupp, och dn hou nu fick
se vår tupp tänkte hou: — Den fulingen kunna
vi p:erna vara af med, och sA högg hon hufvudet,
af honom. — Nu skall inan tro att hönan blef
sorgsen, hon gick in oi’h satte sig på pinnen, och
när sköterskan motade in hönsen Ing hon död pft
golfvet af sorg. " Axel.
OnO
Bref under vingen.
Iluff. Snälla Ruff, hur gammal är duV Jng iir
8 år Hvar bor du? Jng skulle gerna göra din
bekantskap. Jag hor en liten hund, som heter
„CatIeau", don kan så många konster.
Ella IllAfield
Ruth. En varm tack för dina vänliga rader.
Huru riktiga de der föreställningarna äro, lemna
vi At moster Sara och Mullen att nfgöra och
hoppas att äfven vi nA’ngång på närmare liAll iä lara
kiinnn hemmet pA Havja. Bebbarna och Pttlu
tarkn ,,’Iör du" och lilln Börje för helsningarnn
och sända nya tillbaka Det gcra också alla
andra genom " Borgållickornn.
Signe L—m. lin gAug vill jag skrifva till dig,
fastän jng tror du alldeles glömt bort mig. I
söndags var jag till Lahtis. Der fick jag begrafva
vår lilla liiekiis. kannrielVigelii. Det, kändes
riktigt ledsamt så att jag gret då jag lade honom i
siu grnl. Helsa Huldi och Edvin och skrif till
din vän ßerti JNI-bg i H:fors.
Küra moster Sara. Dof, är så länge sedan vi
Sländbnrn fått, något, af Moster Soras goda
piller-förråd. Och tycka do andra som jng, så börja vi
blifva litet i heliot af dem igen. Ja, dot iir sant.
— Saras piller saknar .jag inyckot mer, ilu du der
i de bekanta runda askarna. Siiud oss nu några
af dem under Sländans vingar! Dina flickor och
gossar hafva så mycket — si och så — som
behöfver kuroras, tror Elspols.
P. S. Mallen helsas al hela Bebbskolnu.
Till ofvanstående kommer svar med omgående.
ICIspéU. Hvnd behngos: peppar, — rabarber, —
eller sockergrynspiller? Förrådet är stort nog
iinnu. För alt kunna ordinera, It)åste nian veta
hvar det onda sitter, i hufvudet, magen eller lilla
stortån.
Tack för förtroendet till Saras pillerask. Den
står så gerna till tjenst, ibland, isynnerhet niir bon
får höra att någon behöfver dou.
Möster Sara.
HU a Illdfield. lilapim din sniilla haml, som
kommit ihåg Sländnns skafferi. Och helsa Cudeau!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
