Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJ.ÄNHASS .11 i.M MMKIt.
räkneskola. Men i latinet liatle vi en
rektor, som förstod att bereda en iniinter
omvexling i de nnformiga björkrisen. Latinet
var skolans stolthet, och olycklig dun, som
oj kutide upplanda alla undantagen i
Stre-lingS grammatika. Det hände ibland, att
klassen kunde jna fckt, och vektorn tummade
otåligt, sin tjocka, knöiiga käpp, som alltid
stod i beredskap bredvid hans stol. Men sä
fick han slutligen fatt i en niissdådaro. —
Ahlfelt, öfversatt detta stället i Virgilius:
juraI iiuhi/i/rre lubori. — .Mitt nöje är att
arbeta, svarade Ahlfelt. — Jiiktigt,. Men
antag, att. du förr varit flitig och nu är lat,
huru skulle du uttrycka detta pä latin?
Juvavit indnlycre /åbor!, svarade Ahlfelt i
en olycklig stund. Hvad V Juvavit? Ku
sådan asinvs! skrek rektorn. Vill kunna
latin och vet icke, att junii i denna
bemärkelse är oböjligt. Ja, ban vet icke ens,
att det aldrig i tidernas tider hetat juvavii,
utan juvo, jur i, jii/uin, jnrnre! Jag skall
lära iiig kökslatin! — Hvarpå rektorn
nedböjde förbrytarens nacke och sågade honom
sä eftertryckligt med sin knöiiga käpp, att
nacken blef röd som en kokt kräfta. Detta
gjorde han pä skämt, den beskedlige
rektorn, det var hans käraste nöje, ban var ej
alls ond, ban skrattade bela tiden, ty
Ahlfelt var en af hans mest gynnade favoriter.
Med något skulle ju också en skolmän roa
sig. Men den, som icke var road af ett sä
oskyldigt skämt, det var den, som allt
emellanåt., stundom hvar vecka, fick äran att
vara rektorns sågstock.
Det fanns mänga slags straff, den tiden, i
skolan, det ena uppfinningsrikare, än det
andra: - länga luggar och röda öron voro
alltid i fara. Knäppar pä näsan, knäppar i
hufvudet, knniiar i ryggen, knipningar,
skam-vråar och allehanda underliga ställningar
brukade behagligt omvexla med
gnmmaldags-stutar på spända byxor. Detta gälde mest
lexor; men för sid vördnad mot läraren
vankades mest en örfil i blanka minuten. Det
var sä tidens sed, och ingen betviflade, att
ju lärarne menade väl med sina elever. Nå,
hvad tro ni, gossar? Efter eder skola nu är
sà förskräckeligt sträng, efter Evert fått
anmärkning för att. ban kommit till skolan
qvart öfver åtta och Reinhold fått två
timmars arrest. för att hau stampat åt läraren,
vore. det ej skäl, att alla gossar skulle
underskrifva en inlaga till skolstyrelsen med
enträgen begäran att fä den gamla skolan
tillbaka? Kanske det lyckas; kanske går
skolstyrelsen till senaten och senaten till kejsaren,
och sä fä vi i nästa termin klubborna åter.
( rossarne skrattade, en smula förlägna, och
tycktes ej vara rätt hugade att besvära
skolstyrelsen.
— .la, dä vet jag intet annat råd, menade
morfar, än att vi härnäst hvarken stampa
eller komma för sent. Kanske det, hjelper.
Z. T.
■Julmarknad.
»f»-»
(Med bild.)
rrts
anno är Iår, mon Kalle hf. ra b. De
I bo med sin mamma i villan XtWjnct vid
’ Lnppviksgatan. Deras mamma iir
madam Kylinäucn, som yår i bus och
tvättar om vintern och värdar grafvar om
sommarn. Med detta hjelper henne Janne.
Förra sommaren bur han många tunga
vattenkannor till grafvarna, rensade och kliptc
kantvexterna, som han såg de riktiga
träd-gårdsdrängarne göra. Ty Jannes dröm är
att, bli trädgårdsmästare, när han blir stor,
och han vill arbeta och förtjena duktigt för
att snart kunna komma i
Trädgårdsföreningens skola i Tölö.
Janne förtjeuade också rätt bra under
sommarn i sin „trädgårdu mellan grafvarna. När
de sorgklädda kommo med vackra, doftande
buketter, var alltid Janne till hands och
frågade om hau ej fick hemta vatten, så kunde
blommorna hålla sig länge friska. Och när
man gerna var med derom, kilade hau hem
efter en gammal glasburk, dou hau
behändigt gräfde ned i jorden, fylde med vatten
och stälde blommorna uti, sä man kunde
tro, att hela buketten växte upp direkte ur
grafven. Då fick Janne ofta en bel 25 penni
för sitt besvär.
Om vintern är det värre. För både mamma
och Janne är det då mer ondt om förtjensten.
Och pojkarne äta så duktigt, när det är kallt.
Och vedeu kostar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
