Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad är det? frågade gamle morfar.
— Just ingenting, svarade Evert
gråtfärdig. Jag fick bara anmärkning i betyget
för att jag två gånger kommit till skolan
en qvart öfver åtta.
— Och jag, svarade Reinhold, fick sitta
qvar två timmar i dag på lördagen för att
jag råkade stampa litet, när magistern gick
ut. Kantänka!
— Stackars gossar, menade morfar, det
är ju förskräckeligt strängt man nu huserar
i skolan. Det är ett rent af olideligt
tyranni!
Gossarne sågo något tvehågsne på
honom. Han brukade just ej beklaga dem för
alla små motgångar.
— Ha ni lexor at läsa? frågade morfar.
— Icke nu, sade gossarne. Det är
lördagsqväll.
— Nå, sätten er här, medan vi vänta
på qvällsvarden, så skall jag berätta för er
huru det var i skolan på min tid för några
och femtio år sedan.
Gossarne satte sig.
- Med skolan menades den tiden
gossarnes skola. Flickorna fingo ju läsa
katkesen för gamla mostrar, brodera märkdukar
och skrifva efter föreskrift, men alla
publika skolor voro för gossar. Hvad behöfde
flickorna mer? Nå, ja. Föreställen er nu,
att vi komma till skolan en måndagsmorgon
klockan sex.
— Klockan sex!
— Ja, sex. Skoltimmen började på min
tid klockan sju, men vår gamle vaktmästare
tyckte detta var att klema bort ungdomen.
Endast några år förut hade skoltimmen
börjat klockan sex, hvarför ostiarien och custos
för hvar klass då måste vara i skolan
klockan fem. Det var de, som gjorde upp
brasor i skolan vintertid och städade
skolrummen, derför måste de vara der en timme
före de andra.
— Hvad gjorde då vaktmästaren?
— Han bar in veden, sopade gården,
fyllde vatten i krukor och karafiner.
Dertill gingo ju hela såar. All annan städning
i skolrummen tillkom gossarne sjelfva.
— Skurning också?
— Nej, icke skurning. Men att sopa och
damma. Som sagdt, vi voro bortklemade,
vi kommo klockan sex, när vi hade städning
och eldning; de öfriga kommo mest klockan
half sju för att hinna bullra litet och stampa
snön från stöflarna. I vadmalskläder kommo
vi alla; ni skulle ha sett en morsgris, som
en gång kom i galoscher! Stackars gosse,
ja, han blef tilltygad, och galoscherna
stektes vid sakta eld för att de skulle bli
riktigt möra. Klockan half sju på
måndagsmorgon skulle också custos aflemna klassens
bestämda tribut af talgljus och klobbor.
— Klobbor? Hvad var det?
— Se, det kan vår tid fråga! Klobbor
voro björkeris med en flätad tjockände och
i smaländen fina risqvistar. Somlige lärare
tyckte mer om det tjocka, andra mer om
det smala; ibland profvades båda ändarne.
Skolgossarne tyckte just ej om någondera
änden, men fingo de välja, togo de hellre
den tjocka, ty smaländen svepte om
fingrarna rätt som ett eldbad. Nu måste hvar
gosse i de tre lägsta klasserna hemta i tur
till skolan två sådana klobbor i termin,
alldeles som han måste hemta två talgljus.
Custos höll noga ordning på detta, och hvar
måndagsmorgon låg alltid det bestämda
antalet klobbor och ljus på ett bord i klassen,
färdiga att hvar på sitt sätt befordra
upplysningen.
— Men, morfar, att sjelf hemta klobbor,
det var ju slafveri!
— Var det? Kanhända. Frie män ha vi
blifvit ändå. Nöjsamt var det ju icke.
Skoltimmen började, och då skulle ni ha fått
erfara hvartill klobborna användes. —
Grönros, hvad gör 11 gånger 12. — Grönros
tiger, svettas och får ej hop något tal.
Klobborna fram, tjocka änden! — Pettersson,
hvad gör 11 gånger 12? — Pettersson har
nyss sett faran att tiga och dammar till:
99. — Klobborna fram, smala änden! —
Meyer, hvad gör 11 gånger 12? — Meyer
stackare har sämsta räknehufvudet i hela
klassen, mumlar något, som ingen begriper,
får först med tjocka, så med smala änden
och sättes slutligen öfverst på en trappstege
för att i lugn öfvertänka lösningen af detta
svåra problem.
— Sådant tyranni! utropade Evert.
— Sådan skam! utropade Reinhold.
— Jag berömmer det icke, jag endast
berättar. Och likväl kände jag en professor i
matematik, som blef uppfostrad i en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
