Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 nya trollsländan. N:<> 6
— All jo, jag tackar! När man . . . hm
. . . blir (JÖ Ar . . . så hm . . . för man
ju nog lappa och skärfva litet, utan alt den
hm . . . blir som den har varit
— Jag tycker aptekarn ser rask ut som
en ung gosse, - sade tant Dika artigt. —
Att besvära sig 111> j» för våra höga trappor,
det var verkligen vänligt . . .
Åh, jag ber, det var ju naturligt... det
var alls inlet besvär för 111ig . . .
— Hvad i all verlden menar ban, — tänkte
tant Dika inom sig, — det låter som om
jag skulle bedt honom komina. Faslig
menniska att söla linsü sitt ärende
Aptekarn å sin sida undrade storligen
öfver fröken Sidenswiihns onistäiidlighet: så
fruntiniinersnktigt, — tänkte ban, — att
inte ro fram med sitt, ärende. Skall jag nu
sitta här halfva förmiddagen och vänta på
hvad hon här att säga mig?
Tant Dika beslöt ändtligen att leda
honom på t räfven, ban var säkert så blyg,
stackarn, att han ej kunde komma fram
med hvad ban hade på hjertat.
— Jag gissar, — sade hon vänligt
uppmuntrande, — at I aptekarn haft någon
särskild anledning ... att i dag gifva mig
glädjen af ett besök Om jag kan vara till
tjenst med något. . . .
Aptekarn hostade, lian tyckte detta var
högst besynnerligt. Hade hon icke sjelf
bedt honom komma, och nu hade hon glömt
alltsammans och trodde att han kom för
att begära en tjenst. Nej, det var för starkt
Han måste vara tydligare, hon hade säkert
ett mycket dåligt minne.
— Min bästa fröken, — började han med
högtidlig stämma, — soui ni kanske
påminner er, har ui sjelf haft godheten kalla mig
bit . . . Nej, för all del . . det var intet
besvär . . . jag känner mig högst smickrad,
om jag på något sätt. . . . hm . . . kan
göra er en tjenst . . . Det verkligen gläder
mig, det kan jag försäkra er.
Tant Dika begynte ana, alt. allt. ej stod
rätt till och en blixtlik misstanke 0111 rätta |
förhållandet tlög genom hennes hufvud. Hade
hennes pojkar varit framme igen? Ilou kände
sig allvarsamt ond och tillika förlägen å
den stackars aptekarns väggltr som sprungit
april Hon måste till hvad ]iris som helst
skona honom för deu sårande misstanken
att hafva blifvit hållen som narr. Hans
mänga antydningar om att „göra henne en
tjenst11, ledde henne på spåren, ocli hon
fann, alt ban måtte ha kommit dil i tanke
att hon ville honom nSgot. Ilou måste nu
utfinna något att. fråga honom om. Men
livar i alla tider och dugat skulle hon finna
pä något, verkligt skäl att ha besvärat
honom hem till dem? Det kokade inom henne
af förtrytelse mot den okända anstiftaren uf
denna stunds ömsesidiga obehag.
Plötsligt kom hon ihåg, att aptekarn
valen stor blomstervän och tillgrep nu i sin
nöd denna omständighet, soln en
räddnings-planka. Hon had honom godhetsfullt kasta
en blick på hennes en stor. ståtlig ficus,
söm oaktadt all möjlig vård likväl envisades
att gulna och vilja gå ut.
Aptekarn uppsteg intresserad neil var snart
inne i ett långt föredrag om blomsterskötsel
och utrotande af allehanda skadliga insekter
och sjukdomar bland växterna. Han glömde
sin föregående förtret och kände sig
smickrad af att få framlägga sin stora erfarenhet
i blomsterskötsel, gick och petade bland
blommorna, ordinerade större krukor at
somliga, mera skugga åt andra, och fann
det belt naturligt, att ban efterskickats af
denna anledning.
Tant Dika drog en lättnadens suck, då hon
fann honom utan misstankar nappa på
kroken. Hon lyssnade intresserad lill alla hans
föreskrifter och bad honom i sitt hjerta 0111
förlåtelse för det puts ban varit utsatt för,
men som ban lyckligtvis ej tycktes ha
minsta aning om.
Mina i köket blef halft ihjälskrümd när
Masse plötsligt, kom inrusande alldeles blek
och ropade, - kaffe, Mina, förmiddagskaffe
åt, aptekarn.
Han hade glömt kaffet i sin innerliga blygsel
och ånger öfver sitt upptåg och aptekarn
kunde aflägsna sig hvilken minut som helst.
Han hjelpte Mina att rada fram kopparna,
skramlade så mycket ban orkade, för att
aptekarn skulle höra att kaffebrickan var i
antågande, sprang efter bröd och sökte
genom alla slags botöfuiugar försona sitt brott.
Just i detsamma aptekarn steg upp för
att taga afsked, kom Spinn: in med
kaffebrickan. Tant Dika tackade henne med en
nick, Spirea var alltid så vänligt omtänksam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
