Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DXNIMMBR.
sigtigt ord. Tv när äro pojkar så
blygsamma, att de tro sig icke kunna göra elivad
det än månde vara? Med största säkerhet
grep Ludde sig an med schattersümmen pà
en arbetsviiska. och det var endast alla
fyras förenade vältalighet, som kom honom
att betvifla surfullkomlighet. Valdemar hade
oombedd begynt nysta Claras fina lamagarn
till ett nystan, hårilt som en snöboll och
satte npji en högst öfverraskad min, när lian
dömdes att nysta upp det igen.
Den beskedliga Kosti Kloropoff var
alltför blyg för att bjuda ut sina tjenster, men
ban användes icke desto mindre till alla
slags förtroendeuppdrag. Man såg honom
för det mesta i tysthet ransaka mattorna
under bord och stolar, för att leta rätt pil
nålar, saxar eller fingerborgar. Som ban
var närsynt, hade detta ibland sina
svårigheter, och hans långa näsa fick ofta
tjenstgöra som käuselorgan. En gång, då ban
var i färd med att söka Sofis fingerborg,
hviskade Ludde till henne: — pass på, att
ban ej hittar den, innan ban kör näsan i den.
När thébordet skulle dukas, blef stor
uppståndelse under taklampan. — Ack och o,
det hade Mattis inte tänkt på! Alla våra
saker! Alla mina nystan och sorterade
sil-ken!
— Det har ingen nöd, — sade Ludde
lugnande och sammanföste i ett tag allt som
fans på bordet samt bar det i en hög på
sofläu.
— Seså, det gick lätt, att flytta, — sade
ban vänligt, utan att se den bestörtning och
vrede som ljungade mot honom ur
flickornas blickar. Ack, hvad kunna pojkar icke
göra, när det gäller att åstadkomma ett
hullerombuller af rysligaste slag? Silkeu och
garn, mönster och trådrullar, väskor och
spetslappar — allt i en hög! Mattis
gummi-kopp, med hvilken hon fästade
applikations-blommorna på en soffdyna, hade
åstadkommit en intim förening mellan föremål af olika
slag, och det var med hälften harm, hälften
munterhet flickorna satte sig att reparera
denna den värsta olyckan.
— Hvad är det här? — skrek Sofi och
drog ut ett smetigt, tillskrynkladt föremål. — :
Ack, minsann är det icke min fina
antiiua-kassar, soin ser ut som om någon snutit sig
i den.
Ludde stod bredvid och såg ångerfull ut.
Men när ban såg flickorna draga på mun
vid åsynen af ett karamellpapper, som fäst
sig som en rosett på Claras toffel, då
försvann hans hastiga ånger, och lian brast ut
i ett hejdlöst, smittosamt skratt.
— Ja, du din förhärdade bof! — grälade
Mattis, mcdau groparna i hennes kinder
för-togo all verkan af hennes ord, — du får
inte vara med längre, marsch ut. med dig!
Ja, några af sakerna voro nu ohjelpligt
förstörda, och mamma dömde Ludde att
ersätta förlusterna med sina julpengar
— Der ser man följden af att pojkar sitta
utan ordentligt arbete i sällskap, — nickade
pappa, som länge gått på med att gossarne
borde få lära sig handarbete. — Efter jul
sätter mamma upp åt er hvar sin strumpa.
Jaha
Med den sista- meriten hade emellertid
Ludde gjort sig omöjlig till vidare
användning och afskedades derför af flickorna,
sedan théct. var drucket. De begge andra
kände sig af siu broderskänsla manade att
följa Ludde i landsflykt och alla tre drogo
sig tillbaka till egna landamären.
— När kaffet är färdigt, skola vi väcka
er, — ropade Ella efter dem. Mon tyckte
synd oiii dem och det gjorde de andra i
tysthet också.
Q>ällen led, pappa och mamma sade
godnatt, och flickorna gäspade i hemlighet.
— Nu skola vi vara rik t iy t flitiga, — sade
Sofi beslutsamt och satte sig till rätta med
en pall under fötterna - Men hvar iir min
fingerborg? Himmel, hvar är min fingerborg®
— Säg hellre: yolf, hvar är min
fingerborg? — gycklade Clara.
— Gå och väck Kloropoff! — skrattade
Ella.
Mattis gäspade, — a-a-a-u! Den som hade
alla sina saker färdiga! Hvad säga ni om
att berätta spökhistorier? De hålla en så
bra vaken. Jag kan en bel hop.
— Ja, ja, — instämde Sofi, som var stadd
i sökande, — men först måste jag ha rätt
på min fingerborg. Utan den är jag ett
iijelplöst ting.
Jag blir så rädd, att jag inte törs gå
allena hein i morgon bittida, — sade Ella
bekymrad.
— Berätta du, vi skaka redan på förhand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
