Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NV A TIIQLLSLÅNDAN.
N:o (i
af stenarne ett slags förskansning. Dit bar
jag sedan mitt gevär, hvars ena lopp ännu
var laddadt, samt mina änder, tio till
antalet, som jag fått med milt sista skott.
Alla dessa bestyr togo en god del af den
återstående dagen i anspråk, och då jag
drog mig in i min primitiva fästning, höll
soleil på att gå neil.
Landskapet låg framför mig så fagert i
aftoubelysningen, att jag verkligen för ett
ögonblick glömde min otrefliga och farliga
belägenhet ocli ertnppude mig med en
önskan att kunna ta en skizz af hvad jag såg.
men strax derpå insåg jag det absurda i
att nu tänka på dylikt. Detta väckte ock
till lif känslan af det komiska i min
ställning, så att jag brast ut i ett gapskratt,
som dock besvarades af ett ohunubhiskt
eko från holmarne omkring mig.
Så kommo hvarjehanda tankar på 111ig,
tankar på mina anhöriga, mina
officerslcain-rater, fartyget som fört mig öfver och på
pålraden, som skulle gå af stapeln under
morgondagen ... så förvirrades tankarna.
Utmattad af ängslan och trötthet somnade
jag in der på bara marken, histiiiktmessigt
fasthållande min bössa.
När jag åter öppnade ögonen, hade det
ännu ej blifvit dager, lin stund stirrade
jag nästan förhoppningsfullt mot öster för
att. uppfånga solens första strålar. Efter
en halftimines förlopp visade sig öfver
horisonten en liten sky, röd som smältande
jern. Strax efter den kom soleil och jag
silg nil åt det håll der båten fastnat.
Gudskelof, den fans der, ännu säkrare än förut
fängslad af safven. Hade strömmen ryckt
den med sig, skulle den enda utsigten
till räddning beröfvats mig. (Forts.)
Stackars nalle!
m zoologiska trädgården i Philadelphia
re-<g=, tades nyligen en liten italiensk
skobor-stare med isbjörnen. Just dà gossen vände
sig om för att gå, räckte nalle ut. tassen !
genom gallret i sin bur ocli lyckades rycka j
till sig sin plågares ask med blanksmörja.
Efter mycket besvär fick ban äfven upp
den stora asken. Först luktade lian på
innehållet, och då lukten synbarligen
behagade honom och ban utan tvifvel ansåg den
svarta massan för en utsökt delikatess,
började ban i all gemytlighet förtära
densamma Läckerheten mätte litt smakat nalle
alldeles utmärkt enligt hvad lians belåtna
brummande tillkännagaf. Men hiimden vakar
Snart började den förtärda blunkstnörjan
göra sin verkan gällande på det mest
obehagliga sätt. Det lurfviga odjuret, i hvars
inelfvor giftet rasade fruktansvärdt, vred
sig krampaktigt på burens golf, hvarvid det
tjöt crbarmligt och erbjöd en bild af det
mest jämmerliga elände. En dos ricinolja,
som varit tillräklig att befordra ett dussin
personer till en bättre verld, befriade
slutligen den vid grafvens rand sväfvande nalle
från det, svarta otyget. Men när numera
en skoborstare kommer hans bur på hundra
steg när, öfverfalles polarhafven* konung
trots sin bastanta pels af häftiga
frossbrytningar.
Sländan instämmer af allt hjerta i
nedanstående vädjan till barn ifrån lyckliga hem.
Äfven den minsta lilla myra kan
draga ett strå till stacken.
(Insändt).
trollsländans läsare och läsarinnor lia
troligen ännu oj glömt den sorgliga
sanna historien 0111 en stackars fader- ocli
moderslös flicka, som hette lita och som vid
8 års ålder redan 6 gånger blifvit
bort-auktiouerad till den bonde, som ville hålla
henne i sitt hera för den minsta möjliga
summa i månaden.
Ni komma väl äfven i håg, huru hon fick
slita ondt. fick äta potatisskal, gå
halfna-ken och göra tunga sysslor, vid en ålder
då ni och andra barn från lyckliga hem
ej veta af något annat bekymmer, iin kanske
en liten lexstump.
Sedan minnas ni väl också, huru
Trollslända|| några månader senare — var det
icke den l:sta Januari 1889? berättade
för eder om en liten barnförening, som
arbetade för små fattiga barn och i
sparbössor samlade slantar till ett hem för de
värnlösa?
Nu kan Trollsläiidan berätta eder, att
dessa barn Samlat ihop ’213 Mark på ett
och ett halft år. Trollsläiidan har äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
