Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
nya trollslända!*.
N:o 7
En ridt på en alligator.
5Pag granskade sedan mina närmaste
om-Jü gifningar ocli sftg till min förfäran flere
stora alligatorer eller kajmaner vältra
omkring på holmens strand några meter frän
vattnet. Hur jag hatade dessa afskyvärda
djur med de glanslösa, ormlika grymma
ögonen. Jag kände, att. de redan ansågo mig
som sitt loHiga byte, att det å. deras sida
bara var en tidsfråga, när jag skulle bli
deras otfer. Jag kunde ej lefva mänga
dagar utan mat och dryck. Jag tordes ej
närma mig strandbrädden för att skölja min
torra gom med vatten, ßara taulcen på
flytande varor ökade min törst. Jag tog
upp cu knif ur fickan, ristade upp en af
änderna och sög ur det råa köttet ut all saft
jag kunde få. Jag insåg att i dessa
änder låg det enda medlet att förlänga min
eländiga tillvaro på denna bergiga, ensliga ö.
Hvilken dag jag tillbragte! Mina ögon
voro trötta af att stirra ut efter frälsning,
som ej var att hoppas pä. Hela min kropp
värkte efter det hårda nattlägret och den
obeqväma ställning jag nödgats intaga. Jag
var utmattad af ångest och hunger, men
dagen förgick, utan att bringa lindring eller
hopp. Alligatorerna hade åter dragit sig
ned i vattnet, och jag kunde se deras
afskräckande hufvuden då och då och
inbillade mig, att de alltjemt hade sina ögon
fästa på mig, som om de redan i tankarne
kalasade på mig.
Ändtligen kom åter qvällen, ocli till den
föregående nattens faror kom en ny. Det
fans nämligen en hop sköldpaddor i floden,
och dessa brukade lägga sina ägg på den
sandiga delen af Öns stränder, der solen
mest låg på. Medan jag låg der och
iakttog sköldpaddornas förehafvande, uppstod
det plötsligen en häftig rörelse blami dem.
De ilade ut i vattnet, så fort deras
lång-sainhet tillät, och öfver randen af en liten
upphöjning i marken såg jag ett djur med
kattliknandc rörelser smyga fram. Jag
igenkände snart jaguaren — det farligaste
af alla Sydamerikas djur. Jag gömde 111ig
väl i min lilla fästning och såg mellan
springorna i dess murar, huru ban ifrigt
gräfde i sanden och glupskt åt något, som
jag antog vara sköldpaddsägg.
Åter en svår natt, ännu värre än den
första. Slutligen kom dock sömnen och lät
mig glömma farorna.
Nästa morgon var jag halft vansinnig
af hunger och törst. Min fruktan för
alligatorer och jaguarerna vur ett intet
mot den tanken, att jag skulle omkomma
af brist på mat och dryck, och jag
längtade nu efter att få taga en gryui Hämnd
på kajmanen, som hela tiden hållit sig i
närheten af den plats, der jag var fången.
Jag hatade alla alligatorer med ett dödligt
bat, men specielt denne individ, och jag
funderade pä, huru jag skulle kunna få död
på honom, äfven om jag sjelf skulle sätta
lifvet till.
Slutligen rann mig en plau i sinnet och
jag skred genast till dess utförande.
Omkring sex à sju meter från strandbrädden
bygde jag en liten skans. Sedan tog jag
ett par af mina änder, plockade dem litet
och lade dem i sjelfva vattenkanten och
gömde mig bakom mina förskansningar.
Min ena gevärspipa var ännu laddad och
jag iakttog skarpt hvarje rörelse af odjuret.
En timme förflöt, ännu en och jag
började betvifla min plans realiserande, då en
lätt rörelse i vattnet manade, mig till
uppmärksamhet. Omsider lyfte kajmanen sin
afskyvärda nos öfver vattnet, åter såg jag
hans slöa uttryckslösa, fula ögon. En bel
halftimme stirrade ban åt mitt gömställe
utan att hvarken hatt eller jag gjorde en
rörelse. Jag visste att han ej kunde se
mig, men ban var listig, misstänksam och
slug. Ändtligen började han så småningom
närma sig lockbetet. När han kommit, i
(leras närhet, vann glupskheten seger öfver
försigtigheten; ban öppnade gapet på vid
gafvel. Hvilken tandrad, hvilket gap!
Men jag hade ingen tid att förlora, jag
sigtade ut mellan ett par stenar och gaf
honom mitt sista skott rakt iu i det öppna
j gapet. Ett våldsamt plaskande med den
väldiga svansen följde, stänket nådde ända
| fram till mig, så att jag blef nästan
genomvåt. Sedan var allt tvst. Alligatorn låg
der och stirrade mot mig med samma
glanslösa blickar som förut. Jag vågade mig ej
utom min förskansning.
Åter följde en natt. och jag måste, huru
motbjudande det an var, stilla min hunger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
