Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 4 ILLUSTRERAD TIDNING kör ungdom och BARN. 35
ocli gravyrer, ilekorationsmålniiig;
arkitektritning; pianostiimning; boktri/ckrri; mejeri;
korgflätning, ett lönande handtverk;
möbel-stoppning; och många andra. Dessa kunna
vara nog att välja emellan, när dertill
komma alla de, som flickor sedan gammalt
varit vana att egna sig åt.
Det iir sjelffallet att intet af dessa
handtverk kan läras på egen hand, och att de således
ej kunna räknas till de //ewiarbeten, som
flickorna kunna börja med sedan skolan iir
slut. Men jag är säker om, att de, som
visa lust och fallenhet för något af dessa
yrken, också skola få sina förståndiga
föräldrars tillåtelse att i lid lära sig det på en
god verkstad.
Men ni, soin läsa eller arbeta hemma, gör
det till en lika orubblig vana, som
skolgåu-: en var för er. Välj vissa timmar af dagen,
då ni kunna vara ostörda och vänj er
omgifning att respektera ert arbete och icke
taga det som en lek. På er fasthet och
uthållighet, härvidlag, skall inan kunna skönja
er blifvande duglighet för den bana ni välja.
Deremellan våren gerna „mamiuas hjelp",
småsyskonens vän och förtrognaj Pligt,erna
i hemmet äro, då de fullgöras troget och
kärleksfullt, små lielsokorn, hvilka styrka
oss för ett kommande arbete. Hvila, njut
af vänners sällskap, af naturens och
konstens skönhet. Allt detta skall smaka
dubbelt så skönt rf/it en regelbunden arbetstid.
Moster Sara.
Sidensvahnska bolaget.
fent om aftonen, sedan alla lagt sig,
hördes ännu tussande steg i mörkret,
än i flickornas rum, än inne hos gossarne.
Det var de sammansvuma, som lade sista
haudcn vid morgondagens öfverraskningar.
När Mina kl. 0 dagen derpå skulle bära
in ved i matsalen, var dörren soui förgjord.
Ilon ryckte och drog, men fick ej upp den.
Slutligen måste hon lägga ifrån sig
vedbäraren och med begge händerna draga i
låset I detsamma dörren gick upp, fick
hon öfver sig en sopskylfel, en qvast och
en damborste, hvilka varit skickligt fast-
bundna vid det snöre som gick ifrån
dörrlåset till en krok i väggen.
— Välsigna di ungarna! — sade Mina
godmodigt, i det hon radade veden i
kakelugnen, — allestans hinna de med sina
tokerier.
Spirea vaknade som vanligt kl. 7, glisade
litet med ögonen och sSg att Kffis och
Ca-millas sängar voro tomma. Men då hon i
detsamma kom ihåg att det var en lofdag,
vände hon sig belåten på andra Örat och
glömde undra öfver hvart flickorna tagit,
vägen.
ifön blundade en stund, och när hon
vaknade, var klockan 8, men flickorna hade
ännu ej kommit. De hade visst gått ut att
skida, som de ibland brukade på
lofdugs-morguarna.
Spirea var ej den, som låg vaken i
sängen. Hon reste sig hastigt, tog sina vanliga
inorgoutvagningar och drog derefter på sig
strumporna, som ordentligt afvigvända hängde
öfver sängkarmen.
— Hui . . . uh ... de otäcka varelserna)!
De ha doppat strumpfötterna i vatten. ... Så
likt dem! Se nu . . . alldeles som svampar.
Hon var nil beredd på att, detta ej skulle
vara den enda öfverraskningen och rörde
sig med en viss försigtighet vid påklädandet.
Ganska rigtigt. När hon klef ned ur
sängen, befans sängmattan vara öfversprutad
med iskallt vatten, så hon med en rysning
drog tillbaka sin fot. Och vid närmare
efterseende befunnos hennes kjolar upphissade
på kakelugnsspjellet under taket, och ärmarna
i hennes klädningslif hopsydda vid handlof
ven.
Medan hon med eldgaffeln petade ned sina
kjolar, hörde hon misstänkliga ljud utanför
dörren. Denna öppnades, innan hon
hunnit söka sig ett gömställe, och in störtade
två zulukaffrer eller indianer eller tattare,
eller hvad det nu var, draperade i röda
sängfiltar, med hufvudbonader af sopvingar
och qvastris och med äkta indianska
skön-hctskrumilurcr i ansigtet. De tycktes ej
vara vänligt sinnade uiot det stackars
skydds-lösa blekansigtet, de drogo sina stridsris och
öfverföllo henne bakifrån och framifrån,
medan jagten gick ursinnig fram öfver sängar
och stolar, bord, skåp och sottor. Spirea
hade i förskräckelsen tappat eldgaffeln och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
