Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
NYA TROLLSLÄNDA!*).
N:o 2
får, som aldrig gjort ens ch mask för när,
och Jolin hade vänskap för fåren; de hade
ju varit hans trogna vänner på bergen och
tycktes alla känna igen honom Nej, dem
ville han icke döda Då hånade honom de
grymme slagtardrängarne, och när han
vågade svara dem, läto de sina grofva näfvar
lära honom, att eu sådan pojkvasker borde
hålla sin mun, oui han ej ville ha smörj.
Detta stod Jolin icke liinge lit med. Han
var nu på sextonde året. och van att reda sig
sjelf; hvems träl var han? En mörk natt smog
han sig ned till hamnen, kröp ombord på
det första fartyg han fann och gömde sig
der i lastrummet Andra dagen hissade
fartyget segel, och när det väl var ute pä
oceanen, kröp Jolin fram ur sitt gömställe.
Hvad skulle kaptenen göra? Icke kunde
han segla tillbaka med gossen, och icke
ville han kasta honom i sjön. Jolin fick
följa som skeppsgosse med fartyget till
Amerika och gå i matroslära. Men om
någon annan gosse får lust att rymma, som
Jolin ombord på ett fartyg, är det, icke så
visst, om ban finner en lika hygglig kapten,
som John fann. En rymmare kunde hitta
på att få göra bekantskap med „kattenu, —
den der knutiga grofva daggen, du vet, och
den kan klösa en stackars tröja och rygg
mer än godt gör-
John kom till staden New-Orleans vid
Mexikanska bugteu och gick frimodig ut i
den främmande nya verlden att söka sig
arbete. Kom så till en handelsbutik och
läste på ett papper i fönstret: „IIär får en
gosse tjenst". John trädde in. Nå hvad
tror du dig kunna uträtta? frågade
köpmannen.
— Jag har en vacker handstil.
- Så så. sade köpmannen och pekade på
en kaffesäck, der hans namn stod skrifvet
ined stora bokstäfver. Ilär har du bläck,
penna och papper; skrif nu mitt namn,
såsom det står skrifvet på säcken!
John tog pennan och skref med prydliga
bokstäfvei köpmannens namn, som var Henty
Mortlake Stanley.
Det är bra, sade köpmannen. Du får
tjenst hos mig: jag vill se hvad du duger
till
Och Jolin dugde, ja, ban dugde så väl,
att grosshandlaren Stanley efter något är
tog honom till sin kompanjon och fosterson.
Man kan också komma sig fram med en
vacker handstil. Men ännu bättre kominer
man fram med ett redligt hjerta, god vilja
och goda kunskaper.
Från denna tid antog Jolin Rowlaud sin
fosterfaders namn och kallade sig som
också vi nu böra kalla honom — Henry
Mortlake Stanley, eller blott Stanley, som
hela verlden nu kallar honom.
Detta var omkring år 18.09. Några år
derefter dog den hederlige grosshandlaren,
fosterfadren, och Stanley öfvertog hans affär.
Men samtidigt utbröt det stora kriget
mellan Amerikas nordstater, som ville frigöra
slafvarne, och sydstaterna, som försvarade
slafveriet New-Orleans (läs: Nju-Orlins) vid
Missisippifloden är hufvudstad i Louisiana,
som vid den tiden höll många negerslafvar
och alltså med all ifver deltog i kriget mot
nordstaterna. Henry Stanley var då 20 år,
köpnian och slafegare; alltså gick han med
i kriget på sydstaternas sida, stred tappert
i många fäktningar och blef likväl aldrig
sårad. Vid Pittsburg blef han tillfångatagen,
rymde, simmade under fiendens kulregn
öfver fioden och kom undan till England.
Här besökte han sin barndomsberg och sin
moder i Wales, men lärde sig också i
England att, med andra ögon betrakta de
olycklige negerslafvarne. Hans längtan förde
honom tillbaka till Amerika, och der tog han
ånyo krigstjenst, som simpel matros på
Hot-tån, men denna gång på nordstaternas sida
mot sina förra krigskamrater. Åter utmärkte
ban sig i Hera strider. Vid en sjöträffning
blef ett af sydstaternas skepp flytande redlöst
och öfvergifvet af sin besättning, men ingen
vågade närma sig skeppet under fiendens
eld. Stanley simmade med ett t;ig till
skeppet, fastgjorda tåget, och gjorde det dermed
möjligt för sina kamrater att hala skeppet
till sig. För denna bragd blef ban
underlöjtnant och begynte nu skrifva
krigsskildringar till tidningen Ncw-York-Herald.
Efter kriget kom ban ined sitt skepp till
Konstantinopel och mindre Asien, der ban
företog ströftåg på egen haml. I Smyrna
fängslades ban. vägrade muta den turkiske
paschaii och måste slutligen frigifvas. Kort
derefter föll ban i röfvares händer, hvilka
utplundrade honom och omsider sålde honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
