Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Sländan sänder tilia sina kära
barn, små ocli stora, en slängkyss
med tack för gamla året och
välönskan för det nya.
Sländan
Sidenswahnska bolaget.
Efterspaningar.
pirea, livars ögon forskande hvilat p&
den gamla, tyckte sig se ett halft uttryck
af oro i hennes ansigte, och hennes
misstankar vaknade på nytt. Kunde icke Dan
vara gömd någonstädes? Under sängen?
Bakom sotfan? i något kontor?
— 1 går, — fortfor tant Dika, — gingo
två af mina gossar här förbi. De sågo ett
fönster stå uppe och hörde barngråt här
inifrån 1 sin häpenhet trodde de genast
att den lilla gossen fans här och gåfvo mig
ingen ro, innan jag gått för att öfvertyga
mig och dem om motsatsen.
— Ack, du milde, det var visst Jana här,
som gret i går. Jag liade stängt in henne
och hon försmådde att gå ut genom
fönstret.
— llvein är då Jana? — frågade tant
Dika.
— Katten der, — sade den gamla fröken
och lockade Jana till sig. — Hon är så
obegripligt snäll och så efter mig . . .
— Men nog var det barnskrik vi hörde,
och inte en katt, — sade Svante smått
förnärmad. — Skulle jag ej skilja på barn- och
kattgråt?
— Nå, då var det visst skomakarns Kalle
här i kammarn bredvid. Föräldrarne äro
elaka mot det stackars barnet och ban
gråter ofta.
— Hur gammal är han? — frågade
Spi-rea med en sista skymt af hopp.
— Så der två år, — svarade strunipfröken.
— Vill herskapet se honom, det är en så
söt gosse. — Och utan att vänta på svar,
steg hon upp och gick in till grannens, samt
återkom med en liten vacker, smutsig pojke,
vid Dans ålder, som stod och sög på en
kålkaksbit utan att våga se upp. Spireas j
hjerta flög honom strax till möte: — Näns
man misshandla dig? — tänkte hon och
strök undan gossens tofviga lugg. Tant Dika
fann en sockerbit i sin ficka och Svante en
bit lakrits; det blef kalas för den lilla
sinutsuoscu.
Men ack, det var ändå icke Dan; till och
med Svante måste medgifva att han tagit
miste. Den gamla beskedliga strunipfröken
ocb hennes katt kunde omöjligen misstänkas
för att gömma den förlorade, och icke
heller skomakarns, som liade stugan full af
barn. Efter många uraäkter tog expeditionen
derför afsked, och tant Dika försonade
deras påHugenhet genom att beställa 8 par
strumpor af den gamla fröken till julklapp
åt sidensvansarne.
Stackars Fritz* näsa blef ett qvarter längre,
när de kommo hem - utan Dan — och
bela bolaget var förstämdt och missmodigt.
Spirea yttrade icke ett ord, hon var
tankfull och tungsint bela dagen. Om qvällen,
då hon sade godnatt, slog hon armarna
hårdt kring tant Dikas hals och hviskade:
— Tant, tant, det anar mig, att den der
qvinnan, som såg på mig så der, är hon
som bortfört Dan!
Ett spar.
Dagar och veckor gingo, ocb man närmade
sig terminens slut och julen. Tanken på
hemresan och julklapparna undanträngde för
en tid tanken på Dans sorgliga öde.
Endast Spirea kunde aldrig få ro för sin sorg
och sina sjelfförebråelser. Hon gick omkring,
blek och mager, med ett så nedslaget
utseende, att det gjorde alla ondt i hjertat
att so det. Kamraterna försökte uppmuntra
henne; tant Dika hade förgäfves uppmanat
henne att. resa hem redan för par veckor
sedan: det var som om hon ej kunnat slita
sig lös från sin fruktan och från Helsingfors,
innan bon der funnit ont också en obetydlig
anledning till hopp.
Madam Pullouen sekonderade henne
troget med tårar och beklagelser. Hon kom j
alla dagar upp i köket för att gråta en I
sqvätt och höra om ännu ingenting
upptäckts. Ocli Spirea kunde icke med bästa
vilja trösta henne, men hon hörde tåligt på
inadainens alla utgjutelser om Dans förtjen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
