Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
NYA TROLLSLÄNDA!*).
N:o 2
ligt, hörsamma dess kallelse. Visst halle det
också gått an att låtsa som om man ej hört
den, men deremot, uppreste sig Börjes ärliga
själ på det bestämdaste.
lian började derför färden uppåt backen,
mycket långsamt; det var ju ingenting som
brådskade.
När ban kom in gick det just som ban
tänkt. Först bannorna, och så denna
väntan mellan fyra väggar under
torkningspro-cessen.
Det var just inte annars heller någon
synnerligt munter sinnesstämning i huset. Börje
hade nog varsamt känt sig för i sin
omgifning, så han visste det. Pappa gjorde upp
en krånglig räkning pä kontoret, och mamma
läste tidningen och ville inte bli störd
Maren hade krupit upp i morfarsstolen med
benen under sig, ifrigt sysselsatt att läsa
A. Ii. O. E: s „en liten råttasjifventyr" och
Börje såg af den ifver med hvilken hon
vände bladen att pA det hållet var det
lönlöst att närma sig, eller vänta något
närmande. lian gick modstulen tillbaka till
barnk&ulmaren och satte sig åter vid
fönstret. Och så började ban tänka på huru
gränslöst hårdt (let var för en liten gosse
att sitta inne flera dyrbara timmar af de få
lofdagar man hade qvar. En djerf tanke
föll honom in. Om han skulle gå och be
mamma att bara för denna ena gång få gå
ut, med de bättre stoflarna, skolstöflarna.
Men mamma hade ju engång för alla sagt,
att de ej finge nyttjas här på landet, och
hennes »engång för alla" brukade aldrig låta
rubba sig.
Åj! åj! det var tröstlöst för gossen. Hvart
han än såg, ingen ljusning! Valter ute och
kusiu Viljam på vedkörning. Det var så
sorgligt, så sorgligt! Slutligen glömde Börje
helt och hållet hvilken duktig karl han
brukade vara, och begynte storgråta. Men ban
tyckte det var skäl. Sådana pröfningar
hade visst inte andra gossar.
När hans snyftningar något afstannat,
hörde han till sin stora förundran ifrigt prat
och muntert skratt från hvardagsrummet.
Hvad i all verlden kunde det vara? Han
fick lof att gå och se efter. Månne någon
skulle se att han gråtit? Det vore förargligt ?
Vid stora runda bordet stod mamma och
syster Annitscha och Maren och Hedda, och
alla sågo intresserade ut och gestikulerade
och pratade, turvis böjande ned sina
hufvuden öfver en bild i Dorés stora bibel. —
Den blir bra, alldeles utomordentlig I — sade
de alla på en gång, och nu kom Börje
närmare.
— Hvad se ni på? — frågade han nyfiket.
— .laså, du är inne, — sade Annitscha
ifrigt, — det passar bra I Du får genast taga
på dig mina skrinnkängor och gå och se om
Viljam kommit hem med vedlasset, och om
du hittar honom sä bed honom komina in
ett ögonblick. Börje försvann genast för att
uträtta uppdråget.
Det var också en ovanligt lycklig
vändning saken tagit för honom. Det. var nog
bäst att inte spilla bort den, hvarken med
muck, eller öfverdrifven nyfikenhet.
Börje var en helt annan gosse, när han
några minuter senare, i Annitschas prydliga
skrinnkängor och med paletån vårdslöst
slängd öfver axlarna, sprang utför backen
till sjön. Af hans stora pröfning syntes
intet spår i hans belåtna ansigte.
— Viljam! Vniljaaml ropade han af
alla krafter, och snart fick ban äfven ett
långdraget hojtande till svar. Den sökta
syntes verkligen med sitt lass der borta vid
udden, och snart följdes Börje och ban
makligt åt uppför backen. Börje hjelpte
Viljam att tömma lasset, och så bar det af in.
Viljam, som var en kusin till barnen, var
ute på landet pä julbesök. ITan var sexton
år, och visste ingenting bättre än att fä
köra, sak samma om det sedan var ved
eller vatten eller något annat Han var nu,
om möjligt, ännu ifrigare än Börje att få
höra hvilka planer inan uppgjorde i rådet
derinne.
— Tablåer, tablåer! skrek Maren, så snart
de hunnit inom hörhåll. — Det skall bli
tablåer i morgon afton på festen för
söndags-skolebarnen.
— Och riktigt ståtliga - - tillade Annitscha.
— Vi behöfva några granar till kulisser
ser du, och dem måste du skaffa hein i
dag, så de hinna gråta snön af sig till i
morgon. Om Börje kan hjelpa dig med
något, får han gerna följa med. Se nu efter,
att du får dorn riktigt vackra, Viljam.
(Forts.)
QSÄSÖ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
