Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
NYA TI10LLSLÅNDAN.
N:o 5
ryckte nu till sig en handduk, med hvilken
hon gaf igen, så godt hon kunde.
Andtrutna och svettiga, så sotet rann i
svarta bäckar utför näsa och kinder, kastade
sig vildarna slutligen ned i soffan och
betraktade triumferande sitt offer som,
van-mägtig af skratt, låg och sprattlade i sängen.
— Ni äro två mot en och det. är olagligt,
— protesterade offret, i det hon
omsorgsfullt stoppade täcket, 0111 sig.
— Inte enligt indianlagar — svarade
an-gripnrne öfverlägset. — Men eftersom du
nu är en så usel krigare, att, du ännu ej
tagit en enda skalp, anse vi det under vår
värdighet att fortsätta striden. Stig upp,
blekausigte, och gå i frid och säg till om
kaffe och smörgås, medan vi göra toalet i
våra wigwams.
Samtidigt med det striden pågick i
flickornas rom, inträffade något liknande inne
hos Svante och Kasse. De hade kommit,
öfverens om att sofva till kl 9 och blefvo
derför oangenämt berörda af vissa sällsamma
ljud redan kl. 8. Det lät stundom som om en
katt jamat rakt under Svantes säng, mon
ban var för sömnig för att se efter. Ocb
sedan åter lät det som om man malat
tegelstenar på en kaffekvarn. An klämtade
det. som ryska kyrkklockorna, och än
för-nummos de ljufva tonerna från en
musikalisk kam. Svante snarkade halfvakeu en
stund, men så somnade han och drömde
att han hörde en symphoni af Beethoven,
der första violen handhades af en katt i
svart frack och långa polisonger.
Kasse, som ej hade ett lika fint
musikaliskt gehör, morrade i sömnen och drog
täcket öfver öronen. Soffan der ban sof,
var ej särdeles beqväm, och ban hade bela
natten drömt att ban låg vid randen af en
afgrund. Nu blandade sig dessa pipande,
tjutande, hväsande ljud till en ohygglig
kon-cert i hans yrvakna drömmar, och ban tyckte
sig känna hala ormar slingra sig upp ur
djupet, glida öfver hans ansigte och hväsa i hans
öron. De voro kalla och våta . . . hu . . .
Slutligen blef hans obehag så starkt, att,
han tvangs att öppna ögonen. Och i den
dämpade dagern såg han en stor tvättsvamp,
som fästad vid en lång käpp, fördes fram
och tillbaka öfver hans ansigte, hvilket
kändes belt klibbigt af tvål och vatten.
lian reste sig upp, fnysande af förargelse
och tvållöddcr, måttade för att få tag i
svampen, hvilken likväl hastigt drogs
tillbaka genom dörrspringan, lian kunde se
några hemlighetsfulla gestalter röra sig der
Utanför, och om en stund inseglade äter
tvättsvampen, drypande af Ivålvatten, för
att slå sig ned på Svantes omorgnade,
upp-åtsträckta näsa.
— r-u-u-u-ih-mrrr! — lät det på ett
nuttydbart språk från Svantes inre, och hans
bänder famlade sömnigt efter svampen för
att stäfja dennas vidare promenader.....
Uf! . jag skall ge er. . låt, mig sofva. . .
Ingenting hjelpte. Och ban måste derför
beqväma sig till att vakna. Ilan satte sig
betänksamt upp i sängen ocb kände dervid
huru lakan, dvna och täcke följde med. Med
slö förvåning blickade ban på detta
underverk och klef ur sängen med ett. långt släp
hängande efter sig.
Innan gossarna voro klädda, skulle de
ännu nödgas göra flera bittra upptäckter.
Vattnet i deras karaffin var salt. som sillake,
deras rockärmar voro ihopsydda och
stöf-larna fullproppade med hö och gamla
bref-kuvert. Det tog en rundlig tid. innan de
voro så pass färdiga, att de kunde rusa ut
ocb tukta orostiftarena. Och det var endast,
hänsynen för tanternas öron, som afhöll dem
från att ställa till en handgriplig
vedergällning utanför i tamburen.
Vid frukosten var deremot sorlet
öron-bedöfvande. Tant Dika hade gått, till
torget och stackars tant Dea fick ensam forsöka
dämpa de 8 högljudda, skrattande och
mumsande munnarna. — Men, mina stißlfa barn
sade bon förmanande — det kan inte vara
helsosamt att skratta så mycket, då man äter.
.lag liar hört talas om menniskor som fått
maten i halsen . . .
— Ja, här ser du åtta sådana, som många
gånger fått maten i halsen då de ätit, —
afbröt henne Camilla spetsfundigt. Och
det blef ej tystare efter den förklaringen.
Midt i stojet blef Masse plötsligt,
allvarsam. Han hade totalt förgätit, att, han i
dag bjudit aptëkar Pillerkärna på kaffe, och
nu slog den tanken plötsligt ihjäl hans
munterhet. Det var ändå ett obetänksamt puts,
soiu ban nästan ångrade. Tänk, om tant
Dika verkligen blef ledsen! Hon var vis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
