Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, käraste, stiger tians gumma, tät se
lin psalmbok, den nya; hvari siar der in a ske/
Voj, skall det nu vara
Guds ord att förklara.’
Här står ju ej ens margelunda, o ve!
Sist kommer en liten en pitt och begår
En bok, som skall vara den vackraste här.
— Nà, hvad kan den heta /
— 7a, hur skall jag veta/
Men Robinson, tror jag, och Fredag det iir.
Och hönorna värpa, och tupparna slåss,
Ock böckerna spraka som gnistor och bloss,
Och boklådan härmar
Allt grannare permar,
Men om vi bli klokare, fråga ej oss I
Det bästa i går är i dag mer ej kändt,
Och råttorna gnaga författarens pränt,
Men offrad och sv it ren
At litteraturen,
Herr Hyllberg står qvar som en evig stil
dent.
Z. T.
»Genast, söta pappa!"
— Nå, iir du ej fiirdig, Nella? — frågade
kommerserådet Bankman och bultade, på sin
dotters dorr. Om en half timuie går
båten.
— Genast, söta pappa 1 — svarades
der-inifrån, der Nella, omgifven af koffertar,
kappsäckar och sjalbylten, klädde sig till resan.
— En half timme, det var ju god tid ännu!
Och Nella lät Mina i god ro knappa
knapparna i hennes reskängor, medan hon sjelf
töjde och drog i du nya, Ifingskaftade
handskarne
Krrrak! der remnade högra handsken
jast under tummen. Aschl Nella saite sig
att reparera skadan, medan pappas steg
derute läto allt otåligare och Rol), hennes bror,
oupphörligt kikade in för att påskynda henne.
Icke kunde hon ju resa med en sprucken
handske! Se så, nu var den färdig!
— Nella, nu gå vi, annars komma vi för
sent, — skrek Rob från tamburen.
— Genast, jag kominer genast, — svarade
Lilli och satte hatten på sig. llon ordnade
pannluggen framför spegeln, knöt det svarta
Horet stramt öfver näatippon, svängde sig
rundt för att se hur nya kappan satt i
ryggen och hörde undertiden pappa och llob
rulla bort till ångbåten.
Mina, bär ned sakerna och tag häst
åt mig, — sade hon utan ett spår af brådska
i tonen. Pappa och Rob, de fjeskade
alltid. Hvad tjenade det till att få sitta och
vänta på ångbåten, ingenting var tråkigare.
1 trappan påminde hon sig att hon glömt
nyckeln i .sin byrålåda och gick säHigt. upp
igen för att taga ur den. En liten sväng
för spegeln med detsamma. Och när hon
ändtligen kom ned på gatan, var klockan tio
minuter öfver sex, ilen timme då båten
skulle gå
Nu blef hon ängslig. Mina syntes ännu
icke till med bäst. Ocb såsom vanligt i
dylika fall, blef Nella besinningslöst fjeskig
i sista minuten, llon tog famnen full af
allt hvad hon kunde bära, lemnade
koffertarna midt på gatan och begynte halfspringa
nedåt hamnen. I sin ängslan att ej komma
i tid, gjorde hon långa omvägar på bakgator,
der llon ej såg en enda hyrkusk.
Ocb nar hon ändtligen kom fram till
båten, hade Mina väntat der en god stund
ined sakerna.
Pappa kommerserådet var förargad och
flat. Kaptenen hade redan ett par gånger
ropat sitt: „landgången i land I" men på
kommerserådets anhållan låtit båten vänta
ännu en stund. Och der stod pappa ined
ena foten på brostenarna och den andra på
landgången, medan Rob skyndat att möta
Nella, men naturligtvis ej valt de krokvägar
hon tagit.
Der kom hon ändtligen, flåsande och röd,
med hatten på sned och den raknade
pannluggen klibbande vid tinningania Stackaren
var alldeles uppgifven af trötthet och
anklagade halfgråtande de andra för att ha
tagit lifvet af henne.
Det var tyvärr icke första gången hon
satte sin far i en pinsam belägenhet genom
sitt sölande. Om de skulle på bal, visste
hon att förhala tiden i det längsta, så de
alltid voro de sista. Ändå värre var det.
vid middagsbjudningar och andra, der matt
måste vara precis. Hon lät lugnt hela
sällskapet vänta på sig. Och vid ett bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
