- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Sjette Årgången 1890 /
4

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

NYA TUOLLSI.ÄNDAN.

N:o 1

som mot förespeglingar oin en stor belöning
åtog sig litt medföra gossen och utlemna
honom enligt address.

— Oj, oj, oj! — suckade Effi. vid det
här laget är vår lilla söta L)an dä i
Köpenhamn! — Tårarne glänste i hennes ögon.
fastän hon skrattade.

— Vi skola helsa på honom der, när vi
fara och besöka syster Angelika, — sade
Mosse. — Jag är lika bekant i Köpenhamn
som i Helsingfors . . .

— Skryt lagom, bror .Max. Mins du när
du trodde att „Amagertorvu var „lviuigens
Nytorv" och när du tågade långt bort till
„Rolighedsvei" för att komma till
„Torden-skjoldsgade" P

— Nå ja, syster Spitsuos, man kan väl
få lof att taga miste ibland,— menade Masse.

— Jo, men inte att skryta, munsjör!

Det gick en rund stund, innan
sidensvansarne kunde få i sig tanken, att deras
älskling var långt borta och att de aldrig
mer skulle få anse honom som sin. De
måste ju vara glada öfver att han fått sitt
eget hem, men o, hur de skulle sakna
honom och alla sina små omsorger om honom!
De sutto tysta och nedslagna, det gjorde
tant Dika ondt om dem. För att litet
skingra bedröfvelsen sade hon:

— Och ingen har frågat hvad Dan riktigt
heter!

— Dan! — utbrusto barnen, - ack ja,
han heter väl inte Daniel mer. livad, tant
Dika?

— Gissa!

— Hvem skulle kunna det? Olof? Jens?
Holger? Peter? Hans? — föreslog Kasse.

— Nej, han heter Jörgen Duve.

— Jör-fjen Du-rr! repeterade alla med
en mun,

En förfärlig gymnastiktimme.

(Öfversättning.)

Med bild.)

’ilLA °’)ei’t eu eU(^a årelystnad,

den att vara den förste i
gymnastiksalen och vid alla turuöfningar. Allt som
kunde kallas bokkunskaper, var honom
förhatligt från barndomen, och nu, när han yar

sexton år, hade lian inhemtat en mycket
liten portion skollärdom. Derför var lians
anseende på klassen icke synnerligen stort.
Det var först när klockan kallade dem
ut till lekarne, som han vaknade till lif,
och han var stor favorit hos den lärare,
som ledde gymnastiköfniugarua. När
denne stiftade enl tumförening i staden, blef
Robert eu af föreningens! främste
medlemmar, och med sin kraftiga, smidiga kropp
och sin outtröttliga ihärdighet på detta enda
område, nådde ban snart en liög rang bland
turnarena, oaktadt ban var den yngsta af
dem allesammans.

Vid deras första offentliga uppvisning hade
hans vackra och djerfva trapezkonster
väckt en storm af bifall hos den talrika
publiken. Det var ett segerns ögonblick för
den sextonårige gossen, som blott var van
vid bannor och tillrättavisningar. Då han
satt och vaggade i trapezeu efter det
svåraste konststycket, medan alla händer
applåderade och musiken spelade en fanfar, då
svindlade det för hans stackars hufvud,
hvilket var den svagaste punkten hos honom,
och han måste skvnda sig ned för att icke
falla.

Men från detta ögonblick hade han blott
en tanke och ett mål, det var nästa års
tuniuppvisning. Till dess skulle lian i all
hemlighet lära sig något halsbrytande, som
skulle bli en glänsande öfverraskning icke
blott lör publiken, men också för läraren
och kamraterna.

Han funderade i elfva månader förgäfves
på detta konststycke, han kuude icke hitta
pä något. Ocli orsakeu dertill var väl den,
att förslaget kräfde icke blott armar och
ben, utan också \anke, och sådana var det
ondt om hos dou hurtiga Robert.

Så kom cirkus till stadeu. Det blef en
enda lång glädjefest för Robert, som der
tillbragte alia sina lediga stunder. Han stod
på kajen, när hästarne fördes i land och
hans beundran för både meuniskor och djur
var så uthållig och i ögonen fallande, att
han snart väckte cirkussällskapets
uppmärksam het.

För första gåuguu sörjde ban öfver att
icke kunna något främmande språk. Men
ban hade ett annat sätt att göra sig för
stådd, lian gjorde konstberidareiia små tjen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1890/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free