Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLDSTKEIIAD BAKNTIDNING.
7
bert log ocli gick niirtnare buren; tigern
sprang tipp, och då den dumdristiga gossen
kastade sin näsduk emot honom, sprang
djuret ursinnigt upp och skakade våldsamt
liniens galler.
Tom grep orolig Roberts arm. Kom,
låt oss gå, sade lian l)in tigern skulle
l’å bugt med güllret, äro vi begge förlorade.
Kom!
Robert lydde. Men då Tom fått honom
med sig iu i den stora gymnastiksalen och
stiingt dörren till tigerns rum, vände lians
dumdristighet tillbaka, lian ville skjuta
regeln från dörren och ännu en gång se tigern.
— Nej, låt vara! bad Toni, som just
höll ]iå att kläda om sig i gyninastikdriigtcn,
kom ini, sä skola vi öfva oss pä
tra-pezen!
— Ja, ju, svarade Robert medgörligt,
gick bort från dörren och tog på sin
gym-nastikdrågt. Det tog icke lång tid. — Skall
jag komina upp dit, der du är’? frågade
han Tom.
Tom svarade icke. Mans ansigte, som var
vändt mot kamraten, blef plötsligt askgrått!
han stirrade oafvändt mot den dörr, som
ledde till tigerns bur.
Tigernl tigern! - utbrast ban hest.
Robert såg förfärad bort mot dörren. Hän
trodde sig ha skjutit, regeln för, men dörren
stod på glänt, och genom springan såg ban
tvä brinnande ögon möta sina Regeln var
blott skjuten till hälften, den skulle icke
länge kunna motstå tigerns anfall.
Kallsvetten blöt fram på lians panna; han
kände sig förlamad i alla leder och hade
knapt kraft att. svinga sig upp i Torns
trapez. Denna rörelse väckte Tom, som i
dödlig ångest hade stirrat på tigern.
— Skynda dig, hviskade ban. du
skall få denna trapez, jag går upp i den
öfversta.
Dörren brakade, tigern störtade iu i
sälen. Robert svingade sig upp i trapezen,
hans ögon följde det mäktiga djuret, som
rastlöst gick rundt kring salens väggar.
Plötsligt lick det sigte på honom. Dess
krypning, lömska rörelser upphörde och det
kröp samnian för att göra ett språng.
Robört var blott ett par alnar från dess
blodtörstiga gap. IJan hörde ett tjut,
utstötte sjelf ett skrik och der lade sig som
en dimma öfver hans ögon. Blott otydligt,
såg han tigern, hvars glödande ögon syntes
honom allt dunklare . . . Då hörde ban
plötsligt, Kristians röst, (Forts)
oy^o
Freiruia.eraiitern.es sida.
Aftondagg.
Tedrli stod vid fönstret, med sitt ena knä pft
en stol och beg-ge armbågarna stödda mot
fönsterposten.V Ute lyste gatlyktan svagt och osäkert,
snön inn i täta rojnka llöckar ocli menniskor rörde
sig uf Och nn med paraplyer och paket.
Från andra rummet toll ljusskenet, i en bred
strimma in der han stod. Teddi kunde so en
skymt at sin mor orh höra prassel af papper när
hon arbetade. För en stund sedan hade ban gjort
hunno ledsen, och lian stod nu der ocli kämpade
mod sig sjelf. Det, arbetade så underligt inuti
houom, en längtan att gi"t dit och luta sig mot.
henne, och en dum lust att. ünnu halta ut en stund.
Det var redan sängdags för honom, och ban
visste att ban ej skulle somna glad utan hennes
förlåtelse. När ban med långsamma steg kom iu
i ruminot, fortfor bon att arbeta utan att so upp.
Han kände sig med ens sä bittert olycklig. Med
ögonen halft förblindade af tårar, klädde han af
sig och kröp i siiug. Trotset, smälte bort som en
vårdrifva, det var en hvila att gråta ut. Åh
så han längtade etter en smekning at henne, ban
skulle säga att ban varit obeskedlig och ville vara
snäll. Så snart han litet lugnat sig, sknllo lian
gå till henne.
Men hon kom innan dess. En vänlig hand
lösgjorde täcket, som ban tryckt intill sitt
upphettade ansigte: gossen min! sade tion blott.
Teddi slog armarna om hennes hals, der hon stod
på ktiii viil sängen. — Jag har varit så stygg,
-snyftade lian, — förlåt! — Det blef med ens så
tryggt inom honom, men ban snyftade ännu helt
sakta.
Och när bon lädo hans hufvud på dynan igen,
sedan ban läst sin altonbön, kände linu sig så
ödmjuk och lycklig. FI nil hull fast hennes hand
med sina båda, tills Nukkii Matti tryckte igen hans
ögon och löste upp huns händer. Två tauklullii,
kära ögon betraktade honom en stund, sedan
ordnade hon täcket ocli kyssto lians lilla halföppna
hand. " Alta.
De sm ås sida.
En klok Misse.
|Salin historia.)
Det var en gång en fru, som hade en
kattunge-som hon tyckte rysligt mycket, om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
