Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.1 ri.NI1JI.MKII.
Jag I | Agade hvarifrån hon var ocli hvart hon
skulle, llon pekade pA arbetshuset.
— Mpii hA füll jag haf . . . orkar ej mer.
Ja, jag lindé intet annat, att gött|. än rean den
stackars Hickan och hällt bSm, halit leda henne
till arbetshuset. Jag ringde ni och der koin en
nian ocli öppnade. Jag skyndade mig att t rynka ett
1’euitiöre i hennes hand oeh kryssade mig sft Äter
hem genom fnlklivimlel pft galorna
Jag var missnöjd med mig sjelf oeh hela
verlden oeh kom ait tänka på huru godt det vore
att som Var Herre ega bfitle lust. och turmftga att.
hjelpa de hjelplösa.
Kamrater.
Han var stor oc.li godlynt, lindö ett par kloka
ögon och en lurfvig svart pels. som riktigt enkom
gjord for barn att. ruska i. Oeh sa gick han pil
lyra fötter. — ja detta liiftsfe ju äfven sägas i
beskrifningen oin honom. Midt inne i den svarta
pelsen hade han pft halsen en hvit fläck, och
derför hade man kallat honom Alba. fastän namnet,
efter tilia betyder hvit. just inte annars passade
till färgen.
finn var en riktig stadshund, sotn lindé sina
vanor, han som andra Alla dagar fick ban sjelf
gA ocli alheinta vissa skålpund kött. frftn
slngtn-ren, och ban ville lin det. inlagdt i papper, för
det var i hans tycke inte rigtigt skickligt att
springa slängande med ett hart köttstycke längs
gatorna. Och ntt äta det hos slngtnren stred mot
linns principer.
Om nätterna lftg ban alltid pft frnppnn och
vaktade gftrden. Det var hans lits tnision. Men den
tillfreustäkle honom synbarligen ej, ty ban sAg
melnnkolisk nt.
Mnns hiishonderolk höllo at honom, och om
dagarna brukade ban ofta pA smft ryck vara inne i
rummen.
DA lian en morgon kom in i sängkammaren
hörde ban ett besynnerligt, litet skrik frftn en hög
pAsvaggn. lian höjde pä sig, lyftade upp det stora
lurfviga hufvudet’ och tittade dit in. Der Iftg en
liten gosse inbvltad i lindor och yllen.
Det sken till i Alhas klara ögon när lian sAg
pA denna lilla hjelplösa varelse, ocli lrftn samma
stund voro de vänner. Alba nosado beständigt kring
vaggan och när pojken växte och begynte jollra,
stod Alba vid vaggan och svarade med sitt.
välvilligaste gläfs, lilit och sakta för att ej skrämma
don lille.
SA gingo diigarna, och pyson började krypa.
Alba var hans skötorskn och linns lekkamrat.
LAnga stunder tnmlnde de om pft golfvet och hvarje
gftng gossen kröp bort mot förstugan, som var
kall. tog Alba honom i kolten och drog honom in
igen. Det var med riktig inodersomsorg han
vftr-dndo den lille. Vid dettn sitt nya arbete kunde
Alba t. o. in. glömma bort sitt vanliga besök,
slagt-aren, och det, var mycket för lians hundnatur.
Niir pojken blef stor nog att gå i
linrnträdgAr-den, var det Alba som följde honom bftde dit och
derifrån. DA gick ban alltid pA yttro sidan af
trottoaren, för att ej den lille skulle förvilla sig
ned pä gntnn och blifva öfverkörd, och pojken
kände sig sä trygg, dft hnn säg Alba tassa
bredvid sig.
O h de förblefvo vänner dessn tv A. Hvem vet
om pyseu nAnsin fiok en mera trofast, kamrat, och
i n pålitligare vän, än Allin! Lifvet brukar endnst
sparsamt dela ut dessa sina biistn skatter.
Rdth. . . .
Hin p ans/ta s/i/:ci/i lui’as historie.
Det var en vacker, stjanklar vintemall.
Och månen kastade sitt skett sà matt
Utöj ver elf ven i tysta frusna bölja,
fn.. .’att ii, fi läste bredyid lampans sken.
Men alla andra kring ni/g sofvo ren,
fi’.; mus t,- sömnig hökens sidor följa,
thh bäst jatläste nu me/I största fart,
l)ä tycktes det Jör mig sà underbart;
Min franska bok, som jag bredvid mig hade,
Den syntes fala nu till mig och sade:
,,Jag vill— sà sade den, ,.ft>r dig berätta
Hur jag har vandrat ifrån hand till hand:
/•Örst kom jag til! swa filekor, söta, nätta,
Som läto binda mig i vackert band.
Per var dt t roligt, — men snart fick jag vandra
Hor/ lit! en gosse, mycket värd att klandra,
J/an sällan läste, och för :ro skull blott.
Och derför har han ock med skammen gått.
Sen kom jag till en gosse, som mig läste,
Och honom aldrig man i skolan snäste,
Han kunde alltid lexorna galant. —
(>• h sen sà kom jag till en gamma! tant.
.\’är hon mig köpte trodde hon sig titiiia
En kok-bok och sin högsta önskan vinna.
Att en gång lära sig att steka gàs
Och att fi veta hur man kokar sàs.
Men när jag skulle henne franska lära,
lilef gumman arg och ville strax mig härå
’/ Hlbaka dit, der fran hon köpte mig,
Tv utan franska nog hon redde sig.
Men sen sà var det ttU, som kom till tanten,
fust när hon skulle ta’ sin kappa pä.
Och Jtr t/en vackra, blanka silfverslanten,
Du mins, det var för den t.u fick mig aà".
Xär sen jag vakna le, sken dagen klår
Ack, hvad min dröm M/g syntes underbar.
Jag tänkte pà tim liksom matt beta - n
Och undrade om det var riktigt sant.
Da hördes ma/sa/sklotkan slit galant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
