Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAMIA.NS .1I I.MM.Ml-K.
med armar och ben. Janne fick en
blixtrande idé. Han gick in i boden, bad att
fåj se pil gubben, synade honom ordentligt
både fram och hak, frågade, hvad lian
kostade, — I tuk. — Det var dyrt! — och
sprang så hem det fortaste han kunde. Der
hemma betraktade ban nu med nya ögon
sina bilderark och sökte förklara deras
äu-damål för Kalle. Sä. tigde ban sig LO penni
af mamma, sprang till apoteket, köpte Gummi
Arabuuiii och till pappershandelu, deriuainma
var känd och fick ett par bitar papp. Derpå
hein, och så begynte det stora företaget.
Aràbicttm sattes att smälta i en tekopp,
hvilket. båda gossarna tyckte tog en ändlös tid.
Sedan smetade Janne båda bilderarken fast
vid papp och så rådde mamma till, att de
skulle sätta? i press öfver natten. Janne
stjelpte upp och ned öfver dem ett litet
bord och kånkade in några tegelstenar, det
blef en ypperlig press.
Nästa morgon, långt innan det blef ljust,
knuffade Kalle i Janne, der de lågo i samma
säng, och hviskade: — tror du inte det är
pressadt ren V — Och så stego de upp, tände
den lilla lampan och begynte i bara
skjortan maka undan sina tegelstenar och lyfta
bort pressen. Der lågo bilderna ganska släta
och stora med bara litet extra kludd på
rätsidan. Nu kommo pojkarne fort i kläderna,
och så klipte Janne ut bilderna med
mammas stora sax. Del gick trögt och blef
litet naggigt i kanterna, men tit fick ban
hvarenda lem af polichincllguhbcu.
Madamen hade också stigit upp och lagat
kaffetåren, — och innan hon gick bort till sitt
byke, gaf bon Jaune nål och tråd till att, sy
ihop sina gubbar. Knåpigt var det, Jannes
fingrar voro styfva och tumlade betydligt, men
efter ett par små misstag, fick han dock
gubben ihop så, att han när man ryckte i
snöret, kunde sprattla med hufvud, annar
och ben.
Det var nu bara en vecka till jul och
försäljningen måste strax begynna. Kalle ville
nödvändigt vara med; han fick madammens
lilla sjalslarfva omkring sig, ty det var
riktigt braskande Thomas väder, och så
vankade de två längs Esplanadgatan. Janne
svängde sina gubbar och upprepade för alla
mötande: — Köp nil! Dom kan röra på
armar och ben för 50 penni!
Kära barn, möter du dem, så köp I Janne
är en snäll gosse. Skulle man inte gerna
hjelpa den, som vill hjelpa sig sjelf?
Eja.
En ..oppsittu".
et någon hvad en oppsittu är?
Jo, bevars. En vaknatt före jul, när
man skrattar, gäspar, söker sina saker,
sna-skar russin och mandel, pratar, fryser,
dricker kalle och blott undantagsvis får en
julklapp färdig.
Nåväl. Just en sådan nyttig oppsittu
skulle det. bli hos Mattis Ring några dagar före
jul, och de lyckliga som skulle få deltaga
deri, voro tre nära vänner, Clara, Ella och
Sufi. Man skall ej vara Hera om en
oppsittu, sade Mattia, det blir bara prat och
odygd af alltsammans.
klockan sex på eftermiddagen samlade sig
de tre utvalda, lastade upp till öronen med
korgar och långskrangliga paketer, Hvar
och en skulle ha minst lyra julklappar
färdiga, och inan var beredd att taga uti med
djupaste allvar och ihärdighet.
Man slog sig neil kring stora bordet i
matsalen under taklampan och bredde ut sina
herligheter. Lampmattor, totlior,
antimakas-sar, höruhyllor, borddukar, pallar, — ja,
hvad allt fans icke i denna diversebod? Det
tog en rundlig tid att beskåda hvarandras
saker och höra beskrifningen på de tusen
svårigheter man utstått, innan man lyckats
finna just den färg eller den nål mim
„ra-gassade" efter.
Men så kom man sig ändtligen i gång
med arbetet, medan ett fat karameller
gjorde en tlitig rond mellan de fyra. Det hela
*åg ut att arta sig mycket bra, och skulle
säkert ha utlupit till allmän belåtenhet, oin
icke Mattis till all olycka råkat ha två
bröder, Ludde och Valdemar. Dessa åter hade
hos sig en god vän, Konstantin Kloropoff,
och eftersom de tyckte att. flickorna hade
roligt, ville ile gerna vara med.
I ett anfall af storsint sjelftörgätenhet
hade Mattis lofvat att de skulle få hjelpa dem
med hvad de kunde, och det var ett oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
