Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 3
ILLUSTRERAD TIDNING FÖR UNODOJI OCH RARN.
19
hade hon försummat sjelfva vigseln och
kommit först niir champagnen bjöds omkring.
Umd som uppehällit henne, kunde hon
aldrig göra reda för, men alltid lindé hon en
känsla af att man bemötte henne oartigt
Ku hade hon lyckligtvis hunnit med,
tack-vare kaptenens tillmötesgående. Men pappa
Bankman motsåg med hemlig förtviflan alla
dt; gånger han skulle nödgas försumma
bantågen på deu resa Uob och Nella kältat sig
till nu under lilius furietid.
Det gick dock bra några dagar framåt,
d. v s. de kommo med i sista minuten. Rob
var pådrifvare och pappa hade sjelf stält
Nellas klocka en revärt före andra klockor.
Det oaktadt hände det oftast, att Nella midt
i sin frukost fick rusa ned till vagnen,
lemnande sina saker att följd med bäst de kunde,
liiuan hon kom till Hamburg, hade hon
glömt efter sig två par handskar, en kikare,
ett par strumpor, en klädeshorstg och en
paraply.
Det var aftonen innan de skulle
fortsätta resan från Cöln. Nella satt i sittrum
|iå hotellet, trött efter dagens vandringar
i kyrkor och butiker, och läste „familjen
Huchhotøj som h >n fått till reselektyr.
Pappa och Ilob begynte kläda af sig i
rummet bredvid, ty de skulle resa redan lei. 7
följande morgon.
Pappa stack iu hufvudet genom dörren.
– Du lägger väl dig nu, pian min. Vi
måste vara på benen senast klockan (5 i
morgon.
— Genast, söta pappa, - nickade Nella
utaii alt se upp från boken.
Om eu stund sofvo de begge derinne, Nella
kumla höra pappa snarka Hon beslöt, att
liisu bara eu liten stund, klockan var blott 11.
Boken var rolig, och hon märkte ej, att
klockan i Dömen slog 12. Det, var först
när gäspningarna blef* o ftfr täta, som hon
i sakta mak bogynte kläda af sig. Och som
hon behöfde en rundlig tid att bränna sin
luf«r, att tvätta och afkläda sig, var hennes
klocka precis tjvart öfver 1, när hon klef
i säng.
Klockan ti kom Stuhemiiädclien in med
I.ennes borstade skor och kjolar, det var
ett tecken för Nella att stiga upp. Men
hon vände sig förtrytsamt på andra örat,
och ur hennes sömnomtöcknade hjerna hade
hvarje minne af resan flugit sin kos.
Pappa och Rob knackade i tur på
dörren — är du färdig, Nella?
- Ge ... nast... söta... pappa! — kom det
af gammal vana ur dynan, medan Nellas ljusa
tlätstump och små brända pnnnlockar
försvunno under täcket.
Klockan blef ’/, före 7. Räkningen var
böta] ad, hotellets omnibos väntade vid
trappan, pappa och Rob stodo resfärdiga
utanför Nellas dörr. Då hon ej hördes af, slog
pappa dörren på vid gafvel. Suhlar och
kopeker[ der låg hon ännu i sin sötaste
sömn!
Nu var pappa Bankman på allvar ond.
Han skakade temligen omildt Nellas
nat-trüjsärm och ropade i hennes öra: adjö
med dig, nu resa vi. Du får sofva biist du
vill.
Nella flög upp, som korken ur en butelj.
— Genast, söta pappa, i/enast! - Men
pappa gick obeveklig sin väg. Och en
minut derefter hörde hon omnibusen skramla
af med dem till bangården.
Uppskaktid och förvirrad slängde Nella
kläderna på sig, sak samma hur. Afviga
strumpor, oknäpta kängor, okammad lugg.
Stu-benmädchen plockade bamhertigt ihop
hennes kringströdda saker och föste dem
hul-leroinbullèr i en öppen kappsäck. Så blef
det en jagt utför trapporna, der sömniga
kypare stodo radade, väntande på
drickspengar. Men när de voro ute på gatan,
hade omnibusen rest.
Nella vred sina händer och vinkade åt
osynliga hyrkuskar! hon darrade i bela
kroppen. En beskedlig kypare förstod
hennes belägenhet och skyndade efter häst. Men
niir han kom, slog klockan sju i Dömen,
och när de efter den vildaste skjuts
stannade vid stationen, syntes ej ens röken mer,
af det. tåg, som bortfört pappa och Rob.
Der stod hon, stackars Nella. Det
tröstade henne knapt, att hon nu hann knäppa
! sina kängor och i dainrummet kamma ut
sin lugg. Tårarna sköljde hennes
upphettade ansigte; ängslan och sorg fylde hennes
lilla insnörda, osjclfständiga hjerta. Huru
nändes "pappa handla så mot henne? Hon
visste ju ej hvart hon skulle, och inte kunde
hon tyska mer äu der die das. Pappa hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
